31 oktober 2006

Muntligt betyg

Eftersom jag brukar klaga på SvD-Majlards metaforer ser jag det som en moralisk skyldighet att berömma honom när han har satt ihop en bra: "Rikard Norlings mun blev till slut snäv som åtdragen gymnastikpåse". Enkelt, åskådligt, träffsäkert.

15 kommentarer:

Per sa...

Bra. Men det är roligare när du klagar. Fortsätt med det snälla.

Jesper sa...

Jodå. Men man måste faktiskt erkänna när folk man brukar klaga på gör bra saker.

Leif Engqvist sa...

Jag håller med Jesper men undrar samtidigt om Majlard är lika storsint. Kommer han tex erkänna att Zlatan faktiskt gjorde en ganska bra match i Moskva igår?

Jesper sa...

Nej, knappast. Storsinthet har aldrig varit hans mest utmärkande egenskap. Frapperande f.ö. vilket förtroende Zlatan åtnjuter hos Mancini. I Inter anses han uppenbarligen inte alls som någon lyxspelare, utan tvärtom som en pålitlig bollhållare och lagarbetare. Det finns hopp för honom - jag erkänner att jag tvivlade ett tag. Tyckte det var väl mycket Elvis över hans benägenhet att enbart omge sig med folk han kunde "lita på" och som samtidigt förvrängde alla intryck han fick från omvärlden. Men så finns det ju vissa likheter mellan hans bana och Elvis Presleys.

Leif Engqvist sa...

Zlatan har åtnjutit största förtroende av världstränare som Micke Andersson, Koeman, Capello och Mancini, men av svenska läktartränare bedöms han som lat och kass.

Zlatan har drag som är oroande; han kan inte göra mål i frilägen, han är sjukligt paranoid mot media och han spenderar på tok för mycket tid med Playstation. Å andra sidan är han den överlägset bäste bollspelare Sverige fått fram åtminstone sen jag föddes, m.a.o. med reservation för GreNoLi. Och kanske Masse Magnusson.

Memphis=Malmö
Lumpen i Tyskland=Turin
Las Vegas=Amsterdam
Graceland=Milano
eller hur tänker du?

Jesper sa...

Hmm, jag har uttryckt mig förhastat. Någon så noggrann parallell mellan Elvis och Zlatans karriärer kan jag inte konstruera. Det som får dem att påminna om varandra är nog snarare den påvra bakgrunden och den plötsliga katapultfärden till stjärnstatus, där båda två känner nödvändigheten att omge sig med en klan av folk de litar på. Men jag erkänner att jag var rädd för att schismen med landslaget skulle visa sig vara en motsvarighet till Elvis värnplikt i Tyskland och efterföljas av en lång, tynande Hollywoodtillvaro under överste Raiolas ledning. Det behöver inte bli så, men pågen har onekligen vissa problem med sig själv.

Studiomannen sa...

Engkvist: det beror på när du föddes. Det är inte bara blåvita nostalgiker som såg ett absolut geni i Torbjörn Nilsson. Dessutom gjorde han så in i helvete många fler mål än Zlatan gör, Mot kvalificerade motståndare.

Han är för mig den absolut störste. Av de 331 målen han gjorde i den blåvita tröjan såg jag nog 100. Han har slagit fler tunnlar än vad Zlatan gjort toalettbesök.

Däremot råder det ingen tvekan om att Zlatan är en coming man. Kanske kommer han att leverera regelbundet och inte bara glimtvis framöver. Given i landslaget är han hur som helst oavsett vad hans belackare säger.

Sorry, men nu kanske jag skenade iväg på ett stickspår.

Studiomannen sa...

Förresten: när jag ändå växlat fel in på stickspåret... oavsett om det är THE Leif Engqvist eller någon som lånat hans namn skönjer jag ljusblåa färger. Då kan jag meddela att det var en mycket rolig banderoll MFF Support höll upp på Olympia i år: "Det finns bara en Larsson - Bosse".

Subjektiva klubben har sammanträde. Jag röstar alltid på Totte. Alla andra har fel! :-D Inkl de som röstar på någon som "bara" vunnit italienska skytteligan 5 år i rad. :-D

Leif Engqvist sa...

studiomannen: Känner att det här lätt kan bli en gammal hederlig strid om vem som är störst av IFK och MFF, UEFA-cupvinst kontra Europacupfinal och ska försöka att inte ge mig in på nån sådan.

Totte var en fantastisk lirare och människa även om jag tycker det var lite mesigt att inte våga mäta sina krafter med de största i fotbollsvärlden och mest snurra upp hammarbybackar på löpande band (nog så skoj i och för sig). Hans baljor i UEFA-cupen 82 och när han landslagscomebackade 83(?) var gööörfina. Men jag vill ändå hävda att mästerskap på mästerskap i Holland och Italien (hur nu de ska räknas), EM-klackar och superdribblingar slår för mig en hel vassrugge högre. Och som du säger, potentialen för fler guld är ju stor.
Totte har ju för all del en stor chans att vinna massa pokaler som tränare, det kan vi nog glömma med Ibra...

Två stora spelare, jag väljer himmelsblått, du väljer pyjamasrandigt. (PS. Jag är född -70, så även Kung Bosse räknas)

Studiomannen sa...

Och du Leif: det är dags för oss att åter ta befälet över fotbollen. Jag vet att ni vann nyligen. Det kan man inte säga om oss...

Och min blåvite far är nästan en överlöpare när han talar lyriskt om Bosse. För övrigt hade MFF haft ett extra antal guld om inte SM-slutspelen funnits. För MFF sent 80-tal var inte att leka med.

Jesper sa...

studiomannen: Nej, herre Gud! Sent 80-tal var mina år på Malmö stadion. Ingen publik, men det bästa svenska klubblag jag någonsin sett in person.

Studiomannen sa...

Det är ju egentligen tragiskt. Trots att det sägs av en man som skrek lungorna av sig på plats när Tord Holmgren sparkade guldet till Blåvitt i regnet hösten -87 på Malmö Stadion.

Nu kan jag inte MFF:s laguppställning i huvudet från då, men rimligen spelade Thern och Schwarz ett par säsonger ihop. De var väl inte kvar bägge när Dahlin dök upp?

Eller?

Leif Engqvist sa...

Kanske mitt värsta fotbollsminne, särskilt som Tords mål föregicks av en solklar hands. Åtminstone ur ståplatsperspektiv.

Malmö var ju så bra på slutet av 80-talet att Swarre&Thern hade svårt att tt ta plats på mittfältet. Schwarz fick lira vänsterback och Thern började som högerytter.

Dahlin dansade in med helikopterfrillan 1988 och då var både Schwarz och Thern där. Jodå.

Studiomannen sa...

Det var hands även från min läktare...

Studiomannen sa...

...och det var Tords 500:e match i Blåvitt. Så ska man fira.