17 februari 2007

Intifadan går vidare

Börjar bli lite Mellanöstern över Ibrahimovicsituationen. Imorse läste jag i SvD att upptrappningen mellan USA och Iran egentligen beror på att USA missade en förhandlingsinvit 2002, och igår läste jag i Aftonbladet att upptrappningen mellan Zlatan och Lagerbäck egentligen beror på dels att Zlatan inte fick ledigt till sin systers bröllop, dels att Lagerbäck inte kommenterade Zlatans "ursäkt" efter Göteborgskravallerna. Man känner liksom igen hela grejen. Vems fel är det egentligen att det ser ut som det gör i Palestinafrågan, är det israelernas bosättarpolitik, Arabförbundets vägran att förhandla med Israel efter Sexdagarskriget, Arafats kovändning under senaste Camp David-rundan, etc, etc...
Problemet är att det inte finns någon tvåstatslösning i det här fallet. Här är det inte bara så att Zlatan ska förmås att återvända till landslaget: han ska också förmås att återvända till landslaget utan att hela gruppens moral slås i spillror, och utan att hans egen position i laget blir ohållbar. Vad händer om han kommer tillbaka nu, gör en usel match mot Nordirland, och slår bort en boll så att irländarna kvitterar på slutet? Vad händer om han kommer tillbaka nu och ryker ihop med Linderoth på träningen? Det kanske bara är ytterligare ett test för den svenska modellen, det här, för så här funkar det i proffsklubbar dagligen. Men de avlönar å andra sidan sina spelare, och om de spelarna absolut inte fungerar inom gruppen kan de antingen bli sålda till en annan klubb eller dra vidare på eget bevåg. Här finns inte den lösningen. Precis som israeler och palestinier är bundna till varandra av sina anspråk på samma land är även Zlatan och svenska landslaget bundna till varandra. Men, som sagt, någon tvåstatslösning finns inte.

21 kommentarer:

Studiomannen sa...

En lång fråga som kräver endast ett ja eller nej som svar:

Framstår Sverige som ett unikt land i världsfotbollen ifall vi avstår från att förhandla med Zlatan och istället satsar på andra spelare som vill vara med i landslaget?

Anonym sa...

Lösnigen är lika enkel som i Israel/Palestina-konflikten. Som Anders Ehnmark brukar säga: Land mot fred.

Malena sa...

Även om lösningen är, eller vore, enkel, så står väl precis som i palestinakonflikten det emellan att parterna måste försonas, erkänna varandras lidande, sätta sig in i och förstå den andra sidans verklighetsbeskrivning. Och på den ena sidan står ju inte bara Lagerbäck utan som Jesper påpekar också de andra spelarna i laget. Och att den försoningen skulle hända verkar långt, långt borta. Zlatan kan ju inte ens förklara hur han själv ser på saken.

Malena sa...

...och Linderoth verkar inte så pigg på att lyssna.

Isobel sa...

Att strunta i Zlatan är väl isåfall mest liknanade att ge upp Jerusalem utan att ens bry sig om att förhandla.

Själv undrar jag vad man tycker i Malmö? Kidsen alltså, de som alltid älskat Zlatan mer än landslaget. Jag har tyvärr inga bra ingångar på Herrgårdsskolan.

Erik D. sa...

Linderoths roll i detta lilla "drama" känns aningen inadekvat. Låt Zlatan slippa landslaget om han vill, det enda intressanta är att få en vettig förklaring från honom om vad det är som EGENTLIGEN skaver.

Anonym sa...

För att generalisera lite, Isobel: Malmö är en lika delad stad som Jerusalem när det gäller Zlatan-Lagerbäckfejden. De yngre och fotbollsintresserade tar Zlatans parti och bryr sig väldigt lite om det svenska landslaget. Den äldre generationen tycker att blattar från Rosengård ska lära sig veta hut och att regler är till för att följas och att det ska vara lika för alla för hur skulle världen annars se ut.

francophobe sa...

anonymous överdriver väl en del, men man kan väl säga att de flesta absolut tar Zlatans parti och de som inte gör det gör det med lite halvskumma undertoner. Men att det bara skulle vara den yngre generationen, det vet jag inte. Om man med den yngre generationen menar män under 40 år så kanske. Men överlag så får man nog säga att MFF-supportrar, de som går på matcherna, till 100% står på Zlatans sida.

Jag gör det också, dock lite motvilligt. För jag skulle verkligen inte tåla att Härd, Majlard&Co spydde ut sin självgodhet efter ytterligare en succé match av Allbäck. Det är ju inte Allbäcks fel, men vad ska man göra. Frågan är större än Zlatan helt enkelt, precis som Palestinakonflikten.

Jesper sa...

Jag satt och snackade länge med ett par mycket engagerade MFF-supportrar på Kulan i somras. Även hos dem får jag säga att en viss tveksamhet mot den "nye Zlatan" gjorde sig förmärkt. En av dem, en som ägnade en del av sin fritid åt att hjälpa Raoul Kouakou att reda upp sina mellanhavanden med de norska skattemyndigheterna, hade hört rykten om att Zlatan inte skulle ha hälsat på lille "Who's da man"-Frans på en flygplats och tyckte att det var bekymmersamt: "Man kan knappt försvara honom längre". Om det blir fråga om något "offentligt" ställningstagande, då kommer givetvis andra lojaliteter i spel. Mot Stockholm, mot allt som inte är MFF, etc. Som sagt - Mellanöstern. Där man kan bråka hur mycket som helst inom gruppen, men håller ihop utåt. Själv tycker jag att allt går åt pipan i det ögonblick såna lojaliteter får ta överhand över sakfrågorna. Om Zlatan kunde tala om vad som egentligen tynger honom vore det naturligtvis bra, men tyvärr tror jag aldrig att det kommer att ske, för det skulle enligt den märkliga logik som verkar styra hans beteende vara en prestigeförlust i sig själv. Ah, den som nån gång haft ett förhållande känner igen allt detta!

"Kan du inte säga vad det är?"
"Om du inte förstår det själv är det inte lönt att säga nånting."
"Men kan du förneka att du inte har dammsugit/kom hem en timme senare än du lovade/inte har köpt de där skorna till barnen som du sa att du skulle köpa?"
"Ja, men du behöver inte säga till på det där sättet och förresten är det alltid jag som betalar räkningarna..."

Etc.

francophobe sa...

Fast det där med att han inte hälsade på Frans var ju ett påhitt från KvP:s sida. Inom MFF leden är det nog inga problem att hitta folk som har svårt för Zlatan, han är som bekant på kant med dom också. Vad Zlatan har problem med är väl ganska uppenbart, han gillar inte Lagerbäck, för bröllopets skull och för hur han hanterade Göteborgs incidenten.

anthon sa...

jag vet inte vem det är som skriver här på THS men en sak är säker. och just den saken blir mer och mer säker för varje gång. den eller de som skriver här skriver väldigt bra. alltid intressant läsning!

Jesper sa...

anthon: tack, vad snällt sagt!

francophobe: fast det vore ju en poäng om Zlatan själv kunde tala om vad han hade på hjärtat, i stället för att sprida mystifierande rökridåer omkring sig.
Zlatan kontra Majlard/Härd/Glenn Hysén/Ralf Edström är en sak, problemet är att han ger dem vatten på sin kvarn. Men jag påpekade redan för ett par veckor sen att detta är Iliaden all over again. Även där börjar Achilleus med att hävda att det är slavflickan Briseis allting handlar om. Men när grekerna erbjuder honom att få Briseis tillbaka och en massa tributer dessutom, då räcker plötsligt inte det längre; då har Achilleus vrede fått sin egen logik, som uppslukar också honom själv. Känns som detsamma med Zlatan. Han kommer att sluta med en pil i hälen.

Anonym sa...

francophobe: Ett påhitt från Sydsvenskans sida, den skånska kvällstidningen rapporterade fatiskt om mötet med idolen: http://www.kvp.se/index.jsp?a=620726

Jesper: Eftersom MFF-supportern du refererar till är både folkpensionär och medlem i SAP är han kanske inte helt representativ för vad yngre malmöbor tycker. För folk under 40 är Zlatan större och viktigare än landslaget. Jag blev förvånad över hur upprörda folk i min omgivning blev när Lagerbäck skickade hem Zlatan. "Nu måste de sparka den jäveln" var den absolut vanligaste kommentaren.

Jesper sa...

anonymous: Jag böjer mig för erfarenheten, såklart. Det bör påpekas att jag inte bott i Malmö på sjutton år nu. Men det vore intressant att höra vad alla ni andra som går på match har hört. Till exempel lillebror Högström, som faktiskt inte fyller 40 förrän i september?

Själv är jag i grunden för Zlatan (hans insats på Stockholms stadion när MFF slog Djurgården med 4-0 våren 2001 tillhör fortfarande de oförglömliga fotbollsögonblicken för mig), men "this side idolatry". Jag kan inte för mitt liv sympatisera med den prestigebundna sida han manifesterar nu. Och jag kan inte riktigt förstå vad Lagerbäck skulle gjort istället i Göteborg - gjort ett undantag för Zlatan bara för att han är Zlatan? Well, känns som vi har varit igenom detta ett par gånger. Om man av något slags princip håller på Zlatan vad han än gör behöver man naturligtvis inte resonera, men det vore intressant att höra vad alla dessa "yngre malmöbor" använder för argument.

The Bad Boy from Beddinge sa...

Jesper: Det är egentligen ovidkommande vilka argument som används. I grunden handlar det om en provinsiell inställning - vi mot dom. Gammal klassisk MFF-attityd. Eric Persson satte ribban. Samtidigt är jag övertygad om att Eric skulle höjt rösten och sagt ett och annat om hyfs och vett till unge herr Ibrahimovic. Jag är visserligen över 40 (men under 50) och tycker det är ett förakt mot landslagsfansen att inte kunna klämma ur sig ett klart och tydligt motiv för sin bojkott av landslaget. Det är bisarrt att Lagrell & grabbarna ska behöva sitta med italienskt lexikon och kremlologiska konsulter för att gissa vad mannen i fråga vill.

francophobe sa...

Jag förstår vad du säger, men någon tribut har väl Lagerbäck inte riktigt gett honom. Om vi nu ska tro allt som skrivs, så vill (eller åtminstone ville) han väl att Lagerbäck skulle be honom om ursäkt. Det kan man ju naturligtvis ha sina åsikter om, men såvitt jag har förstått så var detta hans krav. Nu har väl det hela spunnit så långt att Zlatan knappast lär spela för Lagerbäck igen.

"Och jag kan inte riktigt förstå vad Lagerbäck skulle gjort istället i Göteborg - gjort ett undantag för Zlatan bara för att han är Zlatan?"

Kritiken har väl gått ut på sättet det offentlig gjordes på. Man kan ju naturligtvis hävda att Wilhelmsson och Mellberg accepterat straffet osv. men det är faktiskt inte samma sak, Zlatan är faktiskt Zlatan. Om tre personer blir utslängda från en landslagssamling så kommer allt ljus oundvikligen på Zlatan. trots att Zlatan faktiskt är den ende nykteristen i sällskapet. Efter att Lagerbäck ursprungligen haft en otroligt slapp attiyd till spelarnas beteende så kan man väl säga att hans "chock and awe" taktik misslyckades. På grund av Zlatans personlighet. Borde Lagerbäck ha tänkt på det? Var det värt att offra Zlatan? Att Zlatan är speciell både pga sin stjärnstatus och sin personlighet är ju ett faktum. Det hade naturligtvis varit bättre om Zlatan hade varit en smidigare person, men så är det inte.

"Om man av något slags princip håller på Zlatan vad han än gör behöver man naturligtvis inte resonera, men det vore intressant att höra vad alla dessa "yngre malmöbor" använder för argument"

Det är nog snarare det första argumentet. "He may be a bastard, but he's our bastard" som Kissinger (eller var det Nixon?) sa.

Jesper sa...

francophobe: Så länge saker kan hållas inom gruppen kan man givetvis välja att behandla spelare annorlunda, tycka att Zlatan är Zlatan etc. Men problemet var att göteborgsincidenten blev offentlig. Då måste Lagerbäck antingen benåda alla tre syndarna, med risk att helt tappa ansiktet som ledare, eller straffa alla tre på samma sätt. Något annat vore ju fullständigt vanvett. Därefter verkar händelsekedjan vara lika oundviklig som i en grekisk tragedi, men jag kan inte riktigt se hur den skulle ha kunnat undvikas.
Detta med att Lagerbäck "ursprungligen haft en otroligt slapp attityd till spelarnas beteende" har blivit en sanning på sistone, men stämmer det egentligen? Vad är det rent konkret han har tillåtit tidigare som han inte tillåter nu?

Jag tror det var Eisenhower som sa det där om "our bastard" om en eller annan mellanamerikansk diktator.

Jesper sa...

Roosevelt eller Harry S Truman om Somoza i Nicaragua, såg jag nu.

francophobe sa...

Jesper

Jag kan bara gå efter tidningarna precis som du, men vissa spelare har fått välja om de ska tala med journalister eller inte, Ljungberg har haft friheten att tänja på tiderna osv.

Kan inte hålla med dig om att händelsekedjan var oundviklig, spelare i andra landslag har varit ute förr utan att bli hemskickade. Frankrikes andre målvakt bokstavligen reste sig upp och drog från träningslägret innan VM för att han var sur på förbundskaptenen men blev inte utslängd ur truppen.

Jag kan villigt erkänna att Zlatan har sidor jag knappast skulle acceptera hos mina vänner, men är det relevant i ett landslag? Att landslaget skulle vara bättre utan Zlatan är och förblir det värsta jävla trams jag har hört. En match gör ingen höna, det gör ta mig fan inte ens en fjäder.

Studiomannen sa...

Jag måste erkänna att det var rätt kul att stå 2 meter ifrån spelargången under matchen Häcken-Malmö FF då någon blev utvisad och försökte ge sig på en ljudtekniker. Bra till ens memoarer om det blir några.

Studiomannen sa...

Häcken-MFF säsongen 2001 that is.