03 april 2007

Rembrandts sju ansikten

Turkarna måste ha jublat när de först stötte på Nikopolidis och sen Thomas Myhre i förra EM-omgången. Själv drog jag inte ens på munnen, utom möjligen till en grimas av bittert igenkännande, för alla de där grejerna har jag gjort själv. Som målvakt sympatiserar jag alltid med målvakten när jag har sett en målvaktstavla, och det som upprörde mig mest när jag såg den arme Myhres jätteblunder vid turkarnas kvittering var att lagkamraterna inte omedelbart rusade fram för att klappa om honom där han låg översiggiven i gräset. Om detta är den nya, proffsiga vinnarmentaliteten som vi ska välkomna i skandinavisk fotboll så ger jag inte mycket för den.

Som ren terapi, i ett linneanskt försök att kontrollera den ostyrige verkligheten, gjorde jag ett försök att klassificera målvaktstavlor, med underavdelningar och allt. Jag kom fram till:

Grepprelaterade tavlor som naturligtvis är de mest spektakulära. Helst ska man tappa bollen direkt i mål, som stackars irländaren Paddy Bonner i VM-åttondelsfinalen mot Holland 1994, men man kan också tappa dem framför fötterna på motståndaren, som Oliver Kahn gjorde i VM-finalen 2002, när gudarna valde att straffa honom för hans hybris tidigare i turneringen. En tredje underavdelning är när man boxar när man borde ha klistrat och inte får bort den långt nog, som Nikopolidis vid turkarnas första mål. Myhres första fadäs, att boxa bollhelvetet rakt i eget mål, förtjänar naturligtvis en egen krets i målvaktstavlornas eget inferno, och hans andra, när han går ner och ska ta bollen i skopan, men lyckas få den under sig (som Ronnie Hellström mot Italien 1970), men just den tavlan kan också hänföras tull den andra huvudkategori som är

slängningsrelaterade tavlor som har att göra med att man reagerar för sent och/eller kastar sig alldeles för långsamt. Som den förlamade Hedman vid Senegals golden-goal-mål i VM 2002. (Det här är inom parentes sagt det svåraste att bedöma när man är målis själv; om man är utrustad med stark självkritik, vilket en målvakt egentligen inte bör vara i alltför hög grad eftersom självförtroende är en så stor del av spelet, kan man alltid säga till sig själv att man borde hunnit ner snabbare.) Men denna typ av tavlor smälter naturligtvis omärkligt ihop med

placeringsrelaterade tavlor som kommer till sitt mest spektakulära uttryck när man släpper in ett mål vid den stolpe som är närmast bollhållaren. Stackaren som hoppade in för Arsenal i förra årets Champions League-final är det första exemplet jag kommer att tänka på. Den andra stora underavdelningen inträffar vid frisparkar, och den jag i första hand tänker på är skotske målvakten Alan Rough som i VM 1978 lät sig luras av en chippad frispark från peruanen Teófilo Cubillas. Men så kan man såklart stå felplacerad på dippande långskott också, som Isaksson anklagades för att göra både vid Tomassons mål för Danmark i EM 2004 och Joe Coles för England i VM 2006.

Så har vi då de

utrusningsrelaterade tavlorna som också är jobbiga för den självkritiske målvakten i och med att till så stor del är föremål för subjektiv bedömning. Rusade jag ut tillräckligt snabbt? Borde jag ha rusat ut och lät bli? Borde jag inte ha rusat ut men gjorde det och blev kvar på halvdistans? Ronnie Hellström var ute och for på det där sättet mot Polen i VM 1974, men det kan också sägas vara en

kommunikationsrelaterad tavla där han och hans uteförsvarare (Kent Karlsson) inte lyckades göra sig förstådda med varandra. Och vems fel är det när en sån sak händer? Jo, målvaktens. Åtminstone känner han det så själv och det är väl därför flera av de bästa (Schmeichel, Kahn, Ravelli) blir sådana mästare på att högljutt förneka sådana skuldkänslor och att högljutt placera dem på andra.

Ja, det finns säkert ännu fler avdelningar men den sista jag kommer att tänka på är den

rensningsrelaterade tavlan som uppstår när målvakten medelst spark ska försöka rensa undan bollen. Den mest spektakulära varianten uppstår vid bakåtpass, när målvakten numera inte kan plocka upp bollen med händerna, och företrädarna heter exempelvis Oliver Kahn (mot IFK Göteborg en gång), Peter Enckelmann (på Mellbergs inkast) och Paul Robinson (mot Kroatien i höstas). Frågan är om det handlar om riktiga målvaktstavlor, eftersom det alltid är en ojämnhet i planen som är boven i dramat. Hade det handlat om ett löst skott från en motståndare hade man kunnat klandra målvakten för felval, eftersom han borde ha plockat upp bollen med händerna (och, som man från ung ålder drillas, sett till att ha kroppen bakom), men kanske borde en målvakt alltid ta emot bollen innan han drar iväg den, om det finns tid till det (och i annat fall är det backens fel). Andra underavdelningar här är rensningen som inte går långt nog, rensningen som går rakt i gapet på en motståndare (norrmannen Espen Johnsens boll som gick rakt i huvudet på en spanjor är ett minne som injagar bävan hos oss kolleger) och slutligen, som en underavdelning som förtjänar särskilt omnämnande, den misslyckade bortfintningen av en anstormande forward (René Higuita). Belgaren de Wildes ingripande vid Johan Mjällbys klassiska mål i EM 2000, när han trampade bollen och föll ihop i en liten hög, förtjänar också omnämnande som en stilbildande tavla i en alldeles egen underavdelning.

Fast fan vet om inte det värsta är det som drabbade Nikopolidis vid turkarnas andra och tredje mål förra veckan, när man liksom bara kommer fel på något mardrömslikt sätt och bara kan flaxa till medan skotten susar förbi en. En variant som jag själv minns med fasa (fast inte har sett på elitnivå) är när denna plötsliga kroppsliga okoordination drabbar en när man ska gå ner och greppa ett löst skott och på något sätt lyckas kasta sig bredvid bollen. Minns än idag ett sånt tillfälle, på Gärdet för tio år sen, ett löst skott som knappt orkade över linjen sedan jag släppt den förbi mig... Har man överlevt sånt, kan man överleva allt. Målvakter är alltid mina hjältar.

17 kommentarer:

Grumpy sa...

Var det inte Thomas Sörensen i Aston Villa som släppte in Mellbergs inkast?

Kent Brockman sa...

Är möjligt att man kan hitta en tavelgrupp ytterligare i de hänga tvätt-relaterad tavlorna, med målvakt på hopplös mellanhand vid fasta situationer. Undergrupp till utrusningsrelaterade antagligen.

En annan sak kring målvakters beteende är hur de reagerar efter insläppta mål. De är antingen skadade, skäller som en bandhund på försvararna eller visar med sitt kroppsspråk att de omöjligen kunde ha tagit den där bollen. Finns nog inte en enda målis som skulle erkänna ett fel.

Om man vidare betraktar Hedmans insläppta mot Senegal så undrar jag hur det hade gått om man inte gjort en Dahlin i den matchen. D v s spelade skadad i VM-match.

Jesper sa...

grumpy: jag har definitivt för mig att det var Enckelman. Annars har han gjort något exakt liknande.

Anonym sa...

Jag saknar killen som kastade in bollen i eget mål. den är ju tavlornas tavla. Den är dessutom lite småkämpig att skylla på backarna. Eler planen...

/Flugan på väggen

Erik D. sa...

Till Brockman; Just det faktumet att Hedman spelade skadad stör mig än. Med en hel keeper hade Sverige vunnit mot Senegal, och att inte Lagerbäck/Söderberg ifrågasatte Hedman mer inför den matchen är märkligt. Nåväl, det är historia nu men vissa historier känns mer än andra.

leifengkvist sa...

Utrusningstavlorna är de mest obegripliga. Situationer som inte ens är situationer blir till baljor. Kennet Anderssons 2-2-kvittering mot Rumänien är ju ett praktexempel. Vad hade Kneten kunnat göra med den bollen om målisen stannat kvar på linjen och inte försökt visa sig på styva linan och gå ut för att plocka lyrbollen? Men tack för det.

Samma med "fria" spelare som har så dålig vinkel och fart att ett skott knappast skulle vålla ens en skadad Hedman kvar på linjen besvär. Nä nä, ut för att täcka, chip och mål.

Utrusande målisar ska bänkas! Eller säljas till Viking i Norge.

leifengkvist sa...

På tal om Asper har han gett upphov till ytterligare en kategori tavlor. Jag tänker på:

fällningsrelaterade tavlor när man vid en utrusning fäller en spelare med straff som resultat trots att spelaren är i helt ofarligt läge. Tex att fälla en Landskronaspelare som håller på att tappa ut bollen över kortlinjen så att man förlorar serieledningen och tvingas till heroiska segrar mot Götet och Elfsborg för att bärga SM-guldet.

Eller Barthez fällning av Abelardo i EM-kvarten 2000. Som tur var lät de Raul lägga straffen och inte Mendieta, som kan vara den säkraste straffskytten denna sidan Brolin.

Jesper sa...

erik d: Ja, Oliver Kahn hade inte släppt in ett enda av de mål Hedman släppte in i den där turneringen. Tycker också fortf att det är för jävligt. Men det var väl Lars-Tommys eviga svaghet -hellre hålla på en halvskadad Hedman än slänga in en oprövad Kihlstedt eller Isaksson

leif e: jag såg om Rumänienmatchen på video för ett par år sen och märkte då att Prunea var ute och for på samma sätt vid ett tidigare tillfälle.

Men dessutom får ju Rolle Nilsson hämta bollen, vända upp och måtta inlägg i lugn och ro vid Sveriges kvittering. Hagi står på mittplan och tittar på, helt lugnt. Man ska inte enbart skylla på målvakterna...

leifengkvist sa...

Men Hagi gjorde ju rätt! Om Prunea hade stått på sin linje hade ju Rolles boll varit det mest ofarliga som kunde hända! Helt rätt av Hagi att släppa ett så meningslöst inlägg.

Jesper sa...

leif e: nja, att inte pressa en fri motståndare mitt på egen planhalva när man leder med 2-1 och det är 5 min kvar av en VM-kvartsfinal, det måste nog klassas som lojt oberoende av alla andra faktorer...

flugan: jag antar att misslyckade utkast måste sorteras under "rensningar". Finns även en som alltid vevades på tv på 70-talet, med en målis som kastar upp bollen för att sparka ut den o en uppvaktande forward som helt enkelt sätter upp foten och förpassar bollen in i mål. Skulle ha underkänts idag. Den där situationen med anfallaren som smyger fram bakom målisen (vilka var det nu?) och nickar den ur hans hand är naturligtvis en släkting.

En FALSK MÅLVAKTSTAVLA jag nu kom att tänka på, en som ser ut som och känns som en tavla men inte är en, är när ett inåtskruvat inlägg går förbi alla framsträckta huvuden o in i bortre burgaveln. (Tyskarna gjorde ett sånt mot Holland i EM 2004). Om målvakten valt att bli kvar på sin linje måste han ju stå där, beredd att reagera på en eventuell nick.

Isobel sa...

Eftersom jag håller på det lag jag gör har jag ju under de senaste åren en nära relation till just målvaktstavlorna. Men i vilken kategori ska man räkna utsparkstavlorna, där målvakten (eh, tex dembo) helt ostörd sparkar/kastar bollen till någon i motståndarlaget som därefter gör något smart med den? I bortamatchen mot Sundsvall förrförra året fanns ett typexempel.

Jesper sa...

isobel: helt tydligt släkt med det rensningsrelaterade. Men man får väl tala om "speligångsättningsrelaterat" om det rör sig om helt oprovocerade missgrepp.

Vänsterdojjan sa...

I Borås höll vi länge andan varje gång ett målvaktsingripande kom på tal. Mardrömmarna är många. Men många gånger hade det med förbannat stirriga backar att göra...

Korpen sa...

Man bör fundera över att lägga till en Seaman-avdelning. En saftig tavla vid oavgjort i en viktig match. Som finalen mot Zaragoza eller kvarten mot Brasilien. Eller en Jorge Campos-räddningskategori. Ett försök till en tv-räddning, vid ett ofarligt läge, som går snett.

Dennis sa...

"Den där situationen med anfallaren som smyger fram bakom målisen (vilka var det nu?) och nickar den ur hans hand är naturligtvis en släkting."

Tamudo gjorde det i Copa de Rey för några år sedan, film finns på YouTube. Men det har också skett i Premier League. Av någon anledning har jag fått för mig att det var Nick Barmby som gjorde målet den gången, men jag hittar ingen info om det.

Släkt med de målen är förstås när Dion Dublin snor bollen från Shay Givens som rullat fram bollen för att sparka iväg den. Vill minnas att det skämtades om att en irländare borde veta var Dublin befinner sig.

Jesper sa...

korpen: Seamans fadäser får väl anses placeringsrelaterade. Naturligtvis får tavlorna större tyngd ju mer matchavgörande de är, ju viktigare matchen är och ju senare i matchen de förekommer. Vill minnas att den ryske målvakten tappade en boll in i eget mål i sista minuten av sista EM-kvalmatchen, mot Ukraina 1999 så att ryssarna missade slutspel. Hette han Filimonov?

Rörande Campos borde det såklart finnas en OMDÖMESRELATERAD KATEGORI inser jag. Den mest minnesvärda tavla jag själv gjort mig skyldig till hör till denna. Betonas bör kanske att jag var nio år gammal och att ställningen redan var 0-6 i Hästveda IF:s match mot Finja när det lösa långskottet kom rullande mot mig. Jag bedömde det som att den skulle gå utanför, men tänkte ändå att jag skulle lätta upp stämningen med lite show, så jag sprang fram mot bollen och hoppade över den. Den gick stolpe in. Sittande på gräsmattan såg jag sedan min tränare, Bengt Mathisson, resa sig från sin plats vid sidlinjen och börja gå mot mig. Det kändes som det tog en lång stund för honom att nå fram, men sedan ställde han sig vid stolpen och sa:
-Högström, bruka allvar.
Vilket jag visserligen har försökt göra sedan dess.

Calle sa...

Målisen som fick bollen nickad ur handen var Andy Dibble tror jag.