Ledaren i nya When Saturday Comes diskuterar de uppblåsta transfersummorna för engelska spelare i England. Klart det måste spela in även för dessa spelares svenska konkurrenter. Även bortsett från kulturella faktorer är det elementär arbetsplatspsykologi att man hellre satsar på en anställd som representerar en stor investering. Svenskarna blir undantagslöst billiga chansningar som man kan ha på lager utan att det kostar klubbarna särskilt mycket. Och att folk som Andreas Granqvist då är villiga att låta sig hyras ut i det förflugna hoppet om att man ska lyckas slå sig in i laget visar bara i vilken grad detta har blivit arbetsgivarens marknad. Bättre chansa på Wigan i hoppet om att någon ska lägga märke till en än åka till Sydamerika med landslaget än gå hemma i Europas tjugofemte liga där ingen ens bryr sig om att komma och titta på en längre. Andreas Johansson, Tobias Hysén, Östlund och Runström är polska rörmokare som inte ens kan använda priset på sitt arbete som konkurrensfördel.
21 januari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
28 kommentarer:
Grym metafor, men fan vet om den håller fullt ut. Dock perfekt tillämplig på Bosman-spelare (d v s Östlund, inte Runström eller Hysén). Och då frågar man sig varifrån de rörmokare som hamnar i Allsvenskan egentligen kommer, om man drar det ett varv till...
gsu: problemet med metaforiken är naturligvis att marknaderna och konkurrenssituationerna skiljer sig åt. Den "polske rörmokaren" antas konkurrera ut sina svenska rivaler från marknaden genom att jobba för mindre lön och därmed ge arbetsgivaren (eller "arbetsköparen" som min marxistiske vän Magnus insisterar på att det ska kallas) möjlighet att spara lönekostnader; både de svenska och engelska spelarna i England är ju redan anställda, dvs givna kostnader för klubben, och den konkurrenssituation som uppstår är huruvida de ska spela i förstalaget eller ej. Men de svenska spelarna är polska rörmokare i den bemärkelsen att de är relativt sätt okvalificerad arbetskraft, som arbetsgivaren kan använda sig av som nån form av chansning och billighetsalternativ, men som inte ska vänta sig att arbetsgivaren ser honom som en investering att vårda.
Amy Lawrence skrev i ämnet dyra engelsmän i The Guardian. Jämför med bla Sebastian Larsson.
malena: intressant. Jag visste inte att Sebastian Larsson blivit så extravagant hyllad som Lawrence skriver. Här har vi en annan spelare som borde vara med i Sydamerika, om den turnén verkligen var avsedd att fostra potentiella A-landslagsmän i st f att uppfylla Kentaros mer el mindre dunkla syften.
Såg att din favorit Totti visade sig på styva linan igår förresten! En distinkt knuff!
Nej, jag hade inte heller nån koll på Larsson.
Ja Totti knuffade, men Vito Scala (som han knuffade) filmade ju!
malena: då borde väl Vito Scala bli varnad...
Precis som Thierry Henry igår, förresten. Antingen var det straff, eller så var det varning för filmning. Tertium non datur.
Fast Scala är inte spelare.
Jag minns inte nån eventuell straffsituation i Henrys match, men generellt borde det väl verkligen finnas ett tredje alternativ i såna situationer. Det finns väl ingen motsättning i att Totti faktiskt knuffar sin kompis och att kompisen ramlar överdrivet. Jag vet inte vad reglerna säger, men om de säger att man inte kan blåsa för straff eller frispark om en spelare filmat tycker jag det är rätt knäppt.
malena: nej, jag vet att Scala är funktionär. Jag försökte skämta. Desto mer bisarrt om han då försöker filma. Är italienare så inbitet teatraliska att de överdriver även om det borde ligga i deras intresse att låta bli?
Henry föll i matchen igår sedan Gary Neville varit i närheten av hans ben. Det var en sådan situation där det faktiskt bara fanns två alternativ - antingen rörde Neville Henry och då var det straff, eller så rörde Neville inte Henry, och då var det filmning.
Haha, skämt/allvar, mkt svårt, uppenbarligen.
Jag skämtade ju när jag sade att han filmade. Jag tror inte det är som italienare är teatraliska, det är ett sätt att skydda sig och vinna fördelar. Men jag tror i och för sig att det är nånting de lär sig göra väldigt automatiskt, så ifall Vito Scala tränat mycket fotboll var det kanske verkligen en filmningsreflex.
jesper: vadå, det är klart det finns massa situationer som varken är straff eller filmningsvarning? En spelare som kommer i Henryfart och blir tacklad, schysst eller oschysst, kommer med stor säkerhet att falla. Även om han inte ens blir vidrörd har han förmodligen rätt risig balans i många situationer där en stor mittback kommer glidande med dobbarna. Filmningsvarning kommer alldeles för ofta i straffområdet, alldeles för sällan ute på plan (ja det är C. Ronaldo jag tänker på. Eller Yksel för den delen).
Henrysituationen hade varit otroligt tuff vilket domslut han än tagit. Neville var på med benet, Henry hjälpte till. Att skita i att blåsa var salomoniskt rättvist.
I den undermåliga slagsmålsklubben "Elitserien" har jag i och för sig sett en liknande situation där ett domslut blev 2 minuter för tripping och samtidigt 2 för filmning...
Skulle man alltså ge gult kort för en filming utanför straffområdet? Det är ju helt orimligt. Allt man kan vinna på en sån filmning är en frispark, hur kan ett gult kort stå i proportion till det? Kan man överhuvutaget ge gult kort för fimning utanför straffområdet? Igen vet jag ej vad reglerna är och är för lat för att kolla upp det.
Filmningar hör inte hemma på en fotbollsplan. Det borde vara rött kort och tre års avstängning om det så sker på avsparkspunkten!!!
Så känner jag, helt ärligt. Sen kan man försöka stoppa in förnuftsargument hur mycket som helst. Det förändrar inte mina känslor.
Jag tycker nog inte ens det var ett speciellt förnuftigt argument. Fusk ska väl bestraffas på samma sätt oavsett var det begås? Tex kan ju en hands ge gult kort om den så sker vid hörnflaggan.
Dessutom så är ju tex Cristiano Ronaldo så otroligt skicklig på att sätta frisparkar efter sina filmningar att ett frisparksläge på rätt ställe i princip är som en straffspark.
Om "fusk" ska bestraffas lika hårt oavsett var på planen, så gör det i så fall det tydligt att det är orimligt att ge gult kort för filmning över huvud taget. Det är ju frågan om huruvida den tacklande spelaren gjort fel eller ej som är den relevanta, inte vad den som föll gjorde.
Jag håller med om det orimliga i att en otajmad tackling med smärta och ev skada som följd får samma påföljd som en dykning. Det besvärliga är att det bara finns två bestraffningar. Frispark/straff och kort. Mycket trubbiga instrument.
I en mer förfinad sport som basket kan man åka ut antingen genom 5 oschyssta tacklingar eller två filmningar (tekniska fouls). Kanske ett system att införa i fotbollen? Då kunde man åka ut efter tex två filmningar eller två bakifrånnedsparkningar, men inte en sågning och en filmning. Ett förslag att slipa på förstås - nåt för den nye UEFA-presidenten?
Man kan väl bara låta bli att blåsa om den som ligger ner inte gör det på grund av att någon har tacklat honom felaktigt.
malena: här antar jag att din förkärlek för italiensk fotbollskultur påverkar dig något..
Ja, men man borde kanske lära sig nåt av italiensk fotbollskultur här. Jens Fjellström hade ett resonemang om det i teve häromveckan, om systemet i italiensk fotboll där spelarna faller lätt samtidigt som domarna också blåser ofta. Ibland tycker jag att domarna i Serie A blåser för ofta, det brukar drabba Zlatan till exemepel, eftersom han är så stor och stark och inte faller så lätt. Men fördelen med systemet är att det gynnar offensivt spel (något som Fifa/Uefa väl brukar vilja premiera...), samtidigt som det utvecklar försvarsspelet eftersom destruktivt försvarsspel blir riskabelt och försvararna istället måste vara intelligenta, kreativam tekniskt skickliga och spela för att kunna stoppa anfallarna.
malena: Samtidigt ÄR det ett brott mot spelets idé att filma. Annars skulle man kunna hävda att mened inte vore ett brott; att det är helt upp till rätten att bedöma vad som är sant eller ej. Jag vet att det finns gott om jurister som verkligen resonerar på det sättet, men det gör det inte mindre frånstötande.
Tja, jag vet inte... Filmningar är säkert ett brott mot en brittisk tradition om att fotboll ska vara fostrande och så vidare, men jag vet inte om det är det som är spelets idé.
Jag vet inte om det alltid kan jämställas med mened att falla fast man kunde stått. Jag minns en undersökning för ganska många år sen som kom fram till att kvinnor som spelar fotboll har fler knäskador än män eftersom de står upp mer i närkamper. Det fanns en lite rolig ironi i det eftersom herrspelare som filmar brukar anklagas för att inte vara riktiga män, men det jag menar är att det finns en glidande skala här, att lägga sig ner mer eller mindre lätt behöver inte alltid handla om att man "ljuger" utan att man inte försöker stå upp med alla krafter man har i alla situationer. Alltså, det är inte helt givet när man faller "på riktigt". Visst man kan tycka att det är moraliskt berömvärt att alltid försöka stå på benen om man bara kan, men det är väl inte det spelet går ut på.
Faktum är ju att det fuskas hela tiden inom fotbollen. Jag tycker det är lite fascinerande hur accepterade regelbrott är. Jag säger inte att det är bra eller rätt, bara intressant på nåt vis.
Henkes slag mot magen på Jon Jönsson slogs upp som en stor grej, för att det var Henke och för att det syntes så tydligt på teve och inte stämde med vår schablonbild av honom antar jag, men det var väl en helt vanlig grej som händer på planen hela tiden.
Filmningar gynnar åtminstone spelet, våldsamheter är ju bara våldsamma och farliga.
malena: Jag inser naturligtvis att vi har att göra med en enorm gråzon här, och att allt från tröjdragningar till filmningar till punggrepp till ondsinta psykningar till försök att sätta press på domaren är accepterade delar av proffsfotbollsspelarens vardag. Då uppstår bara frågan: ska man acceptera allt detta? Som domare, som åskådare? Och om inte allt, så hur mycket? Jag har inget direkt svar på den frågan själv. Jag vet att jag gillar spelare som visar humör och skäller på sig själva och alla runt omkring när det inte går bra, men jag avskyr det beräknande sättet att skälla för att psyka motståndare och domare. Det är skillnaden mellan en engagerad person och en översittare i mina ögon. Och vad gäller filmningar - jo, det finns såklart en gråskala där också, en stor zon där anfallaren kanske kan välja om han vill försöka stå på benen eller inte. Men det FINNS också direkta filmingar och det tycker jag fortfarande är ett brott mot spelets idé.
Jag hade faktiskt en idé till ett sånt här Offsiderep för ett par år sen - om elitfotbollsspelares moral. Man skulle försöka ta reda på vad de EGENTLIGEN tyckte om vad som var okej eller inte. Skulle vara intressant, och förmodligen avslöja en massa dubbelmoral. Det är ok när Strömberg filmar, men inte ok, och "typiskt", när Emil Kostadinov gör det.
Ja, jag håller med om att det finns filmingar som är fel och dåliga. Men jag tycker att filmningar är ett mycket mindre problem än våldsamt beteende som kan vara farligt. Och i vår brittiska del av fotbollsvärlden tycker jag det finns en dubbelmoral när man accepterar våldsamheter samtidigt som man blir otroligt upprörd och indignerad över filmningar.
Jag vet inte heller svaret på huruvida man ska acceptera allt sånt som du räknar upp, men jag tycker den är intressant. Ibland kan jag tänka att reportrarna kunde fråga spelarna om varför de gör saker. Om man ser en match på teve kan kommentatorerna fördöma nånting väldigt starkt, en bakifråntackling eller nåt sånt, sen när spelaren intervjuas efter matchen får han ingen fråga om saken. Men jag antar att ingen skulle svara på en sån fråga även om man ställde den.
Förresten, för att sluta cirkeln kan man ju konstatera att Totti här framstår som ett moraliskt föredöme efter incidenten i söndags. När motståndarspelaren försökte ge honom en armbåge filmade han inte och gav inte heller igen. Istället blev han arg och började skälla ut spelaren för vad han försökt göra bakom domarens rygg.
För detta fick han rött kort.
Ja, sen var det det där med att han puttade på en kille också... jaja.
malena: det var därför jag ville att vi skulle göra det där offsiderepet, för att ta reda på vad spelare egentligen tycker. Troligen skulle man få börja med att fråga om de kan räkna upp saker som ANDRA spelare gjort som de ansåg var omoraliskt...
VM hade en del att säga om filmningar contra fula tacklingar. Hasse Backe tyckte t ex kategoriskt och utan undantag illa om Portugal. "Det är ett gäng skådespelare som gått vidare", menade han efter vilken match det nu var, åttondelen?
Det jag finner märkligt är att man godkänner att försvararen ska behöva en krycka, alltså att man överseende fnissar åt en lite sen tackling där försvararen medvetet fullföljer och träffar ett knä när bollen är en halvmeter bort samtidigt som man svär så det osar åt någon som filmar.
Den sena tacklingen är utförd med samma avsikt som filmningen, att bryta mot reglerna för att vinna en fördel.
Samtidigt inser var och en att det är helt idiotiskt att ge försvararna en krycka med tanke på att det i fotboll är mycket lättare att vara destruktiv än kreativ.
Vilka var VM:s två bästa spelare: Cannavaro och Thuram, va? Jag har för mig att Cannavaro hade noll varningar och Thuram en - hur mycket krycka behöver de? Ska en domare vara extra välvillig mot försvarare och i så fall varför? "Ääh vadå, de är ju backar, de kan inte lira, jag låter dem slita och dra och tackla lite sent. Christiano Ronaldo däremot, den jäveln kan ju lira, han förtjänar alla fetingar han får."
Det ena är en fysisk akt, den andra en mental, det ena är alltså bankrån, det andra bedrägeri - vilket är värst?
Fundera på den medan du funderar på varför beteendevetare och psykologer tar allt större plats på idrottens arena.
Här skulle man kunna ha en paneldebatt med Jens Fjellström på den ena sidan och Hasse Backe på den andra...
Cannavaro och Thuram är utmärkta exempel på hur duktiga backar kan vara. Svenska och brittiska backar borde lära sig att bli lika bra som dem så att de kan överlista anfallarna, istället för att klaga på att de filmar.
billy swan: portugiserna utmärkte sig väl genom att BÅDE filma och tackla fult... I övrigt tycker jag att både din och Malenas argumenation är vettig. Samma skillnad i uppfattning, för övrigt, som ställde till så mycket oreda under VM -66. Européer blev upprörda över att sydamerikanerna spottade, protesterade och filmade, sydamerikanerna tyckte att européerna (och i synnerhet portugiserna mot Brasilien, faktiskt) spelade hårt.
Skicka en kommentar