– Va, ska du se en match till ikväll?
- Äh, det första var ju bara en vanlig träningslandskamp mot Oman...
- Vad är det då för match? Är det Tottenham?
– Ja…
– Vilka möter dom då?
– Liverpool…
– Ånej! Ska du verkligen se den…
– Det är klart jag ska.
– Men du blir ju bara så arg…
– Jag?
– ”Men vad fan ska dom ha med honom för? Ta ut honom!”
– Jo, men det är ju bara om…
– ”Och den jävla domaren!”
– Det handlar om att välja. Vilket ger värst ångest, att se matchen eller inte? Jag har analyserat den frågan noga. Och jag vet svaret. Jag pallar inte att inte se den.
– Men det är ju inte bra för ditt hjärta…
– Jag har skitbra blodtryck. Hundratretti på åttifem.
– Men du blir bara olycklig…
– Det vet vi ju inte förrän matchen är slut…
– Varför kan du inte skaffa dig en hobby som du blir glad av, istället?
12 kommentarer:
"Varför kan du inte skaffa dig en hobby som du blir glad av, istället?"
En klassiker. Men vad skulle det vara för hobby?
Röka små gröna blad som gör att man blir glad är en fin liten hobby.
Fullständigt briljant vardagsrealism!
Och med tanke hur matchen blev i går kväll, med ett regelrätt Tottenham-mål bortdömt som extra krydda, så blir den här texten bara ännu bättre.
You never Walk Alone, Mats
Tack, alla.
Med skärmmössan fortfarande djupt nerdragen kan jag bara säga: När jag såg att Howard Webb skulle döma, övervägde jag att stänga av.
Han är verkligen Englands Anders Frisk. Det vi uppfattar (med rätta) som stolliga domslut och inkonsekvenser, får bara honom att titta belåtet i spegeln och viska:
"Du är bra, Howard. Du vågar vara kontroversiell. Bry dig inte om dem, Howard!"
Howard har helt enkelt en hobby som gör honom glad.
Följer inte PL lika frekvent som Serie A och La Liga, men av de matcher jag har sett den här säsongen och där Webb har dömt förstår jag Mats så innerligt väl. Han är verkligen inte bra och jag förstår att han inte får de riktigt stora matcherna vare sig på hemmaplan eller ute i Europa.
Vi har fått Webb i de stora bortamatcherna det senaste året. Inga svårigheter att konspirera där. Jävligt knepigt dömd straff borta mot United i våras. Gomes tar bollen. Ändå blåser han. Och mot Chelsea senast. Carvalho river ner Keane. Ingen reaktion från Webb. Och så nu senast i veckan. Ett bortdömt mål och blåsta på en straff (när Crouchs skjorta stod som en strut).
Ja, jag vet. Jag borde skaffa ett liv. Hålla på och komma ihåg sådana här oförrätter...
Ulfs kommentar är genial.
Men Ulf ÄR genial! Trodde alla visste det.
Trots att han är blåvit...
Man kan faktiskt bygga Lego.
Skicka en kommentar