Dödsdansen tycks vara över för den här gången. Jag har ingen mer avancerad analys för tillfället än ett simpelt hurra. Tänk bara på att svenska landslaget alltså förfogar över två av de anfallare i Europa som för ögonblicket har allra bäst form. Det är väl värt en indie-allsång eller två?
02 mars 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar