En dag till med Norén. Fan vilken deppturk han är. Säga vad man vill om Ingmar Bergman, men jag får i alla fall för mig att man kunde ha en jävligt kul kväll med honom. Så icke med Norén. Ser i SvD idag att Annina Rabe är fascinerad över att få inblick i ett liv - ja, men det livet handlar ju bara om teater, klassisk musik och förbannad snobbmat. Har mannen nånsin köpt en varm korv eller lyssnat på en poplåt på radio?

TRE HÖRNOR STRAFFS EM-TIPS: Jesper

Hur går det för våra killar?


2-2 mot Grekland, 1-1 mot Spanien, 2-0 mot Ryssland, ut på straffar i kvarten mot Holland.



Vem blir årets Brolin?


Störst chans att sälja dammsugarmunstycken i framtiden har Chippen Wilhelmsson. Störst chans att slås blodig under det han spelar för Crystal Palace har Andreas Isaksson. Men störst chans att leda Sverige till oväntad succé har Zlatan Ibrahimovic.


Årets Kennet Andersson?

Den sensationelle nykomlingen? Sebastian Larsson såklart. Vad gäller flummiga målgester tror jag att vi får hoppas på ytterligare ett rugbymål av Tobias Linderoth, gärna mot Spanien.

Årets Limpar?

Kim Källström liknar fortfarande en femårig superhjälte: full av fantastiska krafter han inte kan kontrollera. Det kommer att leda till kontroversiell bänkning och sura miner i sommar. Synd bara att det inte ens finns en tredjeprismatch där han kan hoppa in de sista 12 minuterna.

Hur går det för alla andra?

Holland vinner. Erfarenheten från de senaste stora turneringarna visar att det blir det etablerade lag som har minst förväntanstryck på sig. Schweiz blir den stora överraskningen (semifinal, ut mot Tyskland på straffar). Spanien klappar ihop i vanlig ordning och åker ut redan i gruppspelet.

Din hemliga favorit om det nu går åt helvete för Sverige?

Herregud, Skottland är ju inte med... Jag kommer trots allt att hålla ett par tummar för Italien, bara av gammal vana. Sen börjar jag tycka så synd om Österrike. De verkar ha det så jobbigt i det landet att jag nästan unnar dem en kvartsfinal. Fast bara nästan.

Vem vill du bjuda på ett glas 95 %-ig Strohrom i sommar?

Karel Bruckner. Den ende tränaren som utstrålar en sorts gammaldags civilisation. Önskar framgång för Tjeckien bara för hans skull.

Vem vill du tvinga att lyssna på en radiopjäs av Elfriede Jelinek i sommar?

Eftersom Filippo Inzaghi är petad känns det som posten som hatobjekt är vakant. Någon holländare eller portugis kommer säkert att fylla tomrummet med den äran.

Årets näsplåster?

Kommer vi inte ens att få syn på. Allt vi kommer att se är Ekwall och Lundh som intervjuar varandra och tv-bilder Lagerbäck som rasar (=rullar irriterat med ögonen) när han får den femtiotredje frågan om att Daniel Andersson tas ut i startelvan.

Och vad blir soundtracket till EM-krönikan?

"Deja vu all over again", med John Fogerty. Till bilden av Olof Mellbergs ansikte när han efter att ha hållit sig undan så länge det går tar Sveriges elfte och sista stramare i kvartsfinalens straffläggning och skjuter den rakt på van der Sar.

How to handskas med stjärnorna

I tider som denna av nationell samling är det viktigt att vi alla drar vårt strå till stacken för att hjälpa Lars Lagerbäck och fotbollslandslaget på traven. Jag har gjort mitt, tycker jag, genom att för tidningen Chef ge Lars Lagerbäck en rad... hrm... exklusiva och handfasta råd om hur han ska vägleda sina fotbollshjältar genom EM. Den som vill kan läsa Chefs artikel här men man kan se min återpublicering på bloggen här som en director´s cut - papperstidningen strök en del eftersom de ville ha in andra artiklar i tidningen också.
Har jag varit rättvis mot spelarna i min kategorisering? Saknar du någon?
Håll till godo:


Till sommarens EM reser Sverige med en rutinerad, för att inte säga gammal, trupp. Lars Lagerbäck litar på beprövade kort och hoppas att det ska ge den efterlängtade framgången.
Alla i landslaget är utpräglade tävlingsmänniskor – annars hade de inte nått den här nivån – men precis som på andra arbetsplatser har de sina roller. Här finns en ordningsman, en trotjänare, en streber och en slarver. För att EM ska bli lyckat krävs att chefen ger dem förutsättningar att prestera på topp.
Chef guidar dig till landslagets personligheter – och ger Lagerbäck tips om hur han ska handskas med dem.

ORDNINGSMANNEN.
Niclas Alexanderson. Medan andra inleder hotellvistelsen med att plugga in sitt playstation packar ”Alex” upp resväskan, hänger in kläderna i garderoben och viker ihop sina kalsonger. Alltid i tid till middagar, möten och träningar, alltid lagom solbränd, alltid med frisyren precis som han vill ha den. Inget lämnas åt slumpen, men så har 36-årige Alexandersson också spelat i landslaget längre än någon annan.

Tips till Lagerbäck: Ordningsmannen sköter sig själv och kan hjälpa dig att hålla koll på praktiska ting. Med rätt stöttning blir han en informell ledare av det positiva slaget.

ARBETSHÄSTEN
Petter Hansson. Arbetshästen är inte elegant, inte smidig, inte kreativ. Men i regn eller snö, från måndag till fredag, gör han sitt jobb utan att knota. Beröm bekommer honom inte nämnvärt, kritik ruskar han av sig.

Tips till Lagerbäck: Så länge det är inom arbetshästens kompetensområde kan du lasta på honom hur mycket jobb som helst. Glöm inte att uppmärksamma hans insatser, det mår han bra av även om han inte visar det utåt.

INDIVIDUALISTEN
Olof Mellberg. Var stor talang i tennis och har själv sagt att han egentligen passar bättre i ensamsporter. Inte ens under sin tid som lagkapten var han särskilt intresserad av gruppen.

Tips till Lagerbäck: Fördelen är att individualisten sköter sig själv och presterar bra oavsett hur det går för omgivningen. Men se upp om han alltför mycket går sin egen väg. Det kan hämma gruppen om en person inte deltar.

Skämtaren
Mikael Dorsin. Mikael är bror till komikern Henrik, och har ärvt samma sinne för humor. När han spelade i Djurgården smög han in i omklädningsrummet och bytte ut lagkompisarnas hip-hop-skivor i cd-spelaren mot Povel Ramel.

Tips till Lagerbäck: Var rädd om din skämtare. Humor gör underverk för en grupp särskilt vid motgångar. Berätta gärna för honom att du uppskattar hans roll som stämningshöjare.

STREBERN
Kim Källström. Har varit totalt fokuserad på en framgångsrik fotbollskarriär hela sitt liv. Trevlig och verbal, men tvekar inte att använda vassa armbågar för att komma uppåt och framåt. Ordinarie i storklubben Lyon, men i landslaget är hans status inte lika hög som hans egna ambitioner. Potentiell konflikthärd om Kim inte får spela så mycket som han tycker att han är värd.

Tips till Lagerbäck: Kim Källström behöver veta sin plats i landslaget. Var extremt tydlig före EM med vilket mandat han har och vad han kan förvänta sig. Då kan hans drivkraft riktas åt rätt håll – nämligen mot mål.

DEN BEKVÄME
Mikael Nilsson. Hans typ finns på alla jobb. Du ser honom göra ett gediget dagsverke varje dag, men du kan inte sluta tänka på hur bra det skulle bli om han verkligen ansträngde sig. Nilsson är Källströms raka motsats: han har aldrig kört ett extrapass i gymmet, aldrig tränat skott när de andra gått hem. Kommer att lösa sina uppgifter, men för att Sverige ska få ett framgångsrikt EM behöver han överträffa sig själv.

Tips till Lagerbäck: Den bekväme behöver en kombination av peppning och krav. Säg rakt ut vad du förväntar dig av honom och följ sedan upp om han når sina mål.

KOMPISEN
Anders Svensson. Kompisen vill egentligen bara en sak: att alla ska ha det bra och vara polare. Mår bäst och presterar bäst när han är bland vänner och när han själv känner sig omtyckt. Passar egentligen inte alls in med strebrar och divor. Under VM i Tyskland blev det kris – för Anders och i laget – när Aftonbladet och de svenska fansen vände sig mot honom.

Tips till Lagerbäck: Kompisen behöver förstå att han är värdefull även utan hurra-rop från gänget. Risken är annars att en sådan här person glömmer bort sig själv i sin vilja att bli omtyckt.

VABBAREN
Fredrik Ljungberg. Nu är det inte vård av barn som håller Fredrik Ljungberg borta från träningar och matcher, snarare vård av ben, eller annan sargad kroppsdel. Men effekten på arbetsplatsen blir densamma som med en förälder till ständigt sjuka dagisbarn: som chef kan du aldrig räkna med att han dyker upp. Lagerbäck måste alltid ha en person redo ur vikariepoolen.

Tips till Lagerbäck: Det faktum att lagkaptenen avstår flest trädningar och kanske till och med matcher kan vara demoraliserande för gruppen. Var noga med att kommunicera vad som är okej och inte okej – både med Fredrik Ljungberg och med övriga. Motivera ditt beslut.

FIKACHEFEN
Rami Shaaban. Du vet hur det är, klockan närmar sig 15 och det är alltid samma röst som ropar i jobbkorridoren: ”Nu är det kaffe!” I landslaget är det Rami Shaabans roll. Shaaban kan utan problem bälga i sig fem capuccino på en dag. Fikachefen är social och kompis med alla och är därför också en bra termometer i gruppen för chefens del. Rami accepterat sin roll som andremålvakt och kommer inte att gnälla över lite speltid.

Tips till Lagerbäck: Det är viktigt att ägna tid även åt tvåorna – du vet aldrig när de behövs. Uppmuntra hans engagemang i att samla gänget.

ÖVERLIGGAREN
Daniel Andersson. Har klarat blågults alla varsel, uppsägningar och rationaliseringar och smyger kvar i landslagstruppens kulisser. Ingen ifrågasätter hans grundkompetens, men det var längesedan någon såg honom i egentligt arbete.

Tips till Lagerbäck: Inpränta i honom att EM 2008 inte är en transportsträcka mot guldklockan, utan en chans till fortsatt utveckling. Tänk på att även den mest rutinerade behöver kompetensutveckling.

PRAKTIKANTEN
Johan Wiland. Alla vet hur det är med praktikanter – de är glada att få vara med i början, sedan tappar de sugen när de inte får något vettigt att göra. En fotbollsplan har trots allt bara två mål, och Lagerbäcks utmaning är att ge tredjemålvakten Wiland meningsfulla uppgifter. Plocka koner? Ta ut V75-raden? Vrida på kranen till Ljungbergs jacuzzi? Praktikanten slukar också resurser i form av handledare. I vintras, på sin första resa med landslaget, gick Wiland vilse under en mellanlandning och kom fram till resmålet ett dygn senare än alla andra. Assisterande förbundskapten Roland Andersson tvingades stanna kvar och följa med honom.

Tips till Lagerbäck: Var noga med att uppmärksamma hans insatser på träning. Ta vara på hans idéer och förslag. Alla behöver bli sedda – inte bara stjärnorna.

SLARVERN
Christian Wilhelmsson. Går på krogen med Zlatan och Mellberg och blir hemskickad från landslaget. Bråkar med sin tränare i Nantes och blir utfryst från laget. Råkar glömma klippa gräset vid sommarstugan och retar upp grannarna. Landslagets Emil i Lönneberga har en förmåga att hamna i trubbel även om han försöker låta bli.

Tips till Lagerbäck. Slarvern behöver veta spelreglerna och få tydliga ramar. Om han vet vilket spelrum han har kan han bli hur kreativ som helst.

MUSSLAN
Andreas Isaksson. Vår målvakt gastar ibland på sina försvarare, annars håller han helst klaffen. Prata får andra göra, det är ju så lätt att man säger något dumt.

Tips till Lagerbäck: På en arbetsplats fylld av starka personligheter är det lätt att glömma bort musslan, men ditt jobb är att få honom att öppna sig – fråga vad han tycker. Gå laget runt vid viktigare frågor så alla får göra sin röst hörd.

DIVAN
Zlatan Ibrahimovic. Har högst status av alla och vet om det. Backas upp av sina hang-arounds Wilhelmsson och Mellberg, men kan annars distansera sig en aning från resten av laget.

Tips till Lagerbäck: Divan behöver hållas på gott humör för att prestera, men se upp så att du inte fjäskar. För många undantag från gemensamma regler sänker arbetsmoralen hos övriga. Försök splittra ”sub-grupper”. Det är inte okej att utestänga.

UNGTUPPEN
Sebastian Larsson. 22 år, full av energi och framåtanda. Balansgång för Lagerbäck. Å ena sidan måste Larsson få känna att kan konkurrera med gubbar som Alexandersson och Daniel Andersson. Å andra sidan får han inte tappa sugen om han blir kvar på bänken.

Tips till Lagerbäck: Det gäller att erbjuda någon utmaning till de unga och hungriga så att de inte tröttnar. Några matchminuter kan räcka för att hålla energinivån hög.

DEN PLIKTTROGNE.
Tobias Linderoth. Medarbetaren som borrar ner huvudet och jobbar på. Som han brukar, dag efter dag, match efter match. Den plikttrogne vet vad som förväntas av honom och hur han ska utföra sitt jobb, men tenderar att kväva sin egen personlighet i sin strävan att göra allt rätt för arbetsgivaren och kollegerna.

Tips till Lagerbäck: Visst är det bekvämt med en plikttrogen i gruppen, men för att han verkligen ska använda sin fulla potential behöver han utmanas att tänja sina gränser. Signalera tydligt att det okej att göra fel ibland och uppmuntra egna initiativ.

KRONPRINSEN
Johan Elmander. Först i kön till nästa lediga toppjobb, och kan knappt vänta. Frustar av ambition och energi på planen, en energi som lätt smittar av sig på omgivningen – om den får vara med.

Tips till Lagerbäck: Se till att han rusar åt rätt håll och inte glömmer att samarbeta med sina kolleger i sin iver att göra karriär. Som någon sa: hög fart kompenserar inte fel riktning.

TROTJÄNAREN
Marcus Allbäck. Har åldrats med värdighet på jobbet. Har lusten kvar, men inte de ungas hävdelsebehov. Beredd att dela med sig av sin kunskap till yngre förmågor, men om det krävs går han in och gör skitgörat själv. Lär dock inte utvecklas mer, och Lagerbäck måste lita till sin intuition i varje givet läge: behövs trotjänarens pålitlighet eller ungdomlig entusiasm?

Tips till Lagerbäck: Utnyttja Allbäck som mentor och låt honom få ansvar för att lotsa några yngre spelare rätt under EM. På så sätt känner han sig uppskattad samtidigt som du får en smidig överföring av kompetens.

Osorterade tankar är också tankar

Det är, som Jesper säger, inte lätt att veta hur man ska förhålla sig till allt inför-snack. Varje detalj får så enorma proportioner så här i väntan på det riktiga som ska hända. Själv var jag på semester och kom hem till Sverige precis i tid för att se Ukrainamatchen. Den sänkte ju onekligen förhoppningarna till en nivå så låg att jag nästan vill starta en kampanj precis som de där österrikiska fansen: ”Snälla landslag, vi drar oss ur fotbolls-EM, det blir bara pinsamt!”
Så här sitter man nu och ska ta ut drömelvor och vara med i EM-tips och förväntas till och med av en del kompisar ha en extra bra aning om hur det ska bli (varför?) och allt man ser framför sig är den där förskräckliga Ukrainamatchen.
Jag måste ändå skriva av mig några nojjor.

Ett: det så kallade mittfältet.
Jag är en av många som inte har varit särskilt oroad över Linderoths skada, eftersom jag tycker att Anders Svensson är lika bra, om inte bättre, i rollen som defensiv mittfältare. Jag har till och med tyckt att det är fel att Linderoth är med i truppen. Det tycker jag på sätt och vis fortfarande, men jag har också varit väldigt trögfattad. Efter år av Anders och Kim-debatt kom ju Lagerbäck till slut på hur han skulle lösa problemet: bort med diamanten, ner med Svensson bredvid Linderoth och vips har vi ett ganska bra lås på mitten. Anfalla, det får vi göra via kanterna. Jag har ju själv sett förändringen, och en massa andra tyckare också, men ändå är det som om vi inte förstått. Visst kan Anders ersätta Tobias, men vem ska då ersätta Anders? Det är som Jesper skrev efter Ukraina: den yta som brukade innehålla två spelare innehöll nu en halv. Uppenbarligen har den franska ligan inte varit rätt miljö för att lära Kim Källström just den defensiva, taktiska delen av mittfältsspelet. Frågan Lagerbäck måste överväga är om en halv Linderoth är bättre än en hel Daniel Andersson.

Två: den så kallade vänsterbacken. Lagerbäcks förstaval är Erik Edman. Andravalet, har vi förstått, var Teddy Lucic. Tredjevalet är Mikael Nilsson. Först på fjärde plats kommer alltså vänsterfotade vänsterbacken Dorsin, som enligt all logik borde vara det självklara alternativet. Men uppenbarligen tycker verkligen förbundskaptenen inte att vi har 23 spelare som är bra nog att spela i ett EM. Han skulle nog kunna ha nöjt sig med en 19-mannatrupp.

Tre: Lagerbäcks allmänna misstroende mot de sämre spelarna, typ Dorsin.
Nu ska jag dra en dålig parallell till en liten sport jag inte begriper, men ändå. När det var dags för hockey-VM tackade vartenda NHL-proffs man hört talas om nej på grund av att dom hade tvättid eller skulle till Ikea med familjen. Gustafsson reste i väg ändå med en sorts C-lag, men lyckades liksom peppa dem, få dem att känna att han trodde på dem, slängde in dem i hetluften och liksom lurade dem att de nästan klarade av det, och det gick okej. Spelare som gillar Sven-Göran Eriksson brukar säga att hans styrka är att få alla att känna sig viktiga och betydelsefulla. Jag önskar att Lagerbäck hade lite mer av det där. Visst har han plötsligt gett överraskande förtroenden – Åslund på topp mot Ungern för länge sen, Micke Nilsson på ytterbacken i EM 2004 – men med alla dessa skadade gamlingar i truppen skickar Lagerbäck ut signaler, åtminstone till mig, att flera av hans spelare inte håller måttet.

Den enda skadade gamling jag inte är ett dugg orolig för är Ljungberg, och jag förstår inte den märkliga peta-Ljungberg-debatten. Herregud, han spelade ju mot Ukraina. Normalt laddar han ju i jacuzzin. Han kommer att vara som en tornado mot Grekland.

Jaja. Allt detta är Ukrainamatchens fel. Jag får citera min vän Arne, som sällan hetsar upp sig och som var övertygad om att Sverige kommer at göra ett fint EM. ”Såg du den matchen mot Ukraina? Det gjorde inte jag. Jag ser aldrig träningsmatcher, av princip. Man kan aldrig dra någon slutsats av dem.”

Hanteringen av hjärndöda

Läser Noréns dagbok på order uppifrån. Det finns en massa i den jag stör mig på - mannen är kemiskt humorbefriad, och för att tycka att hans liv är "allmängiltigt" (som jag hört flera människor på fullt allvar säga) måste man nog dela hans intresse för teater, Bach och balsamvinäger. Men som vanligt tycker jag att reaktionerna på boken var överdrivna. Så jävla mycket handlar den inte om modekläder och yrkesavund. Så jävla oreflekterad vad gäller sin personlighet och sina idiosynkrasier är han inte. Och skriva kan han. Nej, problemet med Norén i allmänhet och utgivningen av den här boken i synnerhet är den vidriga atmosfär av vördnad och anspråksfulla gester som alltid omger honom, hela det här pompösa antagandet att det han gör är så förbannat viktigt. Och hur mycket han kan ställas till ansvar för det är en öppen fråga.

Men det som slog mig var att jag behövde öppna boken själv, på någon månads avstånd från hela ståhejet för att inse detta. Hätska debatter gör det omöjligt, eller åtminstone väldigt svårt, att tänka ut sin egen åsikt om saker och ting, och gör åtminstone mig ovillig att ha någon åsikt överhuvudtaget. Det värsta är börjar bli samma sak med svenska landslaget. Jag tyckte att det var kul att se matchen mot Ukraina på plats i söndags, och det som efteråt slog mig var att jag var så glad att slippa kringarrangemangen - försnacken, bisittarkommentarerna, efterhandsanalysen, det upphetsade tyckandet fram och tillbaka om Lagerbäck gjorde fel eller rätt, och vilket tonfall han hade när han besvarade den och den frågan. Allt det där lägger sig som den mentala barriären kring de odöda i John Ajvide Lindqvists böcker, en zon full av röster som tränger sig in i ens medvetande och hindrar en att känna och tänka själv. Jag undrar ärligt talat hur jag ska komma igenom EM med förståndet i behåll.

Formfunderingar

Det är svårt att släppa minnesbilderna från i söndags. Det där gapande tomrummet framför den svenska backlinjen där en högröd Tobias Linderoth flåsade omkring medan ukrainarna stack in passningar omkring honom. Vem kan fylla ut det tomrummet om inte en fit-for-fight Linderoth och Anders Svensson? Och om nu Kim tar en offensivare roll istället, hur mycket måste han egentligen skapa offensivt för att kompensera det vakuum han skapar genom sin framfart?

Den enda lättnaden är att svenska framgångsrika turneringar faktiskt aldrig har inletts med de lag som sedermera framträtt.

VM 58: Bror Mellberg inledde som vänsterinner mot Mexico, Nils Liedholm som högerhalv. Först i kvartsfinalen mot Sovjet gick Reino Börjesson in som högerhalv medan Liedholm tog Mellbergs plats på innern.

VM 74: Bosse Larsson fick spela libero mot Bulgarien medan stöttepelaren Björn Nordqvist petades. Redan i nästa match var Nordqvist tillbaka i en fyrbackslinje.

EM 92: Kennet Andersson inledde på topp tillsammans med Tomas Brolin mot Frankrike. Först i andra halvlek kom Martin Dahlin in i stället för Andersson och laget som slog Danmark och England tog form.

VM 94: Jesper Blomqvist inledde till höger på mittfältet mot Kamerun. I andra halvlek kommer Kennet Andersson in istället, Brolin dras ner i fri roll på mittfältet och succéuppställningen mot Ryssland är skapad.

EM 04: Teddy Lucic inleder som högerback mot Bulgarien med Mikael Nilsson som mittfältare. Först när Lucic skadas dras Nilsson ner och Chippen kommer in till höger på mittfältet.

Det är det här man får hoppas på: att ett idealt lag tar form under själva turneringen.

The BoIS in the back room.

Är det en swingersklubb, en hårdrocksklubb eller Aleister Crowleys källare frågar sig vår kringresande fotograf? Svar: det är Landskrona BoIS pressrum. Lätt att tänka sig Jörgen Pettersson i den mixade zonen. Där är det nog inte lika mycket prat om parfym och märkeskläder som när Olof Mellberg jollrar med Patrick Ekwall. Läskigt att tänka sig att svenska landslagsmittbackar har sådana intressen nuförtiden. När börjar Petter Hansson matblogga?

Rain Man säger Vive les Bleus! Rain Man säger 9-0 mot Grekland! Rain Man säger Grausam, Deutschland och Povera Italia! Rain Man förutspår EM!

Det var ett tag sedan jag såg honom. Men när det välbekanta prasslandet avslöjade att ett papper smugits in under min dörr och att Rain Man var tillbaka förstod jag snabbt skälen till hans bortavaro. Stackaren har uppenbarligen inte haft någon ro i kroppen sedan han läste Tim Nielsens EM-förutsägelse i senaste Offside och inte kunnat tänka på något annat förrän han satt ihop sin egen.

Han dröjde sig naturligtvis kvar utanför dörren för att få chansen att fälla några extra kommentarer. Med entonig stämma förklarade han sålunda vad som var fel med Nielsens EM-prognos. Den byggde ju, som vi alla minns, på lagens samtliga möten någonsin. Rain Man har däremot enbart räknat med tävlingsmatcher, det vill säga VM och VM-kval, EM och EM-kval, OS-matcher där båda ländernas A-landslag är representerade och (en särskild touch som Rain Man var väldigt stolt över) Dr Gerö-cupen för centraleuropeiska landslag fram till Andra världskriget. Däremot har Rain Man räknat bort mästerskapsmatcher som spelats på endera lagets hemmaplan (till exempel har varken VM-matchen Västtyskland-Polen 1974 och Tyskland-Polen 2006 räknats med) eftersom de "förrycker balansen i det empiriska underlaget". När det gäller förutsägelser av hemmanationernas matcher har däremot Rain Man dekreterat att enbart matcher spelade i Schweiz respektive Österrike ska räknas, allt för att göra underlaget så representativt som möjligt. Finurligt va? Och av alla dessa matcher räknas så en medianmatch fram - nämligen den mellersta om man arrangerar dem med det bästa resultatet för ena laget till vänster och det bästa för det andra till höger.

Exempel: Spanien-Sverige 3-0 (VM-kval 2007), 2-1 (OS 1920), 1-0 (VM 1978), 0-2 (VM-kval 2006), 1-3 (VM 1950). Rain man-resultat: 1-0.

Och om lagen har mötts ett jämnt antal gånger? Då räknas det resultat av de båda mellersta som är "mest representativt för det sammanräknade resultatet" enligt Rain Mans stränga dekret.

Exempel: Kroatien-Tyskland 3-0 (VM 1998), 1-2 (EM 1996). Sammanräknat: 1 0 1 4-2 (kroatisk övervikt). Rain Man-resultat: 3-0.

Om det inte har spelats några tävlingsmatcher lagen emellan (två fall: Österrike-Kroatien och Polen-Kroatien)? Då räknas vänskapsmatcher. Om det finns en vänskapsmatch på neutral plan (som i fallet Polen-Kroatien, i tyska Wolfsburg 2006) räknas denna först, om det inte handlar om en match där någon av hemmanationerna är inblandad förstås. Och vid utslagsmatcher? Då räknas det resultat som ligger närmast medianresultatet och ändå resulterat i seger för ettdera av lagen.

Och så slutligen förklarar Rain Man att Tjeckien får tillgodoräkna sig Tjeckoslovakiens resultat och Tyskland Västtysklands. Däremot får Ryssland inte räkna med Sovjets - Rain Man har räknat på mängden ukrainare, georgier och litauer i det gamla CCCP-manskapet. Därmed var det slut på mumlet och nickarna, Rain Man försvann för att katalogisera sin samling blyertspennor, nöjd med att EM för hans del redan är avgjort. Och jag vecklade med darrande fingrar upp pappersarket:

RAIN MAN-EM 2008

Grupp 1
Schweiz-Tjeckien 1-1
Portugal-Turkiet 2-0
Tjeckien-Portugal 1-0
Turkiet-Schweiz 1-1
Schweiz-Portugal 1-1
Tjeckien-Turkiet 2-0

TJECKIEN 3 2 1 0 4-1 7
PORTUGAL 3 1 1 1 3-2 4
Schweiz 3 0 3 0 3-3 3
Turkiet 3 0 1 2 1-5 1

Grupp 2
Österrike-Kroatien 1-4
Tyskland-Polen 0-0
Kroatien-Tyskland 3-0
Polen-Österrike 3-1
Österrike-Tyskland 0-2
Polen-Kroatien 1-0

POLEN 3 2 1 0 4-1 7
KROATIEN 3 2 0 1 7-3 6
Tyskland 3 1 1 1 2-3 4
Österrike 3 0 0 3 2-9 0

Grupp 3
Frankrike-Rumänien 1-0
Italien-Holland 1-2
Rumänien-Italien 0-2
Holland-Frankrike 0-0
Frankrike-Italien 1-1
Holland-Rumänien 2-0

HOLLAND 3 2 1 0 4-1 7
FRANKRIKE 3 1 2 0 2-1 5
Italien 3 1 1 1 4-3 4
Rumänien 3 0 0 3 0-5 0

Grupp 4
Sverige-Grekland 9-0
Ryssland-Spanien 0-1
Grekland-Ryssland 1-2
Spanien-Sverige 1-0
Sverige-Ryssland 3-1
Spanien-Grekland 3-2

SPANIEN 3 3 0 0 5-2 9
SVERIGE 3 2 0 1 12-2 6
Ryssland 3 1 0 2 3-5 3
Grekland 3 0 0 3 3-14 0

Kvartsfinaler
Tjeckien-Kroatien 2-2 (Kroatien vinner på straffar)
Polen-Portugal 0-1
Spanien-Frankrike 1-2
Holland-Sverige 0-0 (Holland vinner på straffar)

Semifinaler:
Kroatien-Portugal 0-3
Frankrike-Holland 0-0 (Frankrike vinner på straffar)

Final:
Frankrike-Portugal 1-0

Patrick Vieira skadad och fransmännen jublar eftersom de nu kan göra plats för nån av alla sina fantastiska yngre spelare... ja, det känns om vi skulle reagera annorlunda på en skada på Mellberg eller Ljungberg, och det känns inte riktigt som om skillnaden är till vår fördel.

Lazing on a sunny afternoon.

De bjöd på morotskaka i pausen igår. Den hade konsistens som en skumgummimadrass, var glacerad med ett tumstjockt lager marshmallowliknande material och att äta den kändes ungefär som att svälja en jättestor Scotch Brite och sen dricka ett par liter läsk. Tio minuter in på andra halvlek bestämde jag mig för att de nog gett varsin till den svenska spelarna också. Jesus i himlen, vilken slö, solig, sömnig söndag det var på Råsunda igår.

Det känns nästan meningslöst att försöka dra några slutsatser av det som händer under en sån eftermiddag. Men vi spekulerade i att Lagerbäck försökte underlätta sitt uttagningsarbete genom att låta Kim, Chippen och Alexandersson spela sig ur förstalaget helt på egen hand. Sebastian Larsson och Stoor såg betydligt bättre ut igår, men frågan är om det finns nåt självklart alternativ till Kims chanstagningar och raglande frambrytningar. Linderoth såg ut som om han sprungit Stockholm maraton redan efter en halvtimme, högröd i ansiktet och med händerna i sidan, och det kändes inte så märkligt att ukrainarnas målchanser i första halvlek uppstod i utrymmet framför den svenska backlinjen. Om en yta som brukar innehålla 1x Tobias Linderoth och 1x Anders Svensson istället innehåller en halv Linderoth, då är det inte så konstigt att det känns lite glesbefolkat där. Naturen avskyr tomrummet, det visste redan de gamla grekerna, och nu visade det sig att de har elementära kunskaper i fysik i Ukraina också.

Jedimästaren bredvid mig hade även synpunkter på det svenska anfallsspelet. "Anfallsspelet ingen struktur har", muttrade Mäster Ystén och vippade sorgset på sina spetsiga öron. "Med unge Zlatan det så blir. Inga löpningar han tar, för het i sitt sinne han är. Unge Elmander mer hängiven lärjunge till Obi-wan Henke är, mot Slovenien på Ullevi de mycket mer skapade." I paus såg vi framför oss hur Elmander och Henke smällde in tre mål i andra halvlek och vållade Lagerbäck totalt huvudbry inför EM-lagguttagningen. Lyckligtvis, eller vad man ska säga, blev det inte så.

I övrigt: skönt att se en klassisk hårdrocksperuk på Ukrainas Sjigrinskij. Kan inte Micke Nilsson odla en sån, jag tror det skulle förbättra hans pondus och det kändes igår som det kunde behövas? Den fruktansvärda kvinnliga Råsundaspeakern var röjd ur vägen och ersatt av vad man kan förmoda var gärningsmannen själv, en kille som både såg ut och lät som en bilhandlare från Söderort men som visade sig överraskande bra på att uttala de ukrainska namnen med övertygande sje-ljud. Och jag, som alltid blir rörd under nationalsånger, tysta minuter och förstamajdemonstrationer blev nu extra rörd när "Du gamla du fria" spelades eftersom ett av flickornas marsvin dött under dan.

Jag vet, det finns inget samband, jag vet att det är fånigt, men när folk stod upp på Råsunda och orkestern spelade tänkte jag på hur Siri satt med den lilla kroppen i knät i skogsbacken ovanför grusplanen i Bellevueparken, hur hon grät och sa: "Jag kan inte fatta att han inte sprattlar när jag håller honom". Och hur vi la honom i en skokartong med en paprikabit och en liten teckning av honom som Siri gjort och la en syrenkvist på locket och grävde ner honom på en plats som Siri valde ut. Och jag tänkte på att allt som förgår och allt som är sorgligt i världen och på ett marsvin jag själv hade som hette Musse och som rymde ut buren en sommar för många, många år sen och aldrig kom tillbaka, och jag tänkte på en kanske åtta år gammal kille som jag såg på Stockholms Stadion under Minimimaran tidigare på söndan, som kom in sist i sin årsklass, långt efter alla andra, som gick ensam över mållinjen med sammanbitet ansikte och bestämda steg som om han inte märkte nånting av det som hände runtomkring honom, och plötsligt var det nära att jag började gråta.

Och jag tänkte på när vi var och hämtade det där marsvinet, för snart tre år sen, jag och flickornas mamma hos en excentrisk uppfödare på den uppländska landsbygden som hade minst trettio marsvin och kaniner i olika färger och storlekar och en gårdsplan som var översållad av gammal frukt och gamla grönsaker hon hade tiggt till sig hos de lokala butiksinnehavarna. Och hur vi åkte hem med marsvinen och hur jag kände att de var en viktig del i den familj vi försökte skapa, det hem jag ville ha, bara för att jag tänkte på marsvinet jag själv hade när jag var liten och hur mycket jag hade älskat det. Och hur jag körde över hela landet - det var för precis ett år sen nu - i en hyrbil, med marsvinen därbak, när pappa låg akut sjuk i Malmö och det inte fanns någon annanstans att göra av dem, och hur jag någonstans visste att det inte bara var pappa som oroade mig, utan att vår familj dessutom var på väg att falla samman.
Och jag tänkte på kärlek, hur svårt det är, hur gärna jag ville att allt skulle bli bra och hur jag ändå till sist inte kunde få det att funka, hur gärna jag har velat så många andra gånger och ändå inte har kunnat få det att funka, all denna strävan, all denna sorg, all denna känsla av att sitta fast i någonting som bara upprepar sig, upprepar sig, upprepar sig utan att kunna göra nånting åt det, allt detta som var så konstigt att tänka på en solig söndageftermiddag när det skulle vara genrep inför EM i fotboll och det stod SUNDBORN på en flagga som hängde från Norra Stå som en övertydlig hälsning från den svenska familjeidyllen.