Kuken, ballen, Borås Arena

P.S. Ystén, den store alpinisten från Varberg, befann sig i Borås ikväll. Han förklarade i telefon att det här var en match som Elfsborg mycket väl kunnat snubbla på, om Öster bara inte var så förunderligt dåliga. Men det kunde tydligen Elfsborg ändå. Som sagt - minsta antydan till prestationskrav, och ett svenskt lag faller samman. Det är som ett mycket taktiskt maratonlopp, där ingen klarar av att leda. Fan vet om det inte blir HIF till slut. Och då menar jag inte Bajen från Söder. D.S.

Styv kuling

Efter kvällens resultat lutar det åt en röd-blå halsduk. Det är svårt att smälta Antonelius sågning av Vinzent vid 1-0 till Hammarby. Ska han säga, han som har bytt efternamn.
Hegerfors håller stilen. Upp som en guttaperka var dagens bästa.

Uruguay-Finland 1-1

Förbannelsen vilar tung över Malmö FF. Det är som någon av de där grekiska tragedierna, där minsta antydan till övermod, minsta försök av människan att uppnå storhet, obönhörligen straffas genom generationers lidanden. Det enda lag som på sistone varit på väg att uppnå en låt vara tillfällig dominans i en för närvarande ganska svag Allsvenska, det vill säga Djurgården, drabbas just nu av en proportionerligt likvärdig bestraffning. Men för IFK Göteborg och Malmö FF, de enda svenska lag som på allvar har uppnått någon form av storhet, är straffet tyngre, sitter förbannelsen djupare.
Fast vad alla denna överspända retorik vill betyda är naturligtvis att jag, mot min vilja, fann mig ryckas med framför tv:n. Jag ryckte på axlarna åt den utspelning MFF råkade ut för i inledningen, där Paulinho borde gjort hattrick på den första halvtimmen. Jag skrockade lite belåtet åt Juniors fickstöld till kvittering, allrahelst som han på ett så tillfredsställande sätt lyckades reta upp Bajenklacken med sin målgest. Men sen var jag fast: jublade åt Jonatan Johanssons magnifika lobb, svor över Paulinhos filmning som vållade frisparken Eguren kvitterade på, förbannade den blinde linjedomaren som vinkade av Jonatan Johansson för offside innan det där andra konstmålet och försökte med händerna framför stolpen styra Juniors sista skott på rätt sida om stolpen.
Kanske borde jag vara glad för oavgjort. Jag kan stanna kvar innanför mitt skal, rycka på axlarna och säga att det kvittar vem som vinner Allsvenskan (så länge det inte blir något av stockholmslagen naturligtvis...) Så länge MFF har den minsta lilla chans måste jag erkänna att jag ändå vill att förbannelsen ska hävas och guldet gå till Skåne. Och det är bekvämare att sitta och se på Uruguay mot Finland, att kunna nicka gillande både åt Egurens frispark och åt Johanssons chipp ungefär som om de vore prestationer i simhopp. Men vem fan bryr sig om simhopp, egentligen?

Barnens klotterplank!

Det har varit väldigt mycket snack om barns skyldigheter mot vuxna på senaste tiden. Men vad tycker barnen egentligen om den värld som omger dem? TRE HÖRNOR STRAFF har öppnat ett forum för det uppväxande släktet och har fått ta emot många kloka och tänkvärda frågor och synpunkter.

”Det är några på min skola som är militanta veganer och som mobbar mig bara för att jag tycker om annan mat än de. Varför kan man inte få äta vad man vill?!? P.S. Kan ingen uppfinna ett godis som både är jättegott och jättenyttigt? D.S. - Anders, 7, Borås.

”Varför ska det vara så krångligt med skatter och byråkrati och sånt? Man fattar ju ingenting!” – ”Sella”, 11, Göteborg.

”Varför ska nån annan bry sig om vilket jobb man har?. Varför ska inte människor kunna få syssla med vad de vill istället för vad någon annan tycker att de ska göra?” – Kjell, 14, Stockholm, Peter, 13, Helsingborg, Stefan, 14, Hisingen.

”Jag är större än någon annan jag känner. Dessutom är det min boll och jag har blivit målvakt bara för att jag skulle få vara med och spela. Ändå får jag inte vara med! Varför???” – Bengt, 40, Göteborg.

”Kan ingen uppfinna ett piller eller en maskin så att man inte behöver springa om man vill komma från en plats till en annan?” – Olof, 6, Malmö.

”Ibland tycker jag att min pappa är pinsam. Men han fortsätter att göra precis likadant, en gång klippte han sönder mina kompisars kalsonger bara för att han tyckte det var roligt och sa att jag inte har någon humor. Då blev jag ledsen.” – Tobias, 8, Sunderland.

”Vi tycker att det är fubbigt att vuxna ska få bestämma när barn ska få gå och lägga sig.” – Olof, 11, Gullspång, Christian, 10, Hällevik, Zlatan, 11, Malmö.

Känn ingen sorg för mig Trelleborg

Det mesta var sig likt. Förre kvalhjälten och assisterande tränaren Benny Mårtensson kom på fest i kostym och beige dojjor. Sportchefen Lasse Larsson hade världens fetaste guldlänk utanför t-shirten. Avancemanget firades på en krog med utsikt över Tysklandsbåten.Tydligare än så blir det inte-
Trelleborg är tillbaka i allsvenskan.

Det krävs nästan fonetisk skrift för att förstå publiken i Trelleborg. Ramsorna bygger på traditionell modell men e:et i Trelle uttalas mer som ä eller a eller ett mellanting.
Trällebooooorg, Trällebooooorg. Trälleborg, Trälleborg, Trälleebooooorg.

Jag har två hängivna framför mig. Ett vanligt välkammat par 55-årsåldern, lumberjackor och glasögon. Man skulle kunna säga att de exploderar av hänryckning när Mike Mensah bryter det krampaktiga dödläget på Vångavallen en bit in i andra. När bollen nickas i mål flyger de upp ur stolarna, grinar mot varandra och utväxlar en så kallad hög femma innan de sätter sig igen. Crazy men ändå värdigt på något sätt. Mannen är så uppspelt att han har svårt att sitta still resten av matchen. När Trelleborg går till 3 och fyra 1 sitter han med ett brett flin i ansiktet och slår trumvirvlar på låret. Samtidigt har två isterbukar i klacken trotsat den bistra hösten (17 grader)och blottat bringan.
Sydländska scener indeed.
Fram till Mensahs mål har superettans kungar spelat utan den stabilitet som varit lagets kännetecken hela säsongen. Till och med omutlige Fritz Persson släpper returer och ser fumlig ut.
Målet grämer honom fortfarande efter matchen men han bjuder ändå på en klassiker i sin kommentar till 2-1 målet.
- Det var en klump på axeln som släppte, säger 23-åringen som bara släppt in tio mål i år.
På nära håll syns det hur unga spelarna är. Fritz Persson behöver antagligen inte raka sig mer än en gång i veckan. Ett öppet och ärligt ansikte som röjer allt.
Lockiga mittfältaren Jonas Bjurström verkar ha paxat bohemrollen. Han har en tatuering av Dylan högt upp på vänsterarmen och en skäggig Cantona sitter fasttejpad ovanför hans krok i omklädningsrummet.
Spelarna har fått två plattor bira och en bricka med släta bullar att gå loss på.
Firandet fortsätter nere i hamnen på restaurang horizont. Det är ganska fancy för att vara Trelleborg med italiensk meny och storslagen utsikt över hamnen och havet.
Jimmie Augustsson kommer dit i en sliten Ford Escort och har träningsbrallor på sig. Han visste ju inte om det skulle bli något firande eller ej.
Det verkar bara vara Dennis Melander som har kostym av spelarna. Resten kör casual, stor stark och hårvax. Sportchefen Lasse Larsson sticker ut med en guldkedja som hade fått en zigensk bilhandlare att baxna.
Han dunkar en styrelsegubbe i ryggen och säger att nerverna satt "udanpo" innan 2-1 målet.
På väg ut möter jag en annan av hörnstenarna i TFF-idén. En äldre erfaren spelare i form av Samba Thylle. Skåning och fd allsvensk. En så kallad pappa till pågarna från Veberöd, Skurup och Östra Torp.
Och klubben kan behöva nya "pappor" till nästa säsong, enligt ordförande Per Anders Abrahamsson. Hasse Mattisson är en av de hetaste kandidaterna.
Jag kan tänka mig att en sån värvning är värd en fet trumvirvel på låret.

Grå, grå vindar och vatten, grå, grå himmel och hav

Alla vi fotbollens gråsossar och vurmare för en "atmosfär"-fri Allsvenska à la det medgångssupporterfria åtttiotalet jublar naturligtvis över Trelleborgs FF:s återkomst till högsta serien. Ett extra glädjeämne är att andraplatsen i Superettan just nu innehas av Brommapojkarna (hemmasnitt hittills i år, 844). En varning, bara, för att obetänksamt glädjas över Örebro SK:s möjliga återkomst - detta så skenbart solida gnäll- och tråkgäng är en ulv i fårakläder som hittills i år byggt upp ett publiksnitt på 5 212 och säkert har drabbats av både pyroteknikkillar, tifokonnässörer och Ultrazfalanger bland de hittills så redbara Kubanerna. Nej, mycket bättre att hoppas på pålitligt genomgrå IFK Norrköping eller det sant åttiotalssunkiga Landskrona (3343 varav 22% sverigedemokrater...) eller ännu bättre, naturligtvis, Häcken kvar i Allsvenskan via kval. Vi klamrar oss även fast vid den teoretiska möjligheten att Hammarby eller Malmö FF ska åka ur högsta serien (vilket av dem torde bli uppenbart efter dagens match), samt att obehagligt färgglada GAIS (beklämmande 7 505 hittills i år!) ska göra sällskap i hissen.

Assyriska Revisited

Det mesta var sig likt. Dörrarna mellan vagnarna på Södertäljependeln var nerklottrade och öppna och slog i takt med tågets krängningar. Oxelträdens bär lyste röda. Och Assyriska mötte Falkenberg, precis som den gången för två år sedan när jag åkte med Zelge Fans på bortamatch för att följa deras väg mot Allsvenskan.
De kom ju verkligen dit, fast på krokiga vägar (efter ett förlorat kval mot Örgryte och sedan Licensnämnden sparkat ut Örebro SK ur Allsvenskan). De var ett tag Mediasveriges kelgrisar, de färgstarka symbolerna för lekfullhet och fantasi och lyckad integration, fast aldrig mer än just symboler. De åkte ur Allsvenskan med buller och bång, men fick en ny fin, arena i stället för sitt gamla slitna Bårsta och när de anställde sin nye tränare inför denna säsong deklarerade de öppet att de skulle tillbaka. Den dominante serben Zvezdan Milosevic var just en sådan tränare som Assyriskamytologin krävde - en demonregissör av Peter Antoines snitt, som kunde ryta till och tygla både de temperamentsfulla konstnärerna bland spelarna och deras röststarka kusiner bland supportrarna. Mängder av hyggligt namnkunniga exallsvenskar (Göran Marklund och Daniel Hoch, AIK, Filip Bergman, Hammarby, Nadir Benchenaa, Hammarby och Örgryte, Patrick Amoah, Djurgården och Gabriel Ucar, Landskrona BoIS) införskaffades. Och här var resultatet: ett lag som (fast de, under Pär Millqvist som kallats in när Milosevic fått sparken faktiskt vunnit sina två senaste matcher) hade det nedre kvalstrecket på obekväma tre poängs avstånd och kände vinddraget från division 1 (som de av nån anledning kallar division 3 nuförtiden) blåsa i nacken.
Jag hade aldrig varit på Södertäljes nya fotbollsarena. Jag erkänner att jag saknade Bårsta. Bårsta IP var ett speciellt ställe: en liten nersliten anläggning som låg mellan motorvägen, ett antal punkthus på en kulle, en parkeringsplats och en MAX hamburgerbar, och som, om det såg ut som någonting, åtminstone inte liknade en arena för elitfotboll. Men det hade också en unik atmosfär, där assyrierna (skillnaderna och likheterna mellan dem och "syrianerna" lärde jag mig till sist att reda ut och kan vid anfordran redogöra för) vandrade ner från höghusen i Ronna efter kyrkobesöket på söndagen, och där de rökte och tuggade solrosfrön och tvinnade radband mellan fingrarna och där unga mammor rullade barnvagnar i utrymmet mellan läktarna och planen.
Jag tyckte att Assyriska saknade Bårsta också. En stor rödhårig svensk i munkjacka försökte få igång hejaropen men lyckades inget vidare. Ynka 1337 var på plats i denna viktiga match. Efter tio minuters spel backade en räddhågsen Assyriskabacklinje in nästan i eget mål efter en Falkenbergskontring och lät bollhållaren rulla bollen bakåt från kortlinjen till lagkamrat som i lugn och ro kunde slå in den från straffpunkten. "Exakt likadana mål varenda gång" suckade korsbandsskadade Assyriskamålvakten Erland Hellström, som satt bredvid mig på läktaren (och skrattade bittert åt att matchbollen var sponsrad av Implantatkliniken). Efter 40 minuter drog Daniel Hoch på sig sitt andra helt omotiverade gula kort och skickades av plan ("Jävla åsna!" skrek mannen bakom mig). Hade det inte varit för målvakten Christian Frealdsson, som knep två frilägen och en straff, hade nederlagssiffrorna blivit större än 0-1. En ångestladdad insats, egyptiern Mohamed Gouda på mittfältet den enda ljuspunkten, förutom det faktum att lagen 3 poäng efter Assyriska också förlorade, så att marginalen ner till kvalstrecket bibehölls. Men ett av dem, Åtvidaberg, möter Assyriska borta nästa gång, sedan är det Ljungskile hemma och så ett Örebro som mycket väl kan ha en allsvensk plats att spela för och under alla omständigheter nog gärna skulle betala Assyriska för senast genom att skicka dem ur Superettan.
"Det är nånting som saknas", sa den f d Assyriskamålvakten Thomas Thudin som höll sin kompis Hellström sällskap, "man märker att de inte är hungriga."
"Det har varit så här hela säsongen", sa Hellström.
Somliga grejer var dock som de brukade. F d sportchefen Charlie Sharro dök upp, sa "hej din gamle haschare" till den skäggige Thudin och förklarade, med ett par mörka ögonkast mot de styrelsemedlemmar i Assyriska som myllrade omkring oss, att han hade en pistol i fickan. Jag tror att han skämtade. I Assyriskas styrelse rasar ständiga revirstrider och fraktionsuppgörelser och Charlie har dragit det kortaste stråt i den senaste. Han sticker inte direkt under stol med sin åsikt att lagets bristande framgångar på sistone beror på detta och efter vad jag se på plan kan han mycket väl ha rätt. Det finns en tydlig brist på självförtroende och sammanhållning i laget och det alla - inte bara Charlie själv - sa att han var bra på på sin tid, var att svetsa samman de stockholmsbaserade svenskarna i laget med den grupp spelare som bodde i Södertälje.
Andreas Haddad syntes inte till på plan. Den rikskände "sms-mannen" (som per detta medium informerade dåvarande tränaren José Morais om att han inte tänkte ställa upp i en match när Assyriska låg i Allsvenskan), var efter en sejour i Norge nu tillbaka i klubben.
"Han är skadad", sa Charlie kort. "Han var skadad redan när de värvade honom. De har tagit tillbaka honom bara för att han är gift med Meleks dotter". (Melek Bisso är lagledare, bror till Charlies affärskompanjon och f d Assyriskaordföranden Zeki och morbror till nuvarande Assyriskaordföranden Ferit Varlis kompanjon och bundsförvant Nubar Hawsho - Assyriskas styrelse är ett komplicerat spindelnät av släktband och andra nära relationer, och det som invecklar saker och ting ännu mer är att de tillfälligtvis besegrade styrelsefraktionerna inte drar sig ur, som i andra föreningar, utan sitter kvar och bidar sin tid). "De har inte råd att skapa fler fiender."
Sen gestikulerade han ner mot plan där de besegrade Assyriskaspelarna just lomade av plan. "Man är ingenting utan sin familj", sa han. "På Bårsta fanns folkets kärlek. Om kärleken försvinner, kan man då köpa den för pengar?"

Vi är helt enkelt inte bättre än såhär

Vi är helt enkelt inte bättre än såhär. Det brukade vi, med klädsam blygsamhet, säga efter 4-0 borta mot Öster eller 5-0 mot Elfsborg den där våren 2003 när solen sken och vi faktiskt var precis så osannolikt överlägsna som Zoran hävdade. 13-0 i målskillnad efter tre matcher. Vi var helt enkelt inte bättre än så.

I dag betyder den där ljuvdryga meningen något annat och mycket dystrare. För vi är uppenbarligen inte bättre än den anhopning plågsamt långsamma och pinsamt håglösa passningar och löpningar och då och då ett skott som jag och 7508 andra nyss beskådade mot Stadions ännu sommarvackra gräs.

"Tja, det var ju tre poäng i alla fall". På vägen därifrån sammanfattade killen framför mig i sin mobiltelefon det han och jag och alla andra utom Janne Andersson och hans killar kände. För ett sämre allsvenskt spel har jag inte sett sen, ja, sen hemmamatchen mot GAIS i alla fall. Vad ska man säga om de eviga långbollarna mot Jones, som fortsatte även efter att 99,5 procent av dem resolut nickats bort av Zvirgzdauskas och inte ens lett till mer än enstaka andrabollsvinster? Eller att Komac visserligen kämpar men tappar bollen i två av tre närkamper? I likhet förstås med nästan hela det övriga laget. Att Stoltz och Concha kom fram på kanterna en handfull gånger på hela matchen trots ett rejält spelövertag?

Grönhagens Järnkaminer satte sig intressant nog inte trots flera försök, och kanske håller klacken egentligen med om de bistra, bittra sanningar som Zoran framförde häromdagen. Något har gått förlorat sedan den tiden då vi plötsligt för första gången på 40 år fick vänja oss vid att det inte bara var vi själva som tyckte att vi var lite finare och lite bättre. Det som fanns då finns inte längre och om det sedan är Jonevrets eller Bosse Lundqvists eller Bosse Anderssons eller någon annans fel vet jag inte. Det kan väl dessutom vara detsamma. Som Jesper påpekade i en kommentar nedan var Djurgården då större än de enskilda delarna, större än Z&S, större än Kim&Elmander, större än Bosse&Bosse.

Om Anders Grönhagen är rätt man att smida ihop delarna till en större, finare, bättre helhet vet jag inte heller. Men av det han sett hittills måste han gråta på nätterna av insikten av vad han, och de, jämförs med. Vi är helt enkelt inte bättre än såhär.

Porta märkesbögarna

Under rubriken ”Porta pajaserna” drar Café sitt strå till stacken när det gäller att definiera ”äkta” supporterkultur. I en krönika slår Per Nunstedt fast att åskådare med ansiktsmålning, peruk och landslagströja inte gillar fotboll på det riktiga sättet. Eder vindflöjel känner igen diskussionen från otaliga fester där det blivit tuppfajt vid köksfläkten om vem som är äktast supporter. Den äktaste är alltid den som ignorerar sin bordsdam/herre eftersom han/hon har Ralf Edström i örat under middagen.

Storögt följer ”Sveriges största modetidning för män” med en 35-årig kille från Varberg till England för att dokumentera när han hänger med äkta engelska fans. Ja, han dricker till och med burköl med dem. I ett annat nummer blir det modereportage där modellerna slåss på låssas i casual outfits.

Jag väntar spänt på nästa steg i utvecklingen. Stakka Bo filmar H &M:s senaste kollektion med staketrävarna vid Kulan. Gällivarehäng och rinnande snus är the new porrfilmsmustasch.

Stuart Baxter-effekten..

..är egentligen en Peter Swärd-effekt eller Hasse Eklund-effekt. De bär ansvaret för att ha försatt Helsingborg i den hopplösa situation, som är den enda ett svenskt lag kan prestera ur. AIK har ingen press på sig för att de (just i år) är nykomlingar. Elfsborg har ingen press på sig för att de är Elfsborg. Malmö FF, IFK Göteborg, Hammarby och Djurgården bör satsa på en tränare som kan köra laget i botten under första halvan av året och sedan få sparken, för att därmed kunna bereda förutsättningar för den rätta kravlösa atmosfären.
Sören och Zorans epok i Djurgården ter sig alltmer unik - det var senast ett svenskt lag sa att de skulle vinna, utan att falla ihop som ett korthus på kuppen.