28 mars 2007

Förruttnelse, hasta

Men det gjorde vi inte. Fy fan vad fel jag hade. Precis som jag haft fel om allting annat i det här EM-kvalet, om ni inte har märkt det. Inte förlorade vi mot Spanien. Inte återvände Henke till landslaget. Inte framhärdade Zlatan i sin bojkott och inte slog vi Nordirland. Det enda jag fortfarande tror är att Marcus Allbäck, just i denna särskilda match, skulle ha kunnat hävda sig precis lika bra som Zlatan gjorde, men det känns inte som sätskilt mycket till tröst just nu.

För det jävliga var att detta var en match jag, som Trelleborgs FF-anhängare, borde ha kunnat uppskatta till fullo. Elva sämre spelare slår elva bättre spelare, för att de kämpar som djur, för att de har en plan som är specialimpregnerad för att inga bollar ska kunna rulla på den, för att de har en forward som kan dänga in halvchanser så fort motståndarnas försvar tillåter dem att uppstå och för att de har någon sorts förmåga att hypnotisera motståndarnas försvar att tillåta dem att uppstå. Det enda icke-TFF-mässiga inslaget var att de hade en publik, en publik som sjöng, en publik som sjöng hela tiden. Och att de spelade den svenska nationalsången på kyrkorgel, så att man borde ha kunnat ana oråd från början. Men när det kommer till kritan vann Nordirland en jävligt svensk seger ikväll, den sortens seger jag hade älskat om Sverige tog den över Italien eller Portugal, en det passionerade hantverkets och entusiasmens seger över den loja kompetensen och likgiltiga professionaliteten.

Skit samma. Fan vad fotboll alltid känns meningslöst när det går så här. Inte en tidning imorrn för min del, det lovar och svär jag. Jag tillbringade kvällen på ett av de här ställena som finns nuförtiden med 63 tv-skärmar i lokalen så att alla vid bordet sitter och kollar år olika håll. Jag åkte hemifrån och tänkte att jag skulle få en trevlig kväll bland folk för en gångs skull, men som vanligt när det går på det här viset upplöstes samkvämet under tystnad, en minut efter slutsignalen.

Och så en allmän observation, vilket är att landslagen verkar mer instabila än nånsin. Turkiet bortaslog Grekland i lördags, nu fick de stryk på hemmaplan av Norge, som förlorade hemma mot Bosnien-Herzegovina senast. Fan vet om inte Sverige också påverkas av den utvecklingen. Vi tror att våra proffs brinner för att spela för landslaget över allt annat, men det såg inte ut så ikväll i alla fall. Det var nordirländarna, de här människorna som inte ens har ett riktigt land, som stod för den glöden.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Turkarna fick faktiskt inte stryk.. De spelade 2-2 :)

Anonym sa...

Norges målvakt klantade visst till det ett par gånger, så de fick bara oavgjort. Se där, något att glädja sig åt i alla fall.

Studiomannen sa...

Dessutom spelades matchen i Tyskland utan publik. Varför skriver jag dig på näsan? Oavsiktligt. Anledningen är att jag drog iväg ett par förhastade sms där jag berömde Norge för styrkan att slå Turkiet borta. Och som jag nu vet var fel på alla sätt.

Och fel på alla sätt lär stämma in på även Sverige. Jag stod och körde en musikquiz på krogen samtidigt som matchen var men jag kunde inte undgå att se på de stumma TV-apparaterna. Det jag såg var inte bra. Alls.

Jesper sa...

Ja, ni ser. Till och med det där blev fel...