15 februari 2007

Back in Gunnarstorp my darling broke my heart

Ortnamnsmagi är lite grann ett amerikanskt privilegium. Den som har lyssnat på Lucinda Williams Car wheels on a gravel road vet vad jag menar ("Down in Opelousas dogs are at the gate/ and they're mean, lord, and they're mean", "We used to drive thru Lafayette and Baton Rouge/ in a yellow El Camino", "I'm gonna go to Slidell and look for my joy") och då bygger hon ju bara på en lång tradition inom countryn och bluesen. Men det slog mig igår, eftersom Tim Nielsen gjorde ett inpass här på bloggen, och denne Tim en gång har skrivit en lysande litet Offsidereportage som jag hoppas ni har läst om tre vänner som åker till Stadsparksvallen i Jönkping för att se samma möte mellan J-Södra och Grimsås som Torsson besjunger i Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid, att om det finns någon ortnamnsmagi i Sverige så är det fotbollens och finns i gamla serietabeller. Just Grimsås. Och Gunnarstorp. Och Billingsfors, och Myresjö, och Marma. Alla de här små orterna där jag aldrig varit och inte vet om jag har lust att åka till heller, men som jag hört talas om bara för att de en gång haft ett hyggligt fotbollslag.

P.S. Jag kastade ett öga på det som nuförtiden kallas "division I" (=div III) och bestämde mig för att de enda lag som platsar i en svensk countrylåt är Skiljebo SK och Skärhamns IK. D.S.

4 kommentarer:

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Problemet är möjligen bristen på schyssta rimord.

Once I get to Lafayette/
I'm not gonna mind one bit.

Vad blir det på småstadsfotbollssvenska? Den enda orten som går att rimma på av dem du räknat upp är väl Marma.

Anonym sa...

Kan du inte din TLK-historia Isobel? Man kan rimma på precis vad som helst.

"En kall vecka i Grimsås - drog på mig tuberkolos.
Till sanatorium i Gunnarstorp på ryggen av en Akkaliknande korp.
I Billingsfors dog Jesus på sitt kors.
Resurrectad i Myresjö - efter ha dratt en lina snö."

and so on...

Studiomannen sa...

Gunnarstorp, ja.

Jag hade läst Max Lundgrens böcker framlänges och baklänges i åratal innan jag hörde talas om Gunnarstorps bravader. Med tanke på att en gammal rutinerad Prawitz Öberg (vilket NAMN!) var med i Gunnarstorp som försökte kvala sig upp i allsvenskan är saken klar:

Prawitz är Bagarn och Gunnarstorp är Åshöjden.

Annars kommer staden Uddevalla gärna upp i mitt minne. Inte för att Torbjörn Nilsson tog laget upp till allsvenskan (1995?) utan för att Rimnersvallen var VM-arena 1958. För alla som varit på Rimnersvallen förefaller det helt obegripligt.

Studiomannen sa...

Inom parentes sagt tycker jag att det är dags för en revival av gamla fina smeknamn igen. Bjärred, Liatorparn och Trelleborg är helt OK. Hajsen är det inte för det är lika spännande som att kalla Lars för Lasse.

Bra exempel:

"Skjorta" Bergström
"Tejpen" Björklund
"Polletten" Larsson
"Fölet" Berntsson

Fler?