02 mars 2007

Nu begynner vårt jubelår

Ja, jävlar i havet vad skönt! Jag hade ju redan använt metaforen, med verkligheten tvingade mig att upprepa den: jag satt framför tv:n och Inter-Udinese i onsdags med Philip Roths "Operation Shylock" om alla de konstifika turerna, förvecklingarna och identitetskonflikterna i Palestinafrågan i knät. Och tänkte att tanken på att aldrig mer få se den här spelaren i svenska landslaget igen är lika outhärdlig och samtidigt, tydligen, lika ofrånkomlig som tanken på att det aldrig ska bli fred i Mellanöstern. (Ja, jag överdriver, men låt mig göra det just nu i alla fall). Och så nu, plötsligt, har molnen dragit undan. Då ger jag fulla fan i vad som har hänt och vad som har sagts och vad som har varit - historien är den mardröm jag försöker vakna från, som Stephen Dedalus sa, men nu är Zlatan tillbaka och då är historien tamej fan historia.

P.S. Jag är ju inte kvällstidningskrönikör, så jag fäster gärna uppmärksamheten på att jag för bara några dar skrev att Zlatan aldrig i helvete kommer att komma tillbaka just nu i alla fall. Så skönt att ha fel. D.S.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Instämmer, Jävlar vad skönt! Trodde verkligen att Zlatan redan gjort sitt i landslaget. Gillar både Lagerbäck och Zlatan.

Jesper sa...

leo: skönt att det finns nån annan som gör det.

Malena sa...

Jag gillar också både Lagerbäck och Zlatan! Och jag trodde inte att Z skulle säga nej i höstas och när han väl sagt nej trodde jag inte han skulle tacka ja igen, så jag förstår mig tydligen inte på honom alls. Men det gör ingenting, bara han kommer tillbaka.

Jesper sa...

malena: återigen - skönt att nån fattar lika lite som jag. Kanske det inte går att förstå sig på Zlatan? Jag hade just bestämt mig för att han var en sfinx utan hemligheter, en prestigekille från Rosengård helt enkelt. Men så enkelt var det tydligen inte och skönt det.
Åh, så gärna jag skulle vilja veta allt som tänkts och sagts i kulisserna under det senaste halvåret. Men nu känns det som om förutsättningen för att Z ska komma tillbaka är att en tystnadens slöja dras över alltsammans - "vi har snackat ut, och det som har sagts behåller vi för oss själva." Trist, men om det måste vara så så måste det vara så. Huvudsaken är att vi kanske kan få se sånt som klacken mot Italien och skottet i hitre krysset mot Ungern igen.