13 november 2006

Fotbollsgalan (6): Grönvita sidan, Högström & Högström

Grönvita sidan upp (respekterad bloggkollega)

Årets vrål: Alltså, först och främst - fotboll är inte roligt. Fotboll är bara ångest och svett och gråt och förtvivlan och ett vagt flämtande hopp, och möjligen lite lättnad efteråt, åtminstone när ens eget lag spelar. Så eftersom det grundläggande kravet här är att hitta ett ögonblick som man själv inte har några känslomässiga band till (annars är det inte roligt, geddit) så får det nog bli anfallet som utmynnade i 2-0-målet mot Spanien. Det var ett sådant underbart, renodlat fotbollsögonblick. Och stackars farbror Puyol.

Årets pungspark: Allt som hade med Brasilien - Ecuador att göra. I och för sig inte ett svenskt lag, men en svensk "säker" arena, svenska läktarpuckon, svenska matchvärdar, svenska förbundsföreträdare, svenska journalister, svenska skådespelare och svenska dokusåpabrudar (samt, okej, Ronaldinho) skapade en pajasartad helhet som var ovärdig fotbollen och som nog fan bara kan uppstå i Sverige.

Årets personlighet: Delat mellan Lars-Åke Lagrell, Sune Hellströmer, Lars Lagerbäck och Zlatan Ibrahimovic. Fyra män som gör vad som faller dem in på gott och ont. De har bjudit på en del skratt och en väldig massa nedblodade tangentbord i år.

Henrik Högström, skribent och redaktionsmedlem på Tre Hörnor Straff, medgångare på Malmö stadion sedan 70-talets mitt:

Årets vrål: Ljungbergs mål på Paraguay.

Årets pungspark: MFF-katastrofen mot Gefle på Strömvallen.

Årets personlighet: Alexander Östlund. Klarar man av att vara med i chipsreklam och säljas som liten pappgubbe i godisaffärerna samtidigt som man petas ur VM-truppen under förnedrande former, då klarar man nog fan allting. Jag bara väntar på att han ska skaffa en tatuering som symboliserar alltsammans.

Jesper Högström, skribent och redaktionsmedlem på Tre Hörnor Straff:

Årets vrål: 2-o-målet mot Spanien på Råsunda. En helt oförglömlig 15-sekunders-sekvens, från Linderoths mållinjesräddning av Puyols nick till Edmans uppspel, Chippens dribbling och Allbäcks skottfint och mål. Inte bara var det så extatiskt oväntat, eftersom precis allting kring landslaget känts så hopplöst före matchen, men det var också ett fantastiskt fotbollsmål att följa på plats, där man kunde stå upp och följa Allbäcks löpning i mitten och skrika som en idiot på Chippen att för fan, för fan passa honom. Sånt upplever man aldrig i tv-soffan och därför värderar jag trots allt det målet högre än Ljungbergs nick mot Paraguay.

Årets pungspark: De första tolv minuterna av åttondelsfinalen mot Tyskland. Hur alla hemska farhågor i ett slag besannades.

Årets personlighet: Janne Andersson, tränare i Halmstad BK. Lika sympatisk, mänsklig, avslappnad och rolig i medgång som i motgång.

2 kommentarer:

Mats sa...

Jesper: Det allra häftigaste med Spanien-målet är ju egentligen just Puyol. Det är han som är uppe och nickar - mest offensiv i det spanska laget i det ögonblicket - och det är han som ensam arbetar sig tillbaka de hundra meterna och så när räddar Allbäcks skott på mållinjen. Svenskarna hjälptes åt fyra man. Puyol ensam höll på att stoppa det. En fantastisk spelare.

Jesper sa...

bad boy: den störste spanske förbrytaren, upptäckte jag när jag såg om matchen på eurosport, var david villa, som stod närmast returen på linderoths nickräddning, men föredrog att vifta med armarna för att hävda att bollen varit över linjen. vilket gjorde att edman kunde ta den och starta kontringen.