13 april 2008

A dedicated follower of fashion

Jag fick gliringar av Weman för att jag klagade på MFF:s färgkombination (ljusblå strumpor till rödvitrandig tröja och svarta brallor). Gästspelet hos Ekwall och Lundh hade gjort mig till modebög, antydde han. Vågade inte ens yppa vad jag tyckte om de tidigt-åttiotal-data-darriga siffrorna TFF har på ryggen nuförtiden.

Dessutom framgick det att det var domarna som förbjudit MFF att ha samma strumpfärg som TFF. Det var absurt redan i VM, när Sverige inte fick ha blå brallor för att Paraguay hde det (fast tröjorna var så olika som gärna gick att tänka). Detta var snäppet värre.

Annars: både TFF och MFF bättre än i fjor. Klagar MFF-fansen över detta resultat är de i bästa fall ohistoriska. Alltid lika trevligt att se Vångavallen på tv, den där grusplanen som används som parkeringsplats i den ena glipan mellan långsida och kortsida, de sumpiga träningsplanerna i den andra.

Dagens citat: "Det kan vara ett skäl, men ingen orsak" (TV 4-Sportens språkvårdare Magnus Hedman om att Magnus Andersson kanske syntes mindre i andra halvlek för att han dragits tillbaka till mittfältet.)

Och så tyckte jag att Mattias Nylund var lite lik Billy i Six Feet Under.

A case of identity II

Bollinnehav 57-43, skott 17-7, skott på mål 7-3 och mål 0-0. Det är nån minut kvar, men redan kan jag säga att jag känner igen Elfsborg sen förra säsongen.

Som jag tänker fortsätta att hävda gäller dessutom, i denna tudelade Allsvenska, att inte förlora ett enda poäng mot ett lag från undre nivån, allra minst på hemmaplan.

Jag tror i och för sig att Malmö FF kommer att råka ut för just detta ikväll. Men mot Örebro kan Elfsborg faktiskt inte skylla på derbyfaktorn.

P.S. Ser nu att Helsingborg lyckades ännu bättre, eller sämre, till att leva upp till sin fjorårsidentitet. 64-36 i bollinnehav, 2-2 i mål, kvitteringsmålet insläppt på övertid. Och Olof Lundh som trodde på dem som svenska mästare (och skrattade åt mig som envisades med att tro på HBK som guldkandidat...). Nej, i en tabell där det gäller att förlora så få poäng som möjligt av dem som ska tas är det fortfarande mästarna och Kalmar som ligger bäst till, med Djurgården tätt efteråt. Déja vu all over again, om John Hiatt sa. D.S.

12 april 2008

A case of identity.

Jag säger det igen: jag trodde IFK Norrköping var ett Elfsborg, och nu visar det sig att de är ett Öster.

Och jag säger det igen: det har gnällts - senast av Orrenius i Expressen idag - på att Göteborg spelat två oavgjorda matcher i Allsvenskan hittills i år, utan att det har beaktats att dessa oavgjorda matcher varit på bortaplan mot andra tänkbara guldlag. Jag vidhåller att det resultatmässigt sett har sett helt ok ut för IFK Göteborg i år. Och så verkar de ju även fortsättningsvis kunna räkna med hjälp på traven av trelleborgsbackar, även såna som råkar spela i Norrköping nuförtiden.

11 april 2008

Rain man och Allsvenskan

Tre Hörnor Straff gratulerar serieledarna. De heter IFK Göteborg. Sedan Allsvenskan officiellt delades i två delar infördes nämligen ett komplicerat poängberäkningssystem där man bara kan erövra poäng mot de lag som befinner sig på ens egen nivå eller steget över. Uppdelningen ser ut så här:

Nivå 1: Djurgården, AIK, Kalmar FF, Elfsborg, Halmstad, Hammarby, Helsingborg, Malmö FF, IFK Göteborg

Nivå 2: Norrköping, Sundsvall, Gais, Gefle, Ljungskile, Trelleborgs FF, Örebro.

Två pluspoäng får lag i nivå 1 vid seger på hemmaplan mot annat lag på samma nivå, tre pluspoäng för seger på bortaplan mot dito, ett pluspoäng för oavgjort borta. Ett minuspoäng däremot för förlust borta mot lag på samma nivå, två minus för förlust borta eller oavgjort hemma, tre minus för förlust hemma. Varje tappad poäng mot lag på nivå 2 ger likaledes minuspoäng. Följande tabell blir hittills resultatet:

IFK Göteborg +2
Elfsborg +1
Kalmar FF +1
Halmstad -1
Djurgården -2
Helsingborg -2
Malmö FF -3
Hammarby -3
AIK -3

För lagen på nivå 3 gäller exakt samma sak, förutom att varje poäng mot lagen på övre halvan räknas som vunnen poäng. Resultatet:

Gais +3
Trelleborg +3
Gefle +2
Örebro +2
Ljungskile +-0
GIF Sundsvall +-0
Norrköping -4

(Ärligt talat ångrade vi redan när vi hade kommit fem minuter in i den här beräkningen att vi någonsin hade börjat. Men nu är det gjort i alla fall. Så går en halvtimme ifrån vårt liv och kommer aldrig åter.)

10 april 2008

Rantaruntiringen

Wiman på Expressen har drabbats av den sortens regressionsattack som småbarnsföräldrar är så mottagliga för och mejlar idiotiska namnskämt av typen "Vad heter Kinas fattigaste man?" (Svaret, för den som undrar: "Tom Peng Pung"). Mindes då att jag faktiskt hört ett dylikt skämt framföras av en vuxen man till andra förut, nämligen när jag besökte Trelleborgs FF:s träning för många år sen och hörde Alf Westerberg fråga sina spelare vad Finlands fegaste boxare hette.

De kunde inte svaret.

09 april 2008

Green green Grönhagen of home.

Jaha, nu sitter ni alla och väntar på resultatet av utredningen i tråden nedan, nämligen "Senaste etablerade svenske landslagsforward som aldrig blev proffs". Och svaret, tror vi i alla fall, är ingen mindre än välkände tränarprofilen Anders Grönhagen - Stor grabb, 22 landskamper mellan 1976 och 1979, och ordinarie åtminstone under Åbys sista år (svensk fotbolls sämsta under modern tid). För Grönis blev väl åtminstone aldrig proffs? Vi ser fram mot läsekretsens kommentarer i frågan!

Bojkotta Peking!

Bortamatch, mot ett lag TFF bör ha bakom sig när säsongen slutar, ett lag som startat säsongen uruselt och har all press på sig... Needless to say är jag hundraprocentigt säker på nederlag.

08 april 2008

Äras den som äras bör!

Jag såg Helsingborg-Halmstad på min lokala sportbar och tyckte att det var en jättebra allsvensk match i högt tempo (det kan delvis bero på att TV4:s ljud var nerskruvat och min ljudkuliss i stället var från Barnsley-Cardiff på en annan TV).
En av de fina prestationerna stod Martin Fribrock för. På egen planhalva slet han sig loss från Erik Wahlstedt, drev bollen 40-50 meter, tittade åt höger, tittade åt vänster, hittade ingen att passa, så mitt på Helsingborgs planhalva drog han till. Ett hårt pressat skott med en äcklig studs framför Daniel Andersson, och perfekt placerat stolpe in.
Det tog en sekund, sedan sa grannen vid bardisken: ”Vilken målvaktstavla!”
Suck.
Jag vet att jag själv skrev häromdagen att Allsvenskan inte är mycket till liga. Jag ska aldrig säga så igen, för det finns ett mindervärdeskomplex och en jantelag kring Allsvenskan som jag inte vill vara med och bidra till. Jag kan själv sitta på läktaren eller framför TV:n och muttra över professionella spelare som inte kan träffa rätt med ett inlägg. Men, med det sagt måste vi bli bättre på att berömma de prestationer som faktiskt är bra.
Varje gång någon av Allsvenskans professionella fotbollsspelare gör något bra eller lyckat på planen dyker det upp glädjedödare, i vardagsrumssoffan eller i medierna, som säger ”det där gör han aldrig om” eller ”en riktig lyckträff”.
Prestationen som ska hyllas är väl Fribrocks löpning och skott, i stället för att klaga på att Daniel Andersson släppte in et hårt skott vid stolpen?

Det fortsatte i går när Stefan Ålander lobbade Rami Shaaban från halva plan. Magnus Hedman hade en lång och konstruerad utläggning i Fotbollskanalen om hur Shaaban skulle ha stått närmare sitt mål och jag förstod ingenting. En simpel journalist ska väl inte ge sig in i diskussion med en gammal landslagsmålvakt, men jag har aldrig sett en målvakt stå innanför eget målområde när bollen är i spel på mittplan. Varför detta ständiga sökande efter syndabockar? Kunde vi inte fått en lång analys av Stefan Ålanders speluppfattning och perfekta tillslag i stället? Hammarbylägret med Tränar-Tony i spetsen gjorde det i viss mån, men hittade en annan syndabock: Petter Andersson, som missat en tunnel på mittplan när Ålander fick bollen. Men det måste förstås vara okej att försöka dribbla på mittplan.

Det finns ett ännu värre tecken på återkommande underskattning av allsvenska spelare. Det är den närmast obligatoriska intervjufrågan efter att någon har gjort något riktigt snyggt: ”Var det meningen?” Eller möjligen ”Siktade du?”
I Göteborgs-Posten i går fick till och med Niclas Alexandersson argumentera för att hans snygga volleymål till 4-1 mot Örebro faktiskt var meningen.
”Ulf, jag läste en artikel du hade skrivit häromdagen, där fanns en bra formulering. Var det meningen?” Onekligen ett effektivt sätt att ta ner någon.

Eftersom ingen målvakt står innanför målområdet när bollen är i spel på mittplan är det alltid möjligt att göra mål från mittplan med en perfekt lobb. Att det händer sällan beror på att det är svårt. Applåder till Ålander som lyckades.

Apropå Helsinborg-Halmstad: Den stora hjälten var förstås HBK-målisen Marcus Sahlman. Onekligen en skön revansch för en kille som under en kort karriär hunnit med så märkliga saker som att 1) debutera i Allsvenskan som utespelare och 2) vara petad av Conny Johansson.

07 april 2008

Här Kaspars Goorks man

Helgen tillbringade jag i Riga, en fin liten stad som i likhet med andra Ryan air-destinationer blivit tillflyktsort för brölande engelska killgäng. Deras närvaro var det mest fotbollsrelaterade min helg hade att bjuda på, förutom att jag hade utsikt över Skonto Rigas hemmaplan från mitt fönsterbord på Latvija Hotels skylinebar. Ett sånt ställe som hade varit tillhåll för de snygga och sofistikerade hemma där valutan är stark, men där pojkarna från Londons förorter nu dansade till Absolut Sjuttiotal vid borden redan vid fyratiden på lördagseftermiddagen medan bartendrar i smoking betraktade dem med outgrundliga blickar.

Hemkommen bjöds jag dock på en glad överraskning. Min tilltro till min egen förmåga som tippare är solitt låg, men här hade jag prickat in min största jackpot sedan jag tippade Italien som vinnare i både tv och radio före VM i Tyskland. 3-1 till TFF mot Gais sa jag i Fotbollskanalen och 3-1 var vad det blev. Och så är jag speciellt glad att just Magnus Andersson får ut det man redan förra säsongen kunde se att han hade i sig.

Men IFK Norrköping! Är de inte bättre än så här? Jag var övertygad om att de skulle göra en Elfsborg och visa direkt att de var tillbaka för att stanna (och framför allr är jag övertygad om att det var så de själva hade tänkt sig saken). Kanske bäst att Cratz tar ett ärevarv när Peking kommer till Söderstadion så att han slipper ur det här äventyret.

05 april 2008

Mer ÖIS

Invigningen av VM 58-utställningen på Riksidrottsmuséet i dag:
Skådespelaren och ÖIS-supportern Fredrik Ohlsson passar i minglet på att låta sig fotograferas tillsammans med 58-spelaren "Fölet" Berndtsson.
Jag gillar scenen.