I somras läste jag National Geographics specialnr om fotboll. Den ena platta texten följde efter den andra, skrivna av människor inom kulturvärlden som just upptäckt fotbollen och nu ville missionera. Det blev ett antal mångordiga beskrivningar gällande den fantastiska skönheten i en nedtagning och liknande drapor.
Jag har alltmer kommit att gilla The Beatles och känner emellanåt för att försöka förmedla gruppens storhet. Men den stora förtjänsten med National Geographics fotbollsnummer är att jag för all framtid kommer att bespara omgivningen de tomma hyllningsfraser som annars lätt hade kunnat slippa ur min mun. Efter att ha tagit del av ett antal pretentiöst presenterade plattityder om fotboll aktar jag mig för att träda in på samma väg - mina analyser om Beatles storhet skulle med all säkerhet förefalla lika generande ytliga som fotbollstexterna var för mig.
Som DN-läsare påminns jag dessutom regelbundet om att inte försöka mig på att berätta självklarheter. Ledarsidans Per Ahlin har med stor iver tagit på sig uppgiften att genom exceptionellt banala fotbollsbetraktelser ge mig ett varningens pekfinger. I går lydde rubriken"Farlig utveckling" och bestod av några tankar efter skandalscenerna när Assyriska åkte ur Superettan.
Om detta kan man säga mycket, men allvarligast är kanske vad denna och liknande situationer under årets säsong betyder för fotbollens framtid. Den dag våldet får fäste på arenorna bryts den positiva utveckling som fotbollen upplevt med stigande publiksiffror. Och då kan spiralen lätt börja snurra åt fel håll.
Någon mer än jag som får en känsla av att Per Ahlin kanske inte följt fotbollen särskilt länge? Jag antar att han inte enbart skriver för att ge eld åt frukostkonversationen i det Perols-Hagströmska hemmet i Fruängen, utan faktiskt själv tror att han har kloka insikter att förmedla till en okunnig omvärld.
80-talet var på många sätt en deppig tid för fotbollen och som fan hade man med automatik en underklasstämpel. Men det händer att jag längtar till en tid då inte varenda jävel sjöng fotbollens lov.
01 november 2006
Farlig utveckling
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
21 kommentarer:
göra narr av pål lundin, blir irriterad, bara för att du är en äkta korpmålsmålvakt. toffel!
Jag undrar vad Persbrandt tycker om planstormningen
Jag säger inte att du har fel. Men man får också lätt en känsla av att du inte följt Per Ahlins skrivande särskilt länge. Han skriver nämligen sådär om allting. "Uppenbart är att FN:s trovärdighet är i fara." Eller "Utvecklingen i mellanöstern måste brytas." Jaha. Jojo. Fast han är uppriktigt fotbollsintresserad, det är han faktiskt.
Han heter Tvål Lundin.
Isobel; tack för informationen. Vi undrade just vid frukostbordet om karln skriver lika platt om allting.
på pricken, även om jag inte riktigt kan förstå hur du kan gilla the beatles
Beatles? Jag börjar helt enkelt bli gammal.
Bollen är platt.
Beatles är bäst.
Hade inte fotbollsnörderiet bitit sig fast innan popnörderiet hade jag kanske haft ett hjärta som klappade för Liverpool idag.
Fan vad mycket div 1 norra-ångest jag hade gått miste om.
Pål Lundin är en artist och det ska ni inte försöka skämta bort.
Hade Pål stått i VM -94 (ja, han var ju reserv på hemmaplan) så hade vi vunnit den där skitturneringen. Jag har aldrig förlåtit Ravelli för att han tog Påls rättmätiga plats i kassen. Avgå!
hagström: just att du talar om Bestles som THE Beatles, det är sött på något sätt. Särskilt när det kommer från en gammal punkare. Annars kan jag rekommendera Ian McDonalds bok "En revolution i huvudet" som en bra bok i ämnet. Faktiskt en bra bok i vilket ämne som helst, faktiskt, han går helt enkelt igenom varenda Beatleslåt, en efter en, redogör för tillkomst, sammanhang, instrumentering etc...
Vill man komplettera Macdonald med en (nästan) okritisk bild är Lewisohns "Recording Sessions" ett måste. Mer trivia om baspålägg och obskyra stereomixar än någon rimligtvis kan behöva (förutom de allra nördigaste, då. Som undertecknad).
gsu, då kan du svara på denna enkla fråga som dök upp när jag lyssnade på min ipod på väg till willys - sjunger lennon verkligen bara i en kanalen i "rain" eller är det nåt fel på min itunes-ipod-högtalare?
jesper: Eftersom monoalbumen och -singlarna konverterats till fuskstereo - d v s samma monomix i båda öronen - på CD har du antingen en MP3:a av Rain som härrör från den obskyra Capitol-kompilationen "Hey Jude" (mastern av "Rain" från 1966, mixades om till stereo den 2/12 1969 och släpptes på skiva i USA 26/2 1970), eller också är det ett hårdvaruproblem.
Som sagt - Lewisohn.
gsu: inspelningen kommer från CD:n "Past Masters 2" som är en samling singlar du med absolut sannolikhet känner till. Fan vet vad som hänt, för jag har inte liknande hårdvaruproblem med andra CD-spår jag lagt in.
Jesper: PM2 gavs också ut av Capitol, dock inte förrän 1988. Eftersom den samlingen skapades direkt för cd-marknaden - den samlar ju alla singelspår, EP-spår och b-sidor som inte fanns på albumen - är det förstås fullt möjligt att de använde en befintlig stereomix (d v s Hey Jude-mixen) eller mixade mastern en gång till. Lewisohns nörddatabas tar tyvärr inte upp något material från efter april 1970.
Med stor säkerhet är monomixen bättre, hur man nu får tag i den.
För övrigt: Trea!
gsu: ja, jag undrar vilka Beatleslåtar som sammanfattar Hammarbys säsong - ett tag var det Helter skelter, men det slutade med A hard day's night.
Vad sägs om ett samarbetsprojekt, en Beatlestribut med bidrag av svenska fotbollsprofiler:
Help - med Kjell Jonevret
Tomorrow never knows - med Pablo Pinones-Arce
We can work it out - med Zlatan Ibrahimovic och Lars Lagerbäck
Doctor Robert - Jari Litmanen
Get back - Sören Åkeby
En klockren torde ju vara "Money (That's What I Want)" med Petter Furuseth Olsen. Inte ett original, men Lennon överglänser Barret Strong alla dagar i veckan.
Å andra sidan funkar ju "Norwegian Wood (This Bird Has Flown)"
också i sammanhanget. Bara nu ingen får för sig att bränna ner hans lägenhet.
Förhoppningsvis slipper vi "Day Tripper" med Sebastian Eguren.
Och i fallet Pablo känns det nästan mer rimligt att köra "You've Got To Hide Your Love Away".
Jo, det här skulle man kunna tillbringa ett par dagar med.
"Taxman" med Stefan Selakovic...
"Can't Buy Me Love" med Hasse Borg.
"Everybody's got something to hide except me and my monkey" med Janne Plånbok.
Skicka en kommentar