Danish is the loving tongue

"Øv øv øv", skrev min vän Rico i mail efter Spanienmatchen i lördags. Danska interjektioner är roliga saker. Tror dock de har större skäl att gräma sig över krysset mot Nordirland på hemmaplan än ett bortanederlag mot Spanien. Jag har inga siffror men spanjorerna måste vara ett av Europas mest hemmastarka nationer.

(Detta visar sig vid kontroll vara en sanning med modifikation. Spanjorernas hemmaresultat är imponerande, men inte exceptionella. Spanien fick stryk av Grekland i EM-kvalet 2003, medan Ryssland är obesegrade på hemmaplan i tävlingsmatch sedan oktober 1998, Frankrike sedan maj 1999, Italien sedan november 1999. Kroatien har överhuvudtaget aldrig fått stryk på hemmaplan i en tävlingsmatch sedan de blev en självständig nation och Sovjet var obesegrade under hela sin långa tillvaro som fotbollslandslag, från de 3-0 mot Polen i VM-kval i juni 1957 till 0-0-matchen i EM-kvalet mot Italien i oktober 1991.)

För övrigt sympatiserade jag som gammal målvakt med den arme greken Nikopolidis. Kung i EM för tre år sen och nu tre billiga mål, på egen hemmaplan, mot den turkiske arvfienden. Antar att han fick höra en hel del grekiska interjektioner, hur de nu låter.

(Interjektioner är överhuvudtaget ett fascinerande ämne, eftersom de visar hur ospontana spontana utrop uppenbarligen är. Hur kommer det sig att italienare säger aia och engelsmän ouch? Varför utropar svenskar oj!, engelsmän oh! och tyskar (enligt mitt lexikon) o weh! (vid klagan), ach! (beklagande), au! (vid smärta), o! (vid glädje) eller nanu! (vid förvåning). Och har kulturimperialismen inte nått sin yttersta gräns när man hör svenska barn ropa wow! eller uh-oh?)