Jag hade Peps i iPoden på väg för att storhandla. Jag tänkte på Skåne, jag tänkte på hemlandets diftonger; jag fick tårar i ögonen. På Prisextra fick jag se ett ställ med "personliga doftljus" med text på ("Till en speciell vän. Varje gång jag tänker på Dig inser jag hur speciell Du är för mig"). Jag fick tårar i ögonen. Jag köpte päron åt min sexåring som älskar päron och jag jag tänkte på hur glad hon skulle bli när jag kom hem med dem. Jag fick tårar i ögonen.
Ja, ni har gissat rätt - jag var bakis idag. En permissionsdag från pappaledigheten igår började på Stockholms stadion och slutade på Söders hjärta. Resultat idag: denna lätt absurda känslosamhet som ofelbart infinner sig framåt eftermiddagen när jag är bakfull och gör att minsta lilla grej kan röra mig till tårar.
Det var, naturligtvis, helt rätt sinnesstämning för att se TFF klå Malmö FF. Men det jävliga är när man börjar hoppas. Hade nån innan matchen erbjudit mig 2-2 mot MFF hade jag tackat och bugat. Men efter 2-0 i halvtid och reducering efter en tafflig rensning och en billig straff... då blev en poängförlust hemsk att besinna. Nu var det en riktigt ljuv seger, efter fantastiska derbyscener (Sundins flin efter en filmning, Thylanders skratt åt sin egen luftpastej, Mensahs sätt att köra över Sandqvist) som fick min skamfilade tro på Trelleborgs FF att återvända. Hopp kan vara bedrägligt, hopp kan leda oss vilse; men det kan förtvivlan också.
22 april 2007
Å Pitter kom som den våde houngen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Frågan är om inte Trelleborg är allsvenskans motsvarighet till George Costanza. George är mannen som i ett avsnitt av Seinfeld förklarar för Jerry att kviinor attraheras av mäns ointresse. George gör det givetvis från sin plats djupt ner i köttmarknadens frys. Han har nått denna insikt genom att inse att hoppet är ute, kvinnor är inte för honom. Ändå, deet där ointresset, "that indifference makes you attractive", meddelar han Jerry. "So, hopelessness is the key", svarar Jerry. "It's my only hope", konstaterar George.
Låt mig säga att jag gillar George i all sin bakslughet, jag gillar att hans ansträngningar att undvika förnedring och förlust oftast leder till just det han försöker undvika. George är definitivt typen som skulle låta gräset växa på Vångavallen för att göra livet surt för motståndaren.
Om det inte redan framgått är jag svag också för Trelleborg. Dock saknar jag en allsvenskans Kramer - tänk att få se något lag lira 3-2-5.
Och eftersom jag pratar om lag och inte enskilda spelare räknas inte Pål Lundin - trots hans bakgrund i TFF.
Joakim Olsson, legendarisk tvålhandske i BK Häcken, är en het kandidat, som jag ser det.
Neander: Ständigt dessa målvakter. Dock, jag är som sagt mera ute efter ett lag än enskilda spelare. Assyriska, för ett par år sedan, hade kunnat vara en kandidat om man inte valt José Morais som tränare. Assyriska pratade själva om Morais som en "kul" chansning, men i själva verket var Morais mer defensiv och mer 4-5-1 än någon annan svensk tränar jag sett.
Alldeles för mycket realist. Inte ens 3-0 mot IFK G och två mål av av Andreas Haddad gav Morais några som helst illusioner. Haddad är annars ännu en stark individuell kandidat - om det inte var för att han är tillbaka i Assyriska och därmed i division I. Haddad, och kanske Assyriska, är trots allt på väg tillbaka. Haddad gjorde Assyriskas enda mål i dag, 1-0 mot Vasalund.
Vafalls? Var du inte där, Jesper?
Har länkat i inlägget ovan om detta. Det var bara leran och eventuellt ett par Kenny Hibbitt-polisonger som saknades för att matchen jag såg skulle vara en klockren Tipsextrabatalj.
Jesper...
Du som har bättre koll på TFF än undertecknad.
Vilken slags fotboll stod Alf Westerberg för under sin tid i TFF?
Och hur korrellerar den med Åkebys fotbollsfilosofi?
anonym: Westerberg stod på den tiden för en pragmatisk, traditionell TFF-modell i kontrast till den danske experimentatören Ole Mörk. Det bör vara en kontrast till Åkebys 4-3-3-tänkande, men å andra sidan var detta sex år sen och jag vet inte i hur hög grad Westerbergs idéer då i själva verket var en anpassning till det spelarmaterial han hade.
När Westerberg gick och Ulf Larsson tog över blev det 4-3-3 igen, men det kom ett par förstärkningar också (Lilienberg och de båda esterna) och jag vet inte i hur hög grad Larssons framgångar i Superettan 2003 hade med det att göra. Stämningen var tydligen också mycket infekterad mellan Westerberg och Jonas Brorsson på slutet.
Jag blev påmind av elfsborgare idag om Assyriska. Jag nämnde deras seger borta mot IFK med 3-0. Tydligen, vilket jag då glömt, slog de även Elfsborg borta matchen efter med 3-1 innan det stora raset kom.
Studiomannen: Nja, din kompis minne är både bra och dåligt. AFF slog IFK G med 3-0 i andra omgången, men 3-1-vinsten (borta) kom inte förrän 25/7 i 15:e omgången. Under de tolv omgångarna däremellan vann AFF en, spelade en oavgjord och hade målskillnaden 4-17. Raset kom snabbt - och det fortsatte i samma stil mest hela vägen.
För övrigt, är inte Wilton F:s insats i derbyt mot Hammarby överskattad? I andra halvlek lirade Wilton egoboll när han inte armbågade ner Hammarbyare. Att Wilton klarade sig undan gult tycker jag domare Martin Ingvarsson ska skämmas för.
Det innebär inte att jag tycker att AIK:s seger var direkt orättvis, bara att det gullas med Wilton just nu.
Skulle man på allvar bedöma AIK som andra lag från grannen Fotbollsförbundets disciplin-nämnd skulle Wilton spela en match per säsong för att sen bli avstängd...
Skicka en kommentar