Fotbollsgalan (8): Magnell, Orrenius, Regnell, Ringman, Roosvald

Andreas Magnell, researcher på TV 4 och redaktionsmedlem på Tre hörnor straff

Årets vrål: Fredrik Ljungbergs 1-0 mot Paraguay.

Årets pungspark: Bajens huliganer. Dåligt omdöme utmärkande på Söderstadion, förpassar Kenta, lurviga polisonger och oljefat till minnenas Skogskyrkogård

Årets personlighet: Lars ”Bagdad Bob” Lagerbäck, ”Inget är glömt, allt är glömt”

Johan Orrenius, sportreporter på Expressen:

Årets vrål:Segern mot Spanien.

Årets pungspark: Brasilien–Ecuador på Råsunda. Där satt man med Ronaldinho, Gilberto och Kaká framför sig – och längtade efter kärva tillställningar på Strömvallen och Fredriksskans. Till vad som helst som stod för något genuint. Att ett dussin lallare tog sig in på planen under matchen var kanske ingen höjdare. Men kanske var de bara frustrerade. "Vad är det här för fejkshow? Äh, nu drar jag in och hånglar upp Ronnie."

Årets personlighet: Magnus Haglund. Någon frågade mig nyligen vad jag tycker om Haglund. "Gillar honom", svarade jag men ärligt talat bryr jag mig inte om vem han är eller hur han är. Bara det faktum att han står för något nytt är ett skäl att uppskatta honom. Svenska klubbar kändes länge hopplöst låsta i vandringspokaltänkandet. Nu anställer Hammarby Tony Gustavsson och det hade nog inte Bajen vågat göra om inte Haglund och Rikard Norling lyckats. Tack för det.Det räcker med att lyssna på Reine Almqvist i en minut för att börja längta efter Magnus Haglund.

Tobias Regnell, chefredaktör på Offside

Årets vrål: Fredrik Ljungbergs mål mot Paraguay var enda gången som det svenska VM-äventyret gnistrade till - för alla oss som inte kunde vara på plats och njuta av publikfesten.

Årets pungspark: Trollhättan hade fixat storpublik, Amy Diamond och resande tivoli. Offsideredaktionen hade värmt upp med bra bowling och vedervärdig mat på Håkan Milds bowlinghall i stan. Allt var m a o upplagt för den nya svenska fotbollsgenerationen som hade världens chans att på börja ett flow med U21-EM, OS i Peking, egna hemma-EM o s v. 3-0-ledning från playoff-bortamatchen förvandlades dock till 0-5 hemma efter taktiskt och moraliskt fiasko.

Årets personlighet: Kung i hela VM-kvalet, gör inget väsen av det. Katastrof i VM-åttondelen “det var lite jobbigt, det tar nog några dagar att komma över det”. Plötsligt målfarlig och frisparksvass mittfältare efter ett helt fotbollsliv som superdefensiv back – erkänner att han egentligen alltid varit bra framåt men att ingen tidigare velat att han skulle visa det , “det funkar inte så i seniorfotbollen”. Ner i Superettan, “jag fortsätter – om inte Milan ringer”. Slutsats – med tanke på Teddy Lucics karaktär och Milans säsongstart: det borde Berlusconi göra.

Mikael Ringman, frilansskribent i Malmö och stöttepelare i Arbetet Oldboys:

Årets vrål: I brist på fyndiga idéer svarar jag Henke Larssons halvtimme i Champions League-finalen.

Årets pungspark: När de svenska pojkarna slog fälleben på sig själva. Tysklandsmatchen i VM. De första tolv minuterna av den matchen.

Årets personlighet: Anders Svensson, mannen som återvände hem och vann allsvenskt guld, som gnälldes bort från startelvan i landslaget, som grät ut i tidningarna och ville tala ut med Lagerbäck, som efter denna svåra sommar jobbade tillbaka sin plats i landslaget och hade en stor del i vinsten mot Spanien.

Ulf Roosvald, frilansande fotbollsskribent:

Årets vrål: Sverige-Spanien på Råsunda
Borde vara Paraguaymatchen inför alla tillresta, festande svenska supportar. Men seger mot Paraguay var ändå något som förväntades och vrålet på Olympiastadion mest av lättnad.
Därför är årets vrål hela matchen mot Spanien på Råsunda. När man precis hade förberett sig på att genomlida några magra år kom landslaget tillbaka, helt utan förvarning.

Årets pungspark: Tyskland-Sverige i VM
Allt var upplagt för framgång. Sverige skulle dra nytta av att två fina generationer fotbollsspelare överlappade varandra. Äntligen skulle Sverige vinna en utslagsmatch i ett mästerskap. Och så var allt slut efter en kvart.

Årets personlighet:
Rikard Norling, även om jag inte alls kan etikettera hans personlighet.
Redan i fjol anade man att något stort var i görningen när han i en Ystén-intervju för Expressen konsekvent jämförde arbetet som AIK-tränare med att köra jordfräs i trädgårdslandet. I år har han fortsatt på den inslagna vägen. Ingen metafor är för apart för att Norling ska göra den till sin, vilket gör hans intervjuer både festliga och förvirrade. Finns en fin Fan-TV-snutt där han vägrar släppa liknelsen att AIK är en båt.

Glöm förresten inte att du Tre Hörnor Straff-läsare också kan rösta, i dessa tre kategorier och de två specialkategorierna, "Den gyllene badtofflan" och "Mr Exclusive in Sports" (se nedan, posten "Rösta, läsare!", för kriterier). Innan midnatt, här på bloggen eller till isobelh@hotmail.com !