Lyss till den granens susning, vid vars rot ditt bo är fästat

För att nu knyta ihop alla trådarna nedan till en enda, jättelik gordisk knut som sen Isobel, Hagström, Redaktör Slätt, Gurkbasurken eller rentav till och med någon AIK-are kan försöka sig på att hugga av-

Det är uppenbart att AIK, Djurgården och Hammarby, under sken av att tycka illa om varandra, i själva verket förenas av en grundläggande värdering - fotboll är ett spektakel, där det är lika viktigt att skapa "atmosfär" som att åstadkomma resultat och där man blir en "storklubb" för att man har stor publik och goda finanser, inte för att man kan visa upp resultat (denna invändning gäller AIK och Hammarby, inte Djurgården). Troligen är det ingen slump att stockholmsfotbollen dominerar Allsvenskan under en period när fotbollen varit medialiserad som aldrig förr, men det är heller ingen slump att de gör det under en period när Allsvenskan är svagare än någonsin. Under samma tid fostras dock fotbollsspelarna fortfarande på annat håll i landet. Om vi tar den senaste landslagstruppen och noterar i vilka klubbar spelarna gjorde allsvensk debut (ett rimligt sätt att avgöra var de fostrats till elitspelare) finner vi att Halmstad kan skryta med 4 landslagsmän (Petter Hansson, Micke Nilsson, Alexandersson och Ljungberg) och Elfsborg likaledes med 4 (Stenman, Berglund, Linderoth och Anders Svensson). MFF (D.Andersson, Rosenberg och Majstorovic) kan göra anspråk på tre, Örgryte på två (Allbäck och Elmander), medan Djurgården (Shaaban), IFK Göteborg (Antonsson), Helsingborg (Edman), Degerfors (Mellberg), Örebro (Alvbåge), Hammarby (Kennedy) och Häcken (Kim Källström) har med varsin representant.
Christian Wilhelmsson (senast i Mjällby) har aldrig spelat i Allsvenskan. Av folk som av olika skäl inte finns med i landslaget, men mycket väl skulle kunna spela där, kan vi nämna Andreas Isaksson (Trelleborgs FF), Teddy Lucic (Frölunda), Mikael Dorsin (Djurgården), Kalle Svensson (IFK Göteborg), Henrik Larsson (Helsingborg), Mattias Jonson (Örebro) och Zlatan Ibrahimovic (Malmö FF).
I rest my case.

Känn dig själv

För övrigt trodde jag att årets AIK skulle vara befriat från prestationsångest och just därför kunde tänkas vinna Allsvenskan. Gårdagens Expressenuttalande av Nebosja Novakovic visar dock att det gamla goda tvivlet till slut hunnit ifatt gossarna från Solna:

"Hela 77 procent av de allsvenska stjärnorna dömer ut AIK:s guldchanser.
- Det skiter vi fullständigt i, säger Nebojsa Novakovic.- Vi är ju AIK. Det räcker."

Ja, det var den härliga sortens attityd som för ett par år sedan gjorde att man alltid kunde vara säker på att AIK (ungefär som engelska landslaget) alltid skulle krackelera under de orealistiska förväntningarnas tyngd. För vad betyder det, noga besett, att "vara AIK"? Det betyder att man är en klubb som vunnit SM 2 (två) gånger under efterkrigstiden. Dubbelt så många gånger som Gais, Elfsborg, Örgryte, Helsingborg och Hammarby, får vi erkänna, och lika många gånger som Åtvidaberg, men inte mer än hälften så många gånger som Öster och Halmstad. Jämförelser med Djurgården, IFK Göteborg och Malmö FF bör i detta sammanhang fullständigt undvikas. Jag trodde att AIK under Rikard Norling hade fått en mer realistisk bild av sig själv och sin förmåga, men när nervositeten börjar komma krypande är självkännedomen det första som ger vika.

Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar!

Det är inte jag som kastar ut köttben, det är verkligheten.

Vad läste man till exempel igår, hos den eljest kloke och välformulerade "Gurkbasurken"? Var det ärliga gratulationer till att Trelleborgs FF, mot alla odds och trots en budget som är en bråkdel av Gurkbasurkens (och Hagströms) eget Hammarbys, lyckats ta sig upp i Allsvenskan? Ack nej:

"Hur många fans var det som stormade plan och jublade? Jag kunde räkna till max ett dussin. Hur mycket publik hade de på denna "klassiska" match mot Åtvidaberg? 2620 personer exakt, det vill säga undefär lika mycket som Bajen har på sina försäsongsträningsmatcher mot Sundsvall ute på Skytteholm i februarisnön."

Allt jag kan säga är att Hammarbys underdogmask hamnar lite på snedden ibland. I Trelleborgs FF (eller Häcken, eller Gefle) har vi fotbollens sanna proletärer, lag som inte kan värva några ekvilibrister från Brasilien och Norge, eller lockar kulturarbetare från Småland till klacken. Vad får de från Hammarby annat än överlägsna fnysningar, för att de inte besitter samma lukrativa och gentrifierade arbetarimage som ger Bajen deras utrymme i sportpressen, deras sponsorkontrakt med republikanska miljonärer och alla de pengar som folket på deras kansli med sådan iver sätter sprätt på? Vad leder det till, annat än slutsatsen att Hammarby ändå har mest gemensamt med just de där andra stockholmsklubbarna de säger sig hata och avsky, men som lockar tillräckligt med bengalavfyrande och atmosfärskapande anhängare till försäsongsmatcherna på Skytteholm? Jag tänker inte moralisera över detta, för att jag vet att Abrahamsson och Conny Karlsson nere i Trelleborg skulle tacka Gud både för ett par halvbra brasilianska anfallare och sådär en 500 naturlyriker från Värnamo till klacken, jag skulle bara vilja be om lite klädsam självinsikt från vissa tillvarons guldgossar från Söders solbelysta höjder.

Glaset halvfullt igen

Jag noterar att det finns köttben utkastade här.
Det anti-stockholmska nappar jag inte riktigt på, i alla fall inte just nu. Som bärare av "Balkanmentalitet" eller hur det nu var är jag knappast den förste som skrider till försvar när Stockholmsfotboll i allmänhet görs ned. Men jag vill väl ändå lite försynt framhålla att det för mig är fullkomligt naturligt att klubbar vars fans går på matcherna också når en viss framgång.
Dagens tillställning var bra. Jag fick bli glad och jag fick bli arg. Det är vad jag begär av en fotbollsmatch.
Och när jag vandrade från läktare K (E1 för oss konnässörer), över bussterminalen och ner till tvärbaneperrongen var glaset halvfullt snarare än halvtomt. Jag hade fått se mitt skadskjutna lag resa sig igen.
Och vi på läktaren gick inte på den fånige Juniors lätta fint. Förmodligen präglad av sin vardagstillvaro i Skåne trodde han sig kunna provocera fram ett rasistbeteende hos fansen. Genom att fira sitt mål med ett antal apkonster försökte han framställa oss som en rasistklack. Visst kom plastglasen flygande, visst skanderades "ut med packet". Vi som går på Söderstadion är visserligen fotbollsmördare (i likhet med de flesta fotbollsfans plågar jag mig själv med kvällstidningsläsning) men ugh-ljud mot svarta spelare har aldrig varit någon stor sak hos oss, och nu var det länge sen jag hörde något i genren. Vi skiter i om dom är svarta eller gula , för oss är dom motståndare helt enkelt.

Kuken, ballen, Borås Arena

P.S. Ystén, den store alpinisten från Varberg, befann sig i Borås ikväll. Han förklarade i telefon att det här var en match som Elfsborg mycket väl kunnat snubbla på, om Öster bara inte var så förunderligt dåliga. Men det kunde tydligen Elfsborg ändå. Som sagt - minsta antydan till prestationskrav, och ett svenskt lag faller samman. Det är som ett mycket taktiskt maratonlopp, där ingen klarar av att leda. Fan vet om det inte blir HIF till slut. Och då menar jag inte Bajen från Söder. D.S.

Styv kuling

Efter kvällens resultat lutar det åt en röd-blå halsduk. Det är svårt att smälta Antonelius sågning av Vinzent vid 1-0 till Hammarby. Ska han säga, han som har bytt efternamn.
Hegerfors håller stilen. Upp som en guttaperka var dagens bästa.

Uruguay-Finland 1-1

Förbannelsen vilar tung över Malmö FF. Det är som någon av de där grekiska tragedierna, där minsta antydan till övermod, minsta försök av människan att uppnå storhet, obönhörligen straffas genom generationers lidanden. Det enda lag som på sistone varit på väg att uppnå en låt vara tillfällig dominans i en för närvarande ganska svag Allsvenska, det vill säga Djurgården, drabbas just nu av en proportionerligt likvärdig bestraffning. Men för IFK Göteborg och Malmö FF, de enda svenska lag som på allvar har uppnått någon form av storhet, är straffet tyngre, sitter förbannelsen djupare.
Fast vad alla denna överspända retorik vill betyda är naturligtvis att jag, mot min vilja, fann mig ryckas med framför tv:n. Jag ryckte på axlarna åt den utspelning MFF råkade ut för i inledningen, där Paulinho borde gjort hattrick på den första halvtimmen. Jag skrockade lite belåtet åt Juniors fickstöld till kvittering, allrahelst som han på ett så tillfredsställande sätt lyckades reta upp Bajenklacken med sin målgest. Men sen var jag fast: jublade åt Jonatan Johanssons magnifika lobb, svor över Paulinhos filmning som vållade frisparken Eguren kvitterade på, förbannade den blinde linjedomaren som vinkade av Jonatan Johansson för offside innan det där andra konstmålet och försökte med händerna framför stolpen styra Juniors sista skott på rätt sida om stolpen.
Kanske borde jag vara glad för oavgjort. Jag kan stanna kvar innanför mitt skal, rycka på axlarna och säga att det kvittar vem som vinner Allsvenskan (så länge det inte blir något av stockholmslagen naturligtvis...) Så länge MFF har den minsta lilla chans måste jag erkänna att jag ändå vill att förbannelsen ska hävas och guldet gå till Skåne. Och det är bekvämare att sitta och se på Uruguay mot Finland, att kunna nicka gillande både åt Egurens frispark och åt Johanssons chipp ungefär som om de vore prestationer i simhopp. Men vem fan bryr sig om simhopp, egentligen?

Barnens klotterplank!

Det har varit väldigt mycket snack om barns skyldigheter mot vuxna på senaste tiden. Men vad tycker barnen egentligen om den värld som omger dem? TRE HÖRNOR STRAFF har öppnat ett forum för det uppväxande släktet och har fått ta emot många kloka och tänkvärda frågor och synpunkter.

”Det är några på min skola som är militanta veganer och som mobbar mig bara för att jag tycker om annan mat än de. Varför kan man inte få äta vad man vill?!? P.S. Kan ingen uppfinna ett godis som både är jättegott och jättenyttigt? D.S. - Anders, 7, Borås.

”Varför ska det vara så krångligt med skatter och byråkrati och sånt? Man fattar ju ingenting!” – ”Sella”, 11, Göteborg.

”Varför ska nån annan bry sig om vilket jobb man har?. Varför ska inte människor kunna få syssla med vad de vill istället för vad någon annan tycker att de ska göra?” – Kjell, 14, Stockholm, Peter, 13, Helsingborg, Stefan, 14, Hisingen.

”Jag är större än någon annan jag känner. Dessutom är det min boll och jag har blivit målvakt bara för att jag skulle få vara med och spela. Ändå får jag inte vara med! Varför???” – Bengt, 40, Göteborg.

”Kan ingen uppfinna ett piller eller en maskin så att man inte behöver springa om man vill komma från en plats till en annan?” – Olof, 6, Malmö.

”Ibland tycker jag att min pappa är pinsam. Men han fortsätter att göra precis likadant, en gång klippte han sönder mina kompisars kalsonger bara för att han tyckte det var roligt och sa att jag inte har någon humor. Då blev jag ledsen.” – Tobias, 8, Sunderland.

”Vi tycker att det är fubbigt att vuxna ska få bestämma när barn ska få gå och lägga sig.” – Olof, 11, Gullspång, Christian, 10, Hällevik, Zlatan, 11, Malmö.

Känn ingen sorg för mig Trelleborg

Det mesta var sig likt. Förre kvalhjälten och assisterande tränaren Benny Mårtensson kom på fest i kostym och beige dojjor. Sportchefen Lasse Larsson hade världens fetaste guldlänk utanför t-shirten. Avancemanget firades på en krog med utsikt över Tysklandsbåten.Tydligare än så blir det inte-
Trelleborg är tillbaka i allsvenskan.

Det krävs nästan fonetisk skrift för att förstå publiken i Trelleborg. Ramsorna bygger på traditionell modell men e:et i Trelle uttalas mer som ä eller a eller ett mellanting.
Trällebooooorg, Trällebooooorg. Trälleborg, Trälleborg, Trälleebooooorg.

Jag har två hängivna framför mig. Ett vanligt välkammat par 55-årsåldern, lumberjackor och glasögon. Man skulle kunna säga att de exploderar av hänryckning när Mike Mensah bryter det krampaktiga dödläget på Vångavallen en bit in i andra. När bollen nickas i mål flyger de upp ur stolarna, grinar mot varandra och utväxlar en så kallad hög femma innan de sätter sig igen. Crazy men ändå värdigt på något sätt. Mannen är så uppspelt att han har svårt att sitta still resten av matchen. När Trelleborg går till 3 och fyra 1 sitter han med ett brett flin i ansiktet och slår trumvirvlar på låret. Samtidigt har två isterbukar i klacken trotsat den bistra hösten (17 grader)och blottat bringan.
Sydländska scener indeed.
Fram till Mensahs mål har superettans kungar spelat utan den stabilitet som varit lagets kännetecken hela säsongen. Till och med omutlige Fritz Persson släpper returer och ser fumlig ut.
Målet grämer honom fortfarande efter matchen men han bjuder ändå på en klassiker i sin kommentar till 2-1 målet.
- Det var en klump på axeln som släppte, säger 23-åringen som bara släppt in tio mål i år.
På nära håll syns det hur unga spelarna är. Fritz Persson behöver antagligen inte raka sig mer än en gång i veckan. Ett öppet och ärligt ansikte som röjer allt.
Lockiga mittfältaren Jonas Bjurström verkar ha paxat bohemrollen. Han har en tatuering av Dylan högt upp på vänsterarmen och en skäggig Cantona sitter fasttejpad ovanför hans krok i omklädningsrummet.
Spelarna har fått två plattor bira och en bricka med släta bullar att gå loss på.
Firandet fortsätter nere i hamnen på restaurang horizont. Det är ganska fancy för att vara Trelleborg med italiensk meny och storslagen utsikt över hamnen och havet.
Jimmie Augustsson kommer dit i en sliten Ford Escort och har träningsbrallor på sig. Han visste ju inte om det skulle bli något firande eller ej.
Det verkar bara vara Dennis Melander som har kostym av spelarna. Resten kör casual, stor stark och hårvax. Sportchefen Lasse Larsson sticker ut med en guldkedja som hade fått en zigensk bilhandlare att baxna.
Han dunkar en styrelsegubbe i ryggen och säger att nerverna satt "udanpo" innan 2-1 målet.
På väg ut möter jag en annan av hörnstenarna i TFF-idén. En äldre erfaren spelare i form av Samba Thylle. Skåning och fd allsvensk. En så kallad pappa till pågarna från Veberöd, Skurup och Östra Torp.
Och klubben kan behöva nya "pappor" till nästa säsong, enligt ordförande Per Anders Abrahamsson. Hasse Mattisson är en av de hetaste kandidaterna.
Jag kan tänka mig att en sån värvning är värd en fet trumvirvel på låret.

Grå, grå vindar och vatten, grå, grå himmel och hav

Alla vi fotbollens gråsossar och vurmare för en "atmosfär"-fri Allsvenska à la det medgångssupporterfria åtttiotalet jublar naturligtvis över Trelleborgs FF:s återkomst till högsta serien. Ett extra glädjeämne är att andraplatsen i Superettan just nu innehas av Brommapojkarna (hemmasnitt hittills i år, 844). En varning, bara, för att obetänksamt glädjas över Örebro SK:s möjliga återkomst - detta så skenbart solida gnäll- och tråkgäng är en ulv i fårakläder som hittills i år byggt upp ett publiksnitt på 5 212 och säkert har drabbats av både pyroteknikkillar, tifokonnässörer och Ultrazfalanger bland de hittills så redbara Kubanerna. Nej, mycket bättre att hoppas på pålitligt genomgrå IFK Norrköping eller det sant åttiotalssunkiga Landskrona (3343 varav 22% sverigedemokrater...) eller ännu bättre, naturligtvis, Häcken kvar i Allsvenskan via kval. Vi klamrar oss även fast vid den teoretiska möjligheten att Hammarby eller Malmö FF ska åka ur högsta serien (vilket av dem torde bli uppenbart efter dagens match), samt att obehagligt färgglada GAIS (beklämmande 7 505 hittills i år!) ska göra sällskap i hissen.