22 april 2007

Född djurgårdare

"Klarar man 100 minuter på Södra stå i 9:e månaden?" När jag i slutet av mars hämtade ut den lilla bunten med säsongsbiljetter var detta min viktigaste fundering. Jag räknade dagar och veckor, jämförde med matchprogrammet.

Foglossningen gjorde redan i februari att jag knappt kunde gå. Nej, jag övervägde inte att inte hämta ut biljetterna. Även om jag nog redan kommit fram till att det där derbyt mot AIK blir en tevetillställning. "Jag kan vara på första raden" argumenterade jag för min skeptiske klackkamrat om de vanliga hemmamatcherna. "Så kan jag sitta ner när det behövs utan att det stör någon, och ändå kanske se lite."

Efter två soldränkta segerstänkta Stadion-tillställningar har jag hittills haft helt rätt. Jag står och sitter på första raden precis bakom djurgårdsbänken. Jag sitter i och för sig bara i pausen, hittills har jag varit alldeles för uppjagad för att klara av något annat. Vad gör man annars när de blårandiga spelar som de inte gjort på flera säsonger? Om man lutar sig mot räcket framför funkar det förresten helt okej med fogarna också. Min åttamånadersmage må sticka ut bland tonårsfansen som i vanliga fall hänger längst fram, men så får det vara.

Säkrare sätt att säkerställa att ungen blir djurgårdare kan väl knappast finnas heller. Åtminstone inte om det stämmer som de säger att ofödda foster kan känna av moderns sinnesstämning. Det har inte varit så här roligt att gå på fotboll på länge. Att döma av smärtan i mina revben tycks förresten en mycket liten men jävligt potent höger- eller vänsterfot dölja sig därinne också. Så mycket som den tränar lårmusklerna kommer Kim Källström ligga i lä om några år. I det här läget är jag dock beredd att önska att han eller hon hade bråtts lite mer på sina praktiskt sett synnerigen oidrottsliga föräldrar.

Jag läste imorse någon gråtmilt upprörd text om hur farligt det är att ta med sig barn till match. Jag kan för all del förstå om man skräms av rubriker och mediestormar, även om det numera är extremt sällsynt med våldsamheter på själva arenan. Och knattar ska för all del förmodligen inte vara på ståplats på derbyn eller andra särskilt hetsiga matcher. Det finns utmärkta familjeläktare för dem som tar med sig barnen. Men att ta som intäkt för det barnovänliga att publiken inte hejar på och jublar över bortalaget? Om man har den inställningen till känslor i samband med sport kanske även den vuxne själv skulle må bättre av att följa resultaten på avstånd.

Hur det blir med säsongsplatsen nästa år vet jag faktiskt inte. Men lagom till hemmamatchen mot Elfsborg kommer, om allt går väl, en väldigt väldigt liten blårand ändå få följa med till klacken. Den lär väl om inte annat ha vissa röstresurser att bidra med.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Alltså... Visst har det varit ett par mindre trevliga incidenter på stockholmsderbyn

(från min position på Söderstadions "rullstols-sektion" var det ett jävla tempo att utrymma när vi mötte DIF i fjol)

på sistone men kapprustningen, eller vad man ska kalla det, i DN i morse var det jävligaste jag sett.
Jag funderade en stund på hur lagen om hets mot folkgrupp var formulerad, och undrade om inte DN gjorde sig skyldig till det i morse.
Min jursitstuderande bekant, också hon hammarbyare, upplyste mig om att det vore lönlöst och att den lagen skulle må bra av en uppdatering.

Studiomannen sa...

Det är bara att önska lycka till! Fast jag hade gärna satt igång operation indoktrinering så barnet inte rönte samma öde... :-D

För övrigt var jag tvungen att skalda lite om skånederbyt med nio gula kort och klassiska Tipsextravibbar!

Malena sa...

Fantastisk text i DN. Den där Joel so retar sin morfar för att han är AIK:are och tycker det är roligt att gå på fotboll med honom verkar ju förstå hur bra som helst. Man kanske borde förbjuda läsning av DN för ungen.

Jag var och såg Lazio spela igår och gick förbi en höggravid kvinna med magen i vädret i lämmeltåget mot stadion, hon gick arm i arm och stödde en liten skröplig gubbe. På läktaren strax ovanför mig satt en liten kille och ropade med den klaraste barnaröst: "Forza Lazio! Giú Fiorentina!" Och när Lazio låg under: "Forza Lazio, ni kan ta igen det!" Fint.

Anonym sa...

Ja, det var en "intressant" DN-artikel.
Undrar om det inte är skolan som är roten till det onda. Jag menar, min 7-åriga dotter körde "lär dig krypa, lär dig gå..."-ramsan för mig i helgen, och det var innnan den underbara Heifmatchen som var hennes premiärmatch på Stadion.
Den hade hon lärt sig i skolan, nu kan hon komplettera med "Vi är från Sthlm....", dock är jag säker på att det fortfarande är med glimten i ögat (från hennes sida...).

MEN, att råka hamna med den då 9-åriga sonen mitt i DFG på en RL-match var INTE att rekommendera.
Då var det inte roligt, men man kan ju välja rätt.

Vi ses alltså snart på konstgräset i Vasaparken Isobel.

Anonym sa...

Alltså, Isobel, vad tror vi om Siggi egentligen? Som islänning är jag ju lite stolt över att det går bra för DIF, fast jag "kraftigt ogillar" laget egentligen. Och jag tyckte synd om Siggi efter BP-matchen.

Men hur är det, han måste ju rimligen vara bättre som coach än han framstår i intervjuer på svenska. Han ser ju ibland debil ut när han försöker svara på frågorna. Varför kör han inte på engelska bara? Och vad kör han för språk på träningarna? Och varför får Paul Lindholm göra så mycket media?

Jag är så orolig för Siggi.

Unknown sa...

Det är väl klart att ni ska ta med era
barn på fotboll.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Jag har inte sett några tv-intervjuer med Siggi så jag vet inte hur han verkar där. Men om man ska gå efter resultaten (och då menar jag mer spelet än poängen) är han uppenbart otroligt mycket bättre än Kjell Jonevret. Det talas om systembyten etc, men med den nya laguppställningen har vi mer intelligent kantspel än på flera år med formellt sett 4-3-3. Överlappningarna mellan ytterback och ytterforward (eller mittfältare, eller anfallare eller vad de nu ska kallas fast de uppenbart fungerar som just ytterforwards) som var ett signum i det gamla fina djurgårdsspelet är äntligen tillbaka. Efter BP-matchen var jag ytterst tveksam till Arnengs roll, men det tycks ju nu mest som att han var dålig personligen i den matchen.

Jag är svag för islänningar. Sjukt vackra kindben, både på Siggi själv och på Sölvi.

Anonym sa...

Gäller dock inte alla islänningar, tyvärr. Vissa har huvudsakligen de nordiska generna i sig och är muskulösa, långa, ståtliga (läs: Siggi), medan andra har degenererade, inavlade irländska dito och är små, feta och flottiga (läs: undertecknad). Alla kan tyvärr inte lyckas i det genetiska lotteriet.