Det ryktas att Anja Gatu ska ta över efter Åke Stolt på Sydsvenskan. Eftersom Anja är en trogen läsare här på Tre Hörnor Straff (i alla fall tror vi det ety hon länkar till oss) är jag förstås entusiastisk. Eller, min glädje grundar sig inte enbart i att hon begripit just vår storhet.
Läs exempelvis hennes kärleksförklaring till läktarkulturen för att "det finns få ställen i vårt samhälle där det är legitimt för män att pyssla, hitta på gulliga ramsor och mysa tillsammans på samma sätt. Det är en del av det som gör allt så fint. Det kan ju vara lite knepigt att vara en pysslande myskille annars." (I kommentarerna till samma bloggpost skriver förresten Dan Blomberg ut nästan hela min favoritramsa "Vi är inte AIK") Och läs mer grejer på bloggen också, hon har ett perspektiv på fotboll som man sällan ser i tidningar och man får den där omedelbara gemenskapen i insikten att här är någon annan som också räknar sitt liv från match till match, som också har möjliga resultat och felaktiga offsideavvinkningar och särskilt smarta passningar integrerade i en hjärna som för all del också funderar över segregation och Elfride Jelinek och marmeladrecept. Jag känner henne alltså inte, men det finns något där som vi otvetydigt delar. Jag hatar iofs Jelinek.
Anja jobbar på tidningen Macho, är född på 80-talet och, ja, det går ju inte att låta bli att nämna det, är kvinna. Jag har inte läst hennes rena fotbollsartiklar i Sydsvenskan, men vi kan nog utgå ifrån att hon har bättre kontroll på metaforerna än Stolt. Om det är någon som har läst hennes fotbollsalster i tidningen närmare vore jag tacksam för vidare upplysningar. Men tills vidare nöjer jag mig med att i rent och purt systerskap, ren och pur ilska över att sportjournalistiken hittills tillåtits vara reservat för stilistiskt obegåvade män i västar med många fickor som fortfarande drömmer våta drömmar om Stefan Schwarz, ren och pur glädje över att något faktiskt skulle kunna vara annorlunda, ropa ett stillsamt hurra.
10 november 2006
Omvärldsbevakning: Gatu till Sydis
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Hon skrev på din tidning när hon var 14 år.
Var hon så liten då?! Ja det förvånar inte. Jag är så sjukt svag för underbarn.
Påminns dock om den klassiska artikeln om proffsboxning hon skrev under sin tid på SPORT-Expressen. Och den följande rättelsen:
"I delar av Expressens upplaga i går publicerades en uppgift om att det i proffsboxning är tillåtet med slag under bältet, slag med armbågar, handleder och att skalla med huvudet. Detta är fel, det är inte tillåtet."
Expressen 20/8 2001, s 9.
Fast det är kanske preskriberat nu?
Hon var 12 när hon skrev det där så det kommer hon undan med också. Nu gläds vi.
Förövrigt tycker jag att ramsan ska gå: "Vi hatar djurgårn o djurgården, vi hatar djurgårn o djurgården, vi hatar djurgårn o djugårnden, MEN VI HATAR DJURGÅRDEN!"
S y d i s ? *brrrr*
Skriv efter mig:
S y d s v e n s k a n !
:-D
Lite väl harsh nu, va, Isobel? Mats Olsson, på din egen tidning, är knappast stilistiskt obegåvad. Inte går han i väst heller. Dessutom tror jag att han är Anjas främsta mentor och en gång i tiden låg bakom det faktum att hon började skriva i Expressen. Erik Niva och Simon Bank är väl också förnämliga fotbollsskribenter?
Så, well, jag delar glädjen över att en ny annorlunda röst får utrymme, men måste den mynna ut i fullt så orättvisa generaliseringar?
Så för att man kan nämna tre män på vanliga svenska sportredaktioner (bland hundratals) som inte är hopplöst stilistiskt obegåvade kan man alltså avfärda den generella trenden? Jag har nämligen extremt svårt att komma på någon enda utöver de tre du nämnt som man inte regelbundet får ont i magen av att läsa.
Förlåt en fåkunnig, men varför är det hemskt att säga sydis? Jag är rädd att jag säger kvällan och bladet också i samma genre, är det lika illa?
Nej, det kanske man inte kan. Avfärda den generella trenden alltså. Men eftersom du inte reserverade dig för några undantag alls kändes det nödvändigt att nämna just den trion. Typ. Att jag sedan inte helt delar uppfattningen att alla andra är stilistiskt obegåvade är väl bara en smaksak det inte finns några riktiga poänger att debattera. Ett namn bara: Peter Wennman. Gubbig och konservativ, visst. Men skriva kan han. Tycker jag.
Fast nu läste jag Esk från fotbollsgalan och tar tillbaka allt. Du har rätt, Isobel. Jag bara svamlar. Det är verkligen ont-i-magen-stilistik som dominerar. Huh.
Skicka en kommentar