14 november 2006

Mr Exclusive in Sports

Även inom vår sista priskategori, Mr. Exclusive in Sports, "till den inom svensk fotbollsmedia som utmärkt sig genom att utmärka sig" blev kampen hård och jämn. Tre eller fyra man såg ut att kunna vinna ända in på upploppet, men till sist sträcktes en lång, glasögonkrönt nacke fram över mållinjen, och en odiskutabel segrare hade presenterat sig. För att tala med en av väljarna:

Ett självklart val. Ge mig ett M, ge mig ett A, ge mig ett J. Eller förresten. Ge mig helst inte hela Jan Majlard, men hans kärnfulla "skvallerbyttabingbång" som svar på Tony Ernsts berättigade kritik ger honom en särställning även inom en svensk sportjournalistik

Ja, med 17,3% av rösterna blev det alltså

Svenska Dagbladets sportkrönikör Jan Majlard

som fick ta med sig det eftertraktade priset hem. Polemiken mot Svenska Fans' Tony Ernst var en av de angivna faktorerna, men det fanns andra. Vi citerar:

"Jan Majlard, alltid Jan Majlard. När alla andra tidningar rapporterar om att Elfsborg tagit SM-guld, rapporterar SvD om att Jan Majlard hittat en personlig infallsvinkel på en incident... Till vardags får vi nöja oss med att läsa om någon klokskap som bibringats Majlard genom någon han träffat och vars namn han passar på att droppa. Tänk att allt viktigt i världen händer i Jan Majlards närhet och huvud."

"För konsekvent långsinthet och självupptagenhet uttryckt på oefterhärmligt surrealistisk prosa."

"Det kan inte bli någon annan. Finns ingen annan."

I klungan bakom Majlard var det tätt. Patrick Ekwall, TV4, Robert Laul, Aftonbladet ("som i sin blogg visar hela sin personlighet som yrkesman" motiverar en väljare, "Och det borde han kanske inte göra") och Magnus Hedman, TV4 ("fotbolls-Sveriges Jackie Chan"), sprang in sida vid sida, på vardera 11,5% av rösterna. Att tilldela Ekwall ett pris med detta namn skulle kännas ungefär som att ge Nobels fredspris till diskrimeringsombudsmannen Peter Nobel, men ett noga granskat målfoto måste nog ändå ge andraplatsen till vår vitkostymerade vän och förebild. En lite oväntad röst som lagts på skådespelaren Kjell Bergqvist anger nämligen följande motivering:

"Har länge varit övertygad om att Ekwall är en figur som Bergqvist skapat genom att rakpermanenta, kamma fram, och anlägga en absurd skånsk dialekt. Det var när Ronaldinhotröje-gate uppstod som det blev för uppenbart och misstanken gled över i visshet."

På en hedrande femteplats kom SvT-sportens Mattias Sandberg, som hade oturen att råka ut för ett irriterat intervjuobjekt i Zlatan Ibrahimovic. 7,7% av rösterna blev resultatet.

Andra särskilt omnämnda:

"Den kvinnliga DN-fotografen som utsattes för ett 'raggningsförsök'. Emelie något. Går hon fortfarande lös?"

Lasse Granqvist, Radiosporten: "för bedriften att 'se' hur Rami Shaaban räddade Puyols nick i slutet av Sverige-Spanien. Hade det verkligen varit Shaaban som räddat hade det i så fall varit med klackarna. René Higuita, eat your heart out."

Åke Stolt, Sydsvenskan: "SDS efter AIK-MFF den 5/11. Medan Hasse Borg dissar MFF:s insats, 'saknade den agressivitet och löpvilja som krävs och uppträdde inte som ett lag med självförtroende' är lokaltidningens legendariske sportkrönikör, den stora journalistprisvinnande Åke Stolt rent hänförd: 'Det var ett lag som bjöd upp till kamp med allt man hade'. Men det räcker inte med det. Han avslutar krönikan så här: 'Jag njöt på Råsunda igår som jag inte njutit av fotboll på hela året.' Alltså ingen annan MFF-match, t ex när Litmanen krossade Djurgården, inte Berlin i juni med 55 000 svenskar på läktaren eller när en skåning av gör CL-finalen eller någon av de bra matcherna i VM, eller varför inte VM-finalen? Nej, Stolt tyckte att en MFF-förlust med 0-3 i Stockholm var årets höljdpunkt!!"

Simon Bank, Aftonbladet. "Jag må hatälska pojken, men oj va han kämpade för att krysta till att det som hände på Söderstadion mot Djurgården skulle vara det värsta i svensk fotbollshistoria."

Rune Hauge och Lars-Åke Lagrell "vilka skapade svart TV-ruta under flera omgångar i våras."

Andra nominerade: Dogge Doggelito, fri konstnär, Peppe Eng, TV4, Johan Esk, Dagens Nyheter, Olof Lundh, TV4, Mats Olsson, Expressen.

8 kommentarer:

Redaktör Slätt sa...

Johan Esk! Herregud, jag glömde bort Esk. Hur kunde jag? Eller jag vet att det handlar om förträngning, jag vill inte att sådana ska få skriva om saker som betyder något i mitt liv. Men herregud, ändå! Hur kunde jag glömma Esk. Jag förlåter mig inte förrän nästa års riktiga fotbollsgala, den på TRE HÖRNOR STRAFF.

Jesper sa...

Som vi sa, konkurrensen är stenhård...

gwendur sa...

Varför sparkar vi inte mer på Laul?

Jesper sa...

gwendur: personligen låter jag bli eftersom jag aldrig läser honom. Men vem är jag att hindra någon annan?

Goesta sa...

Jag tycker nog Laul är en utmärkt badtoffla i Sportbladets 4-4-2. Om Bank är deras nummer tio, som kan göra sin gubbe på egen hand, om Wennman är en skogstokig Ravelli, om Michael Wagner är Joakim Persson under Rostock-åren är Laul definitivt en Nicklas Carlsson i sitt springande, punktmarkerande och fulspelande. Det är vidrigt att se, långa stunder, dåligt för sporten, men effektivt. De vinner ju med honom på plan.

Maldini sa...

Lauls metoder, jag har både sett dem och hört dem live, är inte roliga någonstans. Och det värsta är att jag ganska säker på att han alltid kommer att arbeta på det här sättet.

Goesta sa...

maldini: Låter fortfarande som Nicklas Carlsson.

Jesper sa...

Bara att inse, de kvaliteter som efterfrågas på en sportredaktion är inte de som jag, eller någon av er, sätter värde på.