Jag knäppte på tv:n igår lagom för att se Zlatan försöka sätta en revanschspark i magen på en Fiorentinaspelare. Han missade, men det kunde jag leva med. Det jobbiga var att en paneldebatt genast bröt ut i mitt huvud. Glenn Hysén, Ralf Edström och Jan Majlard satt på ena sidan, Mats Olsson, en hiphopskribent och en sociolog med inriktning på populärkultur på den andra. Den gamla armbågen på Rafael Van Der Vaart, Henke Larssons magsugare på Jon Jönsson och Schablonbilderna av Invandraren och Vilden i Svenska Massmedier svingades som vilda tillhyggen.
Jag kände alltför väl igen situationen från min alternativa tillvaro som kulturskribent. Där får man aldrig en sekund på sig att tänka ut vad man egentligen tycker om nånting - EMU, filmen "Marie-Antoinette" eller Stegö Chilós tv-licens - innan en massa irriterande typer kommer sättande och talar om för en varför man av ideologiska skäl ska tycka det ena eller andra. När någon eller något har blivit ett Fenomen som Representerar någonting får man inget utrymme att tänka själv om det längre.
Sen visade de La Cipollas målgivande passning istället och Totti som gav en Romafunktionär en distinkt knuff. Bekvämast så.
P.S. Om nån tvingar mig att välja är jag självklart i det sistnämnda lägret. D.S.
22 januari 2007
A furore Paneldebattorum libera nos, Domine
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Ja, precis så är det. Jag skulle vilja ha en sån där behandling som i Eternal Sunshine of the Spotless Mind, som raderar bort alla analyser av Fenomenet Zlatan ur hjärnan. Då kanske man kunde tänka på honom igen.
...och då skulle jag såklart direkt tänka att "åh, här har vi ett Fenomen som Representerar Saker"!
malena: jag skulle göra detsamma. Och sen skulle jag säkert skynda mig att skriva den första artikeln om Fenomenet som Representerar Saker...
Men allvarligt, i svenskan imorse var det bara "när henke gick ut sjönk united samman" fast henke ärligen knappt gjorde något alls utom den där nicken i slutet av första, medan rubriken på (den långt kortare) Inter-texten var "Zlatan hade tur med domaren".
Fenomen och representation, onekligen.
isobel: fast vi kunde glädja oss åt en riktig majlardklassiker i Svenskan imorse - "Varken Robin Söderling eller Joachim 'Pim-Pim' Johansson har av olika anledningar svårt att räta ut frågetecknet bakom sin tillhörighet i den yppersta världseliten." Plus en otrolig inledning.
Well, skillnaden mellan Henke och Zlatan mediauppmärksamhetsmässigt just nu handlar faktiskt mest om nyhetens behag, tror jag. Man måste byta miljö då och då för att väcka intresse. Om man nu är intresserad av det. Det är väl det Beckham har fattat.
Skulle det vara helt åt helvete fel om tidningar och övriga media hade en vecka när Henke och Zlatan inte fick en enda ynka liten bokstav skriven om sig? Hur skulle våra hjärnor se ut efter det? Vågar vi ta reda på det? Vill vi?
erik d - inte fel, men svårtänkbart. knäppt dock att man inte får veta nånting om alla de där spelarna i spökzonen. sebastian larsson, som tydligen är så omskriven i england ex.vis, och östlund som bara har försvunnit. så mycket som skrivs och så lite som ändå bevakas.
Jesper- precis så är det. Mycket som skrivs och lite som bevakas. Litar inte kvällstidningarna på att läsarna är intresserade av andra än Zlatan & Henke? Kanske är det så, men det känns aningen för enkelt.
Tyckte mig höra folket i Canal plus-studion skämta om just ett sådant där påstående om att allt föll när Henke byttes ut. Svenskrubrik, kallade de det.
Jag brukar inte läsa Majlard, av ingen direkt anledning, och efter att ha läst dagens krönika om Djurgårdens match mot Brynäs så känner jag mig tvingad att fundera på rundsmörjda handledssnärtar och möbelreor på Stalands.
"Varken Robin Söderling eller Joachim 'Pim-Pim' Johansson har av olika anledningar svårt att räta ut frågetecknet bakom sin tillhörighet i den yppersta världseliten."
Skrev han så? Det kan man ju inte. Det går inte. Man kan inte.
Äh, byt "svårt" mot "lyckats" så funkar det ju.
Däremot har ju Majlard fel. Det är av precis samma anledning som Robin och Pimpim inte tillhör yppersta världseliten: de är för kassa.
goesta: det är mycket "man" inte kan som Majlard kan. Men det som alltid slår mig med häpnad är att ingen redigerare griper in.
Jesper: Ja, han är onekligen en säregen stilist, som du träffsäkert påvisat också tidigare. Men det där var inte bara underligt utan direkt omöjligt. Synapserna liksom.
goesta: jag har ofta samma känsla med Majlard som med hans gamla måltavla Tommy Söderberg, att man lyssnar på nåt slags synapsernas freeflow där bara vart fjärde eller femte led ungefär avslöjas för åhöraren.
Skicka en kommentar