Det kom inte som en chock. Och ändå hoppade jag till när det smällde till i inboxen för en knapp timme sedan.
Det är ju historiskt. MFF har haft tre ordföranden på 75 år. Ingen gång på snart hundra år har någon känt sig så pressad att han valt att inte ställa upp för omval.
Fast redan den 8 december anade man att något var på gång. Då lät vice ordförande i MFF:s styrelse, Håkan Jeppsson, sig intervjuas på ett helt uppslag i Sydsvenskan, och sa bland annat:
»Det är klart att jag kan tänka mig att bli ordförande en dag om jag får den frågan«.
Så klart hade han aldrig kunnat göra en sådan sak, knappt två månader före årsmötet, om han inte visste något som vi andra inte visste.
Till slut blev trycket för hårt. Två olika supporterfalanger, Malmö FF:s vänner och Framtidsgruppen, har uppvaktat både valberedningen och Madsen själv den senaste tiden. Till slut insåg Madsen att han hade att välja på att gå nu, i god tid före årsmötet (som är den 18 februari) eller riskera att detta årsmöte skulle bli ett nederlag för honom.
Risken att hans sorti ur föreningen skulle bli svårt smärtsam var han inte beredd att ta. Ett klokt beslut.
Med en knapp månad kvar kommer han dessutom att hinna avtackas på ett anständigt och välförtjänt vis. Vi ska sannerligen inte glömma att den här mannen inte bara lagt ner sitt liv de senaste 11 åren (som ordförande) utan att han funnits i klubben i 30 år.
Med Madsens avgång fick vi också svaret på frågan varför det inte tillsatts någon sportchef eller andretränare ännu.
Man har helt enkelt haft annat att tänka på den senaste tiden.
1 kommentar:
Bra timing i nya offside med Tony Ernst-intervjun. Den ger en bra bakgrund till Madsen-avhoppet för oss utan för Skåne som inte har örnkoll på supporteraktivismen i Malmö.
Skicka en kommentar