27 oktober 2006

When we grow older

Bengt Andersson må tålmodigt vid 40 års ålder fortsätta att vittja nätet på tre-fyra bollar per match. 43-årige Roland Nilsson, eller "Fet-Edvard" som han enligt Wikipedia lär kallas, var spelande tränare hos makrillarna så sent som förra året.

Riktigt så är det inte för de flesta andra. När spelare slutar, och det gör de oftast tidigare än ovan nämnda, blir de ibland tränare, ibland sportkommentatorer, sannolikt också ibland frisörer. Något måste man ju göra. Men vad? Kanske kan man planera sin framtida karriär redan under den aktiva fotbollstiden. Tre Hörnor Straff har undersökt saken.

Krogbranchen är populär, med Håkan Milds bowling-diner i Trollhättan och Anders Limpars gamla Limpbar vid Norra bantorget som exempel. Jag kan tyvärr inte hitta något specifikt om Anders Svenssons beryktade Taco-kedja i Borås - är kedjan en myt, en saga uppdiktad av suktande boråsare eller hånfulla motståndarsupporters? Ingen vet.

Det står däremot helt klart att Abgar Barsoms (DIF/kd) 286 personröster i valet till Stockholms kommunfullmäktige inte räckte hela vägen till ett valt ämbete, vilket däremot Lasse Johanssons (KFF/s) 508 personröster gjorde i Kalmar. Med 6,22 procent av rösterna kom Johansson över spärren och blev personvald från plats 21 på listan för Kalmar södra och tog ett av socialdemokraternas 13 mandat. Om det inte hade funnits någon spärr finns det å andra sidan en liten chans att Barsom skulle ha tagit en av kristdemokraternas tre platser i Stockholms kommunfullmäktige trots det blygsamma antalet personkryss.

Till min besvikelse är Mats Rubarth inte längre inskriven som doktorand i sociologi vid Stockholms Universitet - fotbollsvärlden om någon behöver väl initierade forskningsinsatser. Henrik Rydström (fil. mag i litteraturvetenskap) kämpar dock på med nöjesbevakningen i Barometern. Lite mer hands-on övervägde Elias Storm i början av säsongen att återuppliva sin hantverksfirma, och efter att snart ha (sannolikt) åkt ur allsvenskan med två olika lag på raken kan man tänka sig att den lockelsen finns kvar. Å andra sidan kan han också titta mot Lasse Johansson, som åkte ur med tre olika lag i rad innan han stannade kvar i KFF och bröt trenden. Kanske har han alltså också en politikerkarriär framför sig.

5 kommentarer:

Isobel sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Leif Engqvist sa...

Lasses resa till sossetoppen ter sig klassisk. Lasse har sett samhällets skuggsida och känt förnedringen genom att åka ur Allsvenskan tre gånger. Då blev han vänster och ung arg rebell. Sen har lyckan vänt, med inköpta brassar blir det champagnefotboll och Lasse har till och med fått spela Royal League. Tankarna på revolution som susat genom Lasses huvud rinner bort i takt med framgångarna, han blir mätt och reaktionär men har ändå någonstans i bakhuvudet kvar känslan av hur det var där nere. Han blir sosse.

Jesper sa...

"Limpars turhörna", spelbutiken på Norrtullsgatan i Stockholm, visar på en annan typisk karriärväg. För de kan väl inte bara ha knyckt namnet?

Anonym sa...

Roland Nilsson fick smeknamnet ”Fet-Edvard” när han i tidernas begynnelse kom till Göteborg från Helsingborg. Han var då, med fotbollsspelarmått mätt, en aning mullig och kom alltså, liksom rundhylte skådespelaren Edvard Persson, från Skåne.
I IFK:s omklädningsrum blev det - Fet-Edvard.
Göteborgshumor i all sin prakt...

Jesper sa...

anonymous - ja, framför allt för att de inte bara kunde nöja sig med "Edvard" när de vill syfta på den ryktbart tjocke och skånske Edvard Persson. Nej, Fet-Edvard måste det vara. Understatement är inget för göteborgare.