Snömatcher jag (inte) minns

Jag tittar ut genom fönstret och nånting jag inte kan förklara får mig genast att tänka på KLASSISKA SNÖMATCHER JAG MINNS. Eller hur det nu ligger till med minnet. De fem jag genast kommer att tänka på är nämligen:

1) Sverige-Österrike 2-1. VM-kval-omspel, Gelsenkirchen den 27 november 1973. The orginal snömatch, inget snack om den saken. Vit plan med friskottade linjer, röd boll, spelare i handskar. Bara det att jag aldrig såg den. Roland Sandbergs mål, Ove Kindvalls lätta fall som ledde fram till Bosse Larssons 2-0-mål på straff är sådant jag sett i efterhand, som tv-highlights. Jag var åtta år gammal och hade ännu nte upptäckt fotbollen (det skedde först följande vår; en vänskapslandskamp borta mot Västtyskland är den första jag minns). Därför minns jag inte det jag läst mig till efteråt, att Sverige var mer eller mindre utspelat i matchen och att österrikarna ansåg sig lika snuvade på en välförtjänt VM-plats som Sverige både 1998 och nu i höst.

2) Malmö FF-Wisla Krakow 4-1. Europacupen, Malmö den 21 mars 1979. Jag var där. Jag borde minnas hur Tore Cervin stod i snödrivan och firade sitt matchavgörande 3-1-mål. Ändå minns jag det inte. Mitt minne kommer från tidningsfoton och tv-bilder. Omständigheterna spelade roll: mina föräldrar hade skilt sig bara hösten innan, och min mors nye man hade tagit dit mig, som ett försök till kontaktskapande. Jag uppskattar det i efterhand, men det skulle dröja betydligt längre innan just den frosten smälte. Det enda jag minns från matchen är den obehagligt laddade atmosfären som omgav den.

3) Hammarby-FC Köln 2-1. Uefa-cupen, Solna, november 1985. Den måste ha tv-sänts. Annars skulle jag inte ha något som helst minne av matchen (även om jag minns vintern, den som kulminerade i Palmemordet och gav Hasse Gunnarsson titeln på romanen "En jävla vinter"). Däremot märker jag att jag fortfarande tänker på den som en triumf, trots att Köln vände och vann med ett sent avgörande mål i returen. IFK Göteborgs 3-0-seger över Barcelona i Europacupen följande vår är däremot bortraderad ur minnet, just för att returen gick så åt helvete. Kanske brydde jag mig aldrig om returen; kanske var det de fantastiska väderleksförhållandena - som jag minns det påminde det man såg på tv-rutan verkligen om Napoleons reträtt från Moskva - som gjorde att just denna match etsade sig in i minnet hos en icke-hammarbysupporter.

4)Malmö FF-Ajax, Cupvinnrcupen, Malmö, mars (?) 1987.Tja, detta är en match jag mest minns för att den inte spelades överhuvudtaget. För att busschauffören på väg till Malmö stadion informerade oss om att det var inställt. Även då minns jag att jag blev häpen över att något sånt här kunde inträffa på den nivån. MFF vann sedan med 1-0 några dagar senare, över ett lag med Frank Rijkaard, Dennis Bergkamp och Marco van Basten, men i returen blev det utspelning och 1-3. Mats "Balja" Arvidssons sista match av betydelse för Malmö FF, för övrigt.

5) Moldavien-Sverige 0-2. VM-kval, Chisinau, 28 mars 2001. Ibland undrar jag om folk verkligen minns vilken skillnad Marcus Allbäck gjorde för landslaget? Jag minns snödrivorna bredvid plan i Moldavien. Jag tror mig minnas att Sverige spelade i en vit reservdräkt. Jag minns den bottenlöst frustrerade stämning kring landslaget, som satt i efter det misslyckade EM-slutspelet och den dystra hösten året innan, hur ett nyskapat 4-2-3-1 hade skrotats morgonen före match eftersom planen i Moldavien var för frusen (eller hur det var). När folk tjatade om anfallsalternativ hade de tjatat om Yksel Osmanovski och Stefan Selakovic. Och så kom Allbäck, denne i mina ögon ganske anonyme 28-åring, hoppade in i andra halvlek och dängde in två mål i slutminuterna. I nästa match, hemma mot Slovakien, gjorde han om samma sak.

Läsare, låt mig höra om era snömatcher. Det är väl sånt man har julen till.