Tre hörnor straffs fotbollsgala (1): Göransson, Lundh, Nylin, Utvik

Utan att plåga världen med förargelseväckande scenuppträdanden eller kräva närvaro av stackars ovilliga fotbollsspelare kommer TRE HÖRNOR STRAFF att under värdiga former avhålla sin egen fotbollsgala. Ett antal kloka personer har fungerat som jurymedlemmar och vi kommer med början idag att redovisa deras val av:

*Årets vrål (den svenska fotbollssäsongens roligaste ögonblick)

*Årets pungspark (årets negativa motsvarighet)

*Årets personlighet inom svensk fotboll.

Mattias Göransson, chefredaktör för fotbollsmagasinet Offside:

Årets vrål: Jag utser rubriken på Lars-Åke Lagrells krönika i programmet till den avgörande U21-matchen mellan Sverige och Serbien. Sverige hade 3-0 med sig från bortaplan, rubriken löd: »En fjäder i hatten för svensk fotboll.« Matchen slutade 0-5 på hemmaplan.

Årets pungspark : Att Sverige hade VM:s sämsta anfallspar. Eftersom spelarna råkade heta Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic lyckades de flesta förtränga denna enkla förklaring till fiaskot. Blockeringen väntas hävas runt år 2018, när Andreas Isaksson gör sitt femte VM.

Årets personlighet: Pål Lundin. I år och alla andra år.

Olof Lundh, fotbollskrönikör på TV 4:

Årets vrål: Olympiastadion i Berlin 15 juni. Halva Sverige intog den tyska huvudstaden – mäktigt och skrämmande på samma gång – och Fredrik Ljungberg förlöste en storm av känslor med sin nick. Buster, 6, var som speedad när han strax efter midnatt inte kunde sluta mässa: ”bye, bye, Paraguay.”
Om det varit en film hade slutet inte känts äkta utan typiskt Hollywood.

Årets pungspark: Dårarna bland Bajens fans som bröt matchen mot Djurgården. De och alla andra huliganer har inte bara sparkat svensk fotboll på ett känsligt ställe utan tagit ett klassikt punggrepp och vägrar släppa taget. Och de kniper till allt oftare.

Årets personlighet: Som alltid: Lars-Åke Lagrell. En uthållighet och intensitet som får Duracell-kaninen att skämmas. Han är svensk fotbolls superhjälte: ”unstoppable” och med en dräkt av teflon.

Lars Nylin, fotbollsskribent och A&R på Bonnier Amigo Music Group:

Årets vrål : Andreas Hermansson gör i Superettans 25:e och näst sista omgång 1-0 för GIF (med versala bokstäver!) Sundsvall mot Umeå. De hård spända nervtrådarna blir skönt mjuka silkeslinor och Sundsvall vänder efter slutresultatet 6-0 ett brutalt übermoll till något slags dur. Under en säsong som alltför länge gick i Wilson-skuggans dalgångar. Wilson som i David Wilson, en Baxter-wannabee som kom från de granitgrå försvarsklipporna i Ljungskile och sabbade vårt omedelbara återtåg till Allsvenskan. Ve dig Wilson, håll dig till silltallrikar och Jörgen Wålemark resten av din karriär. Utan Wilson, från den 15:e omgången, toppade Sundsvall Superettan och borde naturligtvis ha gjort Trelleborg sällskap till den serie som utanför Rambergsvallen kallas för den svenska fotbollens finrum.

Årets pungspark: I omgång 13 (yeah!) straffavgör Umeå på stopptid till 2-1 mot GIF Sundsvall. Insikten slamdunkas i skallarna på oss giffers: detta kommer att bli en säsong i Wilson-skuggans dalgångar. Målskytten är därtill en gammal avdankad Giffer, Magnus Henrysson.

Årets personlighet: Rikard Norling. Mannen, myten, nörden, geniet.


Magnus Utvik, författare och bokrecensent på SvT Morgon:

Årets vrål: Pablos Pinones-Arces 1-0-mål mot Elfsborg hemma på Söderstadion. Ett vrål som lyfte mot himlen.

Årets pungspark: Tre poängs avdrag för Hammarby.

Årets personlighet: Elfsborgs guldtränare, Magnus Haglund.