Två hästar en för mycket

Så blev det ändå någonting nytt. En deltidsarbetande förbundskapten har vi inte haft sedan Laban Arnesson (som var elitinstruktör på förbundet bredvid FK-sysslan) och innan honom Lennart Nyman (som både skötte sin livsmedelaffär och var ledare i Hammarby under sin förbundskaptenstid). I ingendera fallet blev resultatet särskilt lyckat. Jag vet inte om detta med Hamrén är ytterligare en förhandlingsteknisk fint, på samma sätt som Svennis från början skulle sköta både Lazio och England samtidigt, fast tanken väl hela tiden var att Lazio skulle tröttna på arrangemanget? Annars vete fan - Guus Hiddink rattade Ryssland och Chelsea samtidigt, men det var under en begränsad period och då hade han redan satt ryssarna ordentligt på banan.

Jag fikade med Charlie Sharro, grå eminens i Assyriska i förra veckan. Vem ville han möta i kvalet, frågade jag. "Djurgården!", sa han tvärsäkert. Jag trodde att han kanske skulle få skäl att ändra sig, med tanke på DIF:s avslutning i Allsvenskan. Men han verkar ha vetat exakt vad han talade om. Jag följde ju Assyriska ganska nära under deras förra allsvenska kval, när de åkte dit i sista sekunden mot Örgryte på Ullevi och sen flyttades upp ändå tack vare tvångsdegraderingen av Örebro. Aldrig kommer jag att glömma bilfärden hem från Göteborg med Ninos och Sargon och hur folk tog emot de bedövade spelarna på Assyriska Föreningen i Hovsjö. Dennis Östlundhs ansikte minns jag än idag, när han stod där framme på podiet, helt bedövad, och assyriska tonårskillar gick fram och la handen på hans arm: "Du äger, Dennis!" Det var extra kul att just han gjorde mål igår. Jag håller tummarna för att de går upp av egen kradt den här gången. Och med tanke på hur Allsvenskan ser ut nästa år känns det inte helt omöjligt att de ska kunna hålla sig kvar.