17 december 2006

I egen sak

"I nöd och lust", en jubileumsbok med anledning av Helsingborgs IF:s hundraårsjubileum dimper ner i brevlådan. (Jubiléet infaller först 2007, men det är säkrast att vara ute i tid). Sådana böcker är som de är, så man ska inte vänta sig några skarapa analyser av exempelvis det ekonomiska vansinne som höll på att störta föreningen i avgrunden för ett par år sen. Däremot är det naturligtvis tillfredsställande för somliga av oss att se f d justitieminister Thomas Bodström i tryck kalla AIK:s SM-guld från 1998 för "oförtjänt". Dessutom har författaren och estradören Björn Ranelid fått möjlighet att skriva om sin tid i Helsingborgs IF, något som han utnyttjar som ett redskap i sin synbarligen ändlösa fejd mot världen:

"Det är ingenting jag skryter över, men det kommer aldrig att finnas en författare i Sverige som mottager Augustpriset, stipendier från Svenska Akademien, Aftonbladets Kulturpris och Malmö stads kulturpris och som spelat fotboll på den nivån som jag har gjort.
Några journalister i Stockholm har nämligen försökt att förfalska och utplåna min tid som fotbollsspelare, men det kommer de aldrig att lyckas med, ty det räcker med att granska statistiken, fotografierna på lagen och fråga dem som såg mig spela för att tysta och avslöja vedersakarna. Nu kom det på pränt en gång för alla och jag har väntat länge."

Min kursivering. Detta är en man som borde skyddas mot sig själv.

14 kommentarer:

The Bad Boy from Beddinge sa...

Vad Ranelid nog aldrig kommer att längta efter att sätta på pränt är det outplånliga minne han lämnat efter sig i MFF:s omklädesrum. Det som klubbens genom tiderna mest fåfängde spelare, som tillbringade mer tid framför spegeln än på rehabbänken.
För övrigt kan man ju tillåta sig roas av porträttet av Frank Frankson i Julkalendern. Den slående likheten är ingen tillfällighet.

Jesper sa...

bad boy: Jag tänkte också på det. Likheten med Frank Franksson alltså.

Billy Swan sa...

Emellanåt är man extra glad för att man är småbarnsförälder. Jag föreställer mig att det kan bli ett elände då barnet/barnen är något större och den dagen infinner sig då man tvingas se saker motsvarande uppdaterade Gladiatorerna, Big Brother eller amerikanska high school-filmer men att få se julkalendern är en höjdare. Sa direkt till min sambo när Frankson dök upp i rutan: ”Det kan knappast vara en slump att han ser ut som Ranelid”.
Frågan är, kommer Ranelid att stämma Svt? Fåfängeanklagelsen kan väl Ranelid inte göra något åt, men att han beskylls för att vara någon slags stand in för en riktig författare undrar jag om Ranelid tar.

putte sa...

En kompis bokcirkel blev hembjuden till Ranelid - han pratade om sig själv i 3 timmar och hade minst 23 bilder på sig själv i lägenheten...

Louise sa...

Ja, och jag har gått skrivkurs med en Ranelid som pratade om sig själv ännu längre.
Men grejen är att han inte alls är ond. Snarare väldigt snäll. Är inte det faktum att han tar emot en hel bokcirkel hemma hos sig ett tecken på det?

Jesper sa...

louise: jag tror också att han är väldigt snäll. Det är därför att jag tycker att han borde skyddas mot sig själv. Kan ingen tala om för honom att detta omättliga och öppna självhävdelsebehov bara leder till precis den skepsis mot honom som han sedan ser som förföljelse? Att ingen skulle ha tvivlat på att han spelat fotboll på elitnivå om han inte var så egendomligt angelägen att proklamera det i tid och otid och sedan uppleva sig som misstrodd och ifrågasatt?

Mr Shrink sa...

Grabben har ju en narcissistisk personlighetsstörning (samt även vanföreställningar av paranoid art) och då är man per definition inte "snäll". Då brukar man sakna en egentlig förmåga till empati (även ifall man själv upplever sig som mycket empatisk, och god människa, och utmärkt fotbollspelare...och över huvudtaget allmänt grandios).

Sen det där med snäll... Vad spelar det för roll om man är "snäll"?

/ Anonym

Johannes sa...

Manuell trackback:
http://johannes.ralforolf.com/serendipity/index.php?/archives/388-Foer-oevrigt-anser-Hemma-Hos-redaktionen....html

Jesper sa...

Mr Shrink: om man definierar "snäll" just som (utnyttjad) förmåga till empati så tycker jag det är en väldigt lovvärd egenskap.

Anonym sa...

louise - jag tror också att han är snäll - men han är hejdlöst rolig i sin egoism - kolla bara in hans hemsida: http://www.bjornranelid.se/

Att kalla sig själv estradör utan att vara ironisk är hysteriskt kul

Dennis sa...

Apropå julkalendern, det här inlägget från Conan the Librarian är relevant.

Jesper sa...

dennis - ja, mycket bra skrivet. Den där etablissemangsmodernismen som DN Kultur hyllar är en vidrig sak. Om det finns ett korn av vett i Stegö Chilós kultursyn så är det angreppet på denna vidriga företeelse. Just det där att chefen för teater Galeasen kunde kalla Stegö Chiló för ett "hot mot demokratin" för att det enligt folk som denna teaterchef är en demokratisk rättighet att uppbära statsbidrag för att göra provokativ konst som sätter myror i huvudet på den slöa massan.

mr shrink sa...

För att återgå till vår vän Ranelid, här har vi honom:


http://www.comunicera.se/text/personlighetsstorningar_narcissistisk


Sen så tycker jag att "snällhet" inte ska behöva ingå när man ska bedömma en kulturpersonlighet och hans verk. Blir en skiva eller en bok plötsligt bättre för att författaren är snäll? Blir ett inlägg mindre pinsamt för det?

Blir Hammarbyares fåniga beteende mer uthärdligt för att de är "snälla"?

Jesper sa...

Mr Shrink: nej, snällhet är naturligtvis ett egenvärde. Snälla människor är inte nödvändigtvis duktiga på det de gör.