21 december 2009

Snömatcher jag (inte) minns

Jag tittar ut genom fönstret och nånting jag inte kan förklara får mig genast att tänka på KLASSISKA SNÖMATCHER JAG MINNS. Eller hur det nu ligger till med minnet. De fem jag genast kommer att tänka på är nämligen:

1) Sverige-Österrike 2-1. VM-kval-omspel, Gelsenkirchen den 27 november 1973. The orginal snömatch, inget snack om den saken. Vit plan med friskottade linjer, röd boll, spelare i handskar. Bara det att jag aldrig såg den. Roland Sandbergs mål, Ove Kindvalls lätta fall som ledde fram till Bosse Larssons 2-0-mål på straff är sådant jag sett i efterhand, som tv-highlights. Jag var åtta år gammal och hade ännu nte upptäckt fotbollen (det skedde först följande vår; en vänskapslandskamp borta mot Västtyskland är den första jag minns). Därför minns jag inte det jag läst mig till efteråt, att Sverige var mer eller mindre utspelat i matchen och att österrikarna ansåg sig lika snuvade på en välförtjänt VM-plats som Sverige både 1998 och nu i höst.

2) Malmö FF-Wisla Krakow 4-1. Europacupen, Malmö den 21 mars 1979. Jag var där. Jag borde minnas hur Tore Cervin stod i snödrivan och firade sitt matchavgörande 3-1-mål. Ändå minns jag det inte. Mitt minne kommer från tidningsfoton och tv-bilder. Omständigheterna spelade roll: mina föräldrar hade skilt sig bara hösten innan, och min mors nye man hade tagit dit mig, som ett försök till kontaktskapande. Jag uppskattar det i efterhand, men det skulle dröja betydligt längre innan just den frosten smälte. Det enda jag minns från matchen är den obehagligt laddade atmosfären som omgav den.

3) Hammarby-FC Köln 2-1. Uefa-cupen, Solna, november 1985. Den måste ha tv-sänts. Annars skulle jag inte ha något som helst minne av matchen (även om jag minns vintern, den som kulminerade i Palmemordet och gav Hasse Gunnarsson titeln på romanen "En jävla vinter"). Däremot märker jag att jag fortfarande tänker på den som en triumf, trots att Köln vände och vann med ett sent avgörande mål i returen. IFK Göteborgs 3-0-seger över Barcelona i Europacupen följande vår är däremot bortraderad ur minnet, just för att returen gick så åt helvete. Kanske brydde jag mig aldrig om returen; kanske var det de fantastiska väderleksförhållandena - som jag minns det påminde det man såg på tv-rutan verkligen om Napoleons reträtt från Moskva - som gjorde att just denna match etsade sig in i minnet hos en icke-hammarbysupporter.

4)Malmö FF-Ajax, Cupvinnrcupen, Malmö, mars (?) 1987.Tja, detta är en match jag mest minns för att den inte spelades överhuvudtaget. För att busschauffören på väg till Malmö stadion informerade oss om att det var inställt. Även då minns jag att jag blev häpen över att något sånt här kunde inträffa på den nivån. MFF vann sedan med 1-0 några dagar senare, över ett lag med Frank Rijkaard, Dennis Bergkamp och Marco van Basten, men i returen blev det utspelning och 1-3. Mats "Balja" Arvidssons sista match av betydelse för Malmö FF, för övrigt.

5) Moldavien-Sverige 0-2. VM-kval, Chisinau, 28 mars 2001. Ibland undrar jag om folk verkligen minns vilken skillnad Marcus Allbäck gjorde för landslaget? Jag minns snödrivorna bredvid plan i Moldavien. Jag tror mig minnas att Sverige spelade i en vit reservdräkt. Jag minns den bottenlöst frustrerade stämning kring landslaget, som satt i efter det misslyckade EM-slutspelet och den dystra hösten året innan, hur ett nyskapat 4-2-3-1 hade skrotats morgonen före match eftersom planen i Moldavien var för frusen (eller hur det var). När folk tjatade om anfallsalternativ hade de tjatat om Yksel Osmanovski och Stefan Selakovic. Och så kom Allbäck, denne i mina ögon ganske anonyme 28-åring, hoppade in i andra halvlek och dängde in två mål i slutminuterna. I nästa match, hemma mot Slovakien, gjorde han om samma sak.

Läsare, låt mig höra om era snömatcher. Det är väl sånt man har julen till.

8 kommentarer:

Fredrik I sa...

Det var ju ingen snömatch, men jag minns med förtjusning den där returen i Amsterdam. Jag höll på MFF i Europaspelet - Giffarna har aldrig haft så mykcet att hämta på den nivån - men jag njöt också i fulla drag av Ajax fullständigt fantastiska spel. Jag tror fortfarande att utklassningen helt enkelt handlade om att Ajax var bra, och inte om att MFF var dåliga. MFF hade en stark årgång, Ajax var lysande - så såg jag på saken.

Och så minns jag Roy Hodgson som vann mina sympatier efter matchen. Trots utspelningen såg han alldeles förtjust ut och konstaterade att Ajax bjudit på ren och skär fotbollskonst. Ungefär så.

Vad säger ni MFF:are som läser? Stämmer mina hågkomster?

Ozjeppe sa...

Kul inlägg! Kan tyvärr inte bidra med någon ny snömatch (hmm, var inte alla i Royal League sådana?) förutom de nämnda. Men jag var faktiskt på plats i snöyran på Råsunda när mitt kära Hammarby spöade Köln i den legendariska matchen där Peppe Holmberg avgjorde - och där så gott som ALLA buade ut målvakten Harald Schumacher... hans vidriga påhopp mot fransmannen Battiston i VM -82 hade inte glömts!

Petter sa...

Min första snömatch var en parantes i fotbollshistorien. AIK - DIF i kvartfinal i cupen inför ca 5000 åskådare. Tio minuter försenad efter skottning, snorkallt på läktaren och en publiksiffra som var helt normal då. Saknar det inte...

http://www.youtube.com/watch?v=ULNB4hd7jRA

Tony Ernst sa...

12:e februari 2005, MFF möter Brann i Royal League. 2-0 seger. Roligast var två situationer som Marcus Rosenberg var inblandad i. I andra halvlek var han först helt fri, rundade målvakten och skulle lägga in bollen i tom kasse, men den stannade i snömodden på mållinjen. Därefter var det en liknande situation, där han hölls fast i ett riktigt brottargrepp av en Brann-försvarare. Given straff, men varken domare eller linjeman kunde se hela vägen fram till straffområdet pga snökaoset. På ståplats dansade flera i bar överkropp. Those were the days. Afonso vilades, men vi spelade ändå ut Brann. På vägen hem hade min granne - vi cyklade givetvis - skägget så fullt av snö att jag kallade honom Mieto i flera dagar efteråt.

Mats sa...

@Tony: Minns matchen, var dock inte där. Var det Jon, han med skägget? :-)

Jesper sa...

Fredrik: Jag har förträngt det mesta av returen i Amsterdam, utom Håkan Lindmans sena reduceringsmål. Som fick mig att hoppas att MFF skulle göra ett till och klara ett groteskt orättvist avancemang på bortamål. Nu får jag nöja mig med att odla en konspirationsteori som går ut på att MFF skulle ha vunnit med mer än 1-0 om snömatchen inte blivit uppskjuten, vunnit Cupvinnrcupen det året, gått en ÄNNU STÖRRE storhetstid till mötes under de kommande åren... Som det nu är är segern över Inter den största framgång jag minns för Roys Malmö FF i Europa. Visst, MFF är inte det enda svenska lag som slagit ut Inter, men till skillnad från Göteborg 1987 vann man faktiskt hemmamatchen, gick inte vidare på bortamål...

Mats sa...

Tänk, det där sista var ju riktigt trevlig läsning :-)

Ulf sa...

Jesper: Men det krävdes i alla fall en Stig Fredriksson för att Inter skulle göra mål...