Assyriska beláb

Jag gick på Assyriskamatch för en månad sen och såg ett demoraliserat lag och halvtomma läktare. Jag är inte direkt förvånad över det som hände igår. Men jag lider med Ninos och Sargon, som jag åkte bil med hem från Göteborg efter det smärtsamma kvalnederlaget mot Örgryte för två år sen (Ninos, som hade slagit knogarna i blod efter det ödesdigra självmålet i slutsekunden, och Sargon, som bad om att vi skulle stanna i Borås så han skulle kunna lindra nederlagets smärta med tre snabba Jägermeister på Stadshotellet). Jag minns supportrarna som jag åkte buss med till bortamatchen mot Falkenberg: hur Zelge Fans tålmodigt stod i kö på en bensinmack utanför Jönköping och väntade på att bli betjänade av den omständliga tonårstjejen i kassan. Jag minns mannen i skinnjacka som slog takten med ett hoprullat programblad mot en soptunnelock på Bårsta IP, de där minuterna efter att Assyriska gjort 1-0 mot Öster i den näst sista matchen i Superettan 2004 och verkade vara på väg mot direktuppflyttning, hur publiken plötsligt stämde upp en gammal favoritramsa med en frenesi som fick håret att resa sig i nacken på mig:

Assyriska beláb
yo yo
fi nis al meláb
yo yo

Jag såg många sidor av den klubben och inte alla ljusa och okomplicerade. Mycket av det som hände kring kvalmatchen mot Bunkeflo och flera av de assyriska reaktionerna på nedflyttningen, fick mig att känna igen den assyriska benägenheten - sammansatt av klanmentalitet, av en historiska bakgrund som förföljd minoritet i Turkiet och den ofta helt begripliga känslan av att vara diskriminerad och sedd över axeln i Sverige - att reagera på kritik genom att vända taggarna utåt. För två år sedan handlade det om hur tränaren Edmond Lutaj regelbundet fick sin bil vandaliserad, eller hotades av anhöriga till missnöjda spelare; klubben reagerade genom att bagatellisera problemen, förneka all kännedom om dem, eller insistera på att lösa dem internt. När nu Assyriskas hemsida - innan de stängde ner igår, eftersom någon virrhjärna lagt ut domaren Patrik Berglunds telefonnummer på forumet - skriver om planstormningen i söndags tar skribenten visserligen avstånd från den, men:

”Sedan kan jag ha förståelse för de upprörda känslorna och aggressionerna som demonstrerades. Assyriska är mer än ett lag. Det rödvita laget är en kulturbärande, identitetsskapande och intergrationsförmedlande förening. Och ibland slår det slint i skallen på en. Stormningen var ett sätt att markera 'vi orkar inte längre!'. Vi vill bli behandlade som alla andra lag i superettan.”

Det kunde inte sammanfattas på ett bättre sätt: Assyriska är mer än ett lag, men vill samtidigt bli behandlade som vilket lag som helst. Jag tror inte alltid alla inom Assyriska förstår vad det innebär att behandlas som "vilket lag som helst". I "vilket lag som helst" skulle det vara anmärkningsvärt om en styrelsemedlem skäller ut domaren i halvtid eller om domarens kompetens används som ett argument för att ursäkta en planinvasion. Så här skriver den assyriske journalisten Nuri Kino på sin hemsida (www.nurikino.com):


Främlingsfientlighet på sportarena?

I dag är tidningarna späckade med bilder och artiklar om att Assyriska fotbollslagets supportrar betedde sig illa på gårdagens match.

Jag var där.

Varför skriver ingen om att domaren betedde sig mycket illa? Han provocerade fram bråket och borde genast sparkas. Jag vet att man inte ska skylla en förlust på domaren, men i det här fallet är det befogat att ifrågasätta hans kompetens.

Han dömde fel flera gånger, bland annat såg han när en av motståndarnas spelare höll fast en av Assyriskas spelare men låtsades som ingenting. Och detta precis vid målet.

Grattis Sverige! Grattis Svenska Fotbollsförbundet!

Jag känner Nuri och jag gillar honom, men i det här fallet håller jag inte med honom. Jag var inte på matchen själv, men folk jag känner och litar på och som var där talar om en domare som visserligen var usel och uppenbarligen inte vuxen sin uppgiften, men vars domslut missgynnade båda lagen i lika hög grad. De talade om en utebliven straff när Assyriskas Erik Sundin fälldes, men om en annan utebliven straff för Bunkeflo när Atiku begick hands och en lika utebliven frilägesutvisning på David Durmaz. Det var fel när hammarbysupportrar skyllde planinvasionen på Söderstadion på en föregivet "provocerande" domare; det är lika fel när Assyriska gör det.
Dessutom känner jag mig förolämpad när Nuri gratulerar mig, som svensk, för att Assyriska åker ur. Varför skulle jag vilja ha de gratulationerna? Varför tror han jag blir glad? Och varför skulle Svenska Fotbollförbundet, som för två år sen flyttade upp Assyriska till Allsvenskan på Örebros bekostnad, nu plötsligt vilja fiffla bort dem? Varför skulle Södertälje kommun, som byggt en dyr arena åt dem, vilja ha dem ur Superettan? Mediasverige älskade Assyriska för dess särart för ett och ett halvt år sedan, Micke Persbrandt och Mona Sahlin uppträdde plötsligt som trogna Assyriskasupportrar; det är helt enkelt inte sant att deras image har gjort dem till ett förföljt parialag. Det finns rasism i Sverige, något annat vore dumt och naivt att tro, men det betyder inte att allt som kallas rasism verkligen är det.
Det finns gott om skäl varför Assyriska nu har åkt ner i Superettan. Några förslag till varför det gick som det gjorde framförs i den här artikeln: http://www.svenskafans.com/fotboll/artikel.asp?id=141019. Hur det än är tror jag att Assyriskas enda chans att reda upp problemen är att sluta skylla dem på andra.
Och tro mig, Nuri och ni andra, detta skriver jag som en vän.