Fight for your right to party

Jag erkänner att jag ett ögonblick trodde att det här skulle gå åt pipan. Jag erkänner att jag trodde att lönen för att sitta en och en halv timme i bil genom Skåne och sitta i isvinden på Vångavallens läktare skulle bli att få se en snöplig förlust mot ett gäng rödklädda blåvita som verkade mer färglösa än någonting annat. Det ögonblicket var när Michael Mensah misslyckades att utnyttja den värsta av Bengt Anderssons alla grodor - hur i Jesu namn kan en 55-åring målvakt agera som om han nätt och jämt blivit konfirmerad? - och ge TFF en välförtjänt 2-1-ledning i andra halvlek. Då tänkte jag att detta är ett sånt ögonblick som leder till senare segermål för det etablerade allsvenska laget och en hedersam förlust mot nykomligen, men inte det, trots att det såg nervigt ut på slutet.

I övrigt, allt som vanligt på Vångavallen. Höjdbollar som for av och i en för dagen iskall sidvind. En tom chipspåse (Sour Cream Onion) som blåste av och an i ett hörn av Fritz Perssons straffområde. En hemmapublik på 5000 som med den vanliga, lätt roade oförståelsen såg göteborgsfansen som försökte invadera planen när Blåvitt gjorde mål eller när Linus Malmqvist manglade Bengt Andersson precis framför dem. Dagens man Malmqvist hade valt ut "Fight for your right to party" att spelas i högtalarna före matchen och det kan man tycka var ironiskt, men om man ser rätt på saken är det precis vad Trelleborgs FF gör, kämpar för sin rätt att finnas till i Allsvenskan med sin blåsiga plan och sin obefintliga publik. Jag och brorsan tillbringade första halvlek med att diskutera hur det kan komma sig att Conny Karlsson och Reine Almqvist båda har samma marsvinskinder, gråa hår och röda hy, pissade i halvtid på en urinoar där folk vid rännan skämtsamt frågade varandra om de inte kunde hitta den och tillbringade andra halvlek med att konstatera att Olcay Senoglu inte direkt ser ut som en TFF-are (långt hår, smalt hårband).

Sen hämtade vi bilen vid Söderslättshallen och körde tillbaka tillbaka alla milen till Göinge. Vi spelade "Gråt inga tårar" med Thorleifs och "Fat bottom girls" med Queen i bilen och en idiot med släp låg framför oss hela vägen mellan Trelleborg och Staffanstorp. Dennis Melander var bra, Mensah var bra, det kan nog gå ok i år om bara Jimmie Augustsson och Erik Sundin vågar sig på att utmana. Men framför allt är jag glad att TFF och allt vad de representerar är tillbaka i Allsvenskan igen. Fight for your right to party!