Jag var Thierry Henry imorse. Jag såg nog det var trångt om plats när jag skulle ställa den återlämnade hyrbilen på parkeringen, jag märkte nog att jag kom åt bilen bredvid när jag klämde mig in. Men jag tänkte att det var nog inte så farligt, om jag inte tittar efter så ordnar det sig nog, jag lämnar nycklarna och sticker. Hyrbilsfirman ringde en kvart senare. Hela sidan var skrapad.
"Oj då", sa jag.
"Det måste du ha märkt", sa killen på macken.
"Nej", sa jag. Vilket var sant, men ändå inte.
Jag lomade tillbaks till OK Q8, tackade Gud för självriskreduceringen men gick ändå därifrån betydligt fattigare.
Det är sådana här händelser som gör att jag inte kan delta i fördömandet av Thierry Henry. Visst vet jag vad jag tycker är rätt här i tillvaron, men det är inte alltid jag lever upp till det. Och i vissa fall blir jag lat, har bråttom, tar en genväg, hoppas att jag ska komma undan med något jag innerst inne vet att jag inte kommer att komma undan med och så blir jag tagen i örat och tillfrågad om jag inte var medveten om att jag gjorde fel. "Nej", svarar jag då fast svaret borde vara "ja, men jag hoppades att det skulle lösa sig på något sätt".
Jag förmodar att det är precis så Thierry Henry gör när han försöker hävda att han "instinktivt" tog bollen med handen mot Irland - han försöker placera sig mellan "ja" och "nej", mellan "skyldig" och "icke skyldig", precis som vi alla gör ibland, i ord och handling. Men eftersom han är en kändis och offentlig person naglas han fast vid sin halvdana position och tvingas försvara den.
Konsekvenserna av detta, av mäktiga och berömda personer som agerar som skamsna trettonåringar, kan bli hur komiska som helst ("I didn't have sex with that woman"). Men det värsta är att jag förstår mekanismerna. Thierry Henry fuskade i onsdags. Men jag tycker inte att han är en fuskare. Det är en viss skillnad.
23 november 2009
Henry, den vardaglige hycklaren
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
25 kommentarer:
Fantastisk liknelse - jag förstår precis hur du kände när du hörde skrapljudet - förstår också Henry lite bättre efter din insats.
"But I didn't inhale".
Som sagt, i golf är du din egen domare, i fotboll dömer någon annan. Hade Domarteamet sett det och blåst det av det - vem hade skällt på Henry i dag?
Petter: Ytterligare en dålig ursäkt var att jag hade radion på (de höll precis på att berätta om erik edmans insats i 1-9-matchen mot Tottenham) och inte hörde något skrapljud. Bara märkte att det var nära, liksom. Äh, jag märkte ingenting alls, faktiskt. Jag bara reagerade instinktivt.
Fredrik: Som jag minns det föregicks Danmarks 1-0-mål i EM-finalen 1992 av hands. Liksom Belgiens 2-0 mot Sverige i EM 2000. Liksom säkert en stor mängd andra mål jag inte kommer på just nu (den uteblivna straffen i slutminuten när Elfsborg tog SM-guld 2006 kan också nämnas). Det normala är att blåneka och säga att domaren dömer. I detta fall gick det inte att säga att boll sökte hand direkt, men det går att förstå varför folk blånekar överlag - det blir enklare så, de behöver inte ge sig in i den här gråzonen där de behöver förklara sig, var de inte medvetna om vad de gjorde, varför sa de då inte till domaren, hur skulle det se ut om alla gjorde så, etc etc.
Grejen är att de flesta professionella spelare, tror jag, skulle gjort som Henry. Det finns exempel på fair play, som de alla dragit upp på sistone, Fowler och Di Canio. Jag tror dock inte att Fowler och di Canio gjorde på det sättet varenda gång de hamnade i en liknande situation. De råkade ha en bra dag, en dag där det bästa i deras karaktär kom till uttryck, det ska de ha en stor eloge för, eftersom den typen av närmast heroiskt beteende behövs för att man ska få lite hopp om mänskligheten. Men jag tror alltid man ska se det som undantagsfall, som bonus, särskilt i elitfotbollens hänsynslösa värld.
EM 1992, ja herregud, hade det varit Tyskland som vunnit EM-finalen på ett handsmål och ett offsidemål hade vi klagat på domaren än i dag.
Men när underdogen Danmark möter Deutschland über alles, då sitter skon på andra foten.
Då är Faxe Jensen en man med glimten i ögat.
Jag har ett mycket värre fusk och lögner än Henrys i korpen. Har varit med om matcher där jag rättat domaren och gett motståndarna hörna istället för inspark tills oss. En minut senare hör någon i motståndarna blåneka att han var på bollen och att han absolut ska ha inkastet trots att vi båda vet att han sparkade ut den.
Sport korrumperar vissa.
Ja, jag vill ju inte föra fram någon total kålsuparteori. Somliga är helt klart mer disponerade att korrumperas än andra. Sen ska man vara försiktig med att uttala domar, men det är en annan sak.
Ponera vad som hänt ifall Henry hade erkänt och målet blivit bortdömt, och det senare lett till att Frankrike åkt ut. Då hade han fått ännu mer skit av fransmännen och förmodligen en uppläxning av Guardiola att aldrig göra något sådant för sin arbetsgivare.
Jag undrar dessutom ifall domaren hade dömt bort målet ifall Henry hade erkänt. Finns det någon praxis gällande detta? Jag har något vagt minne av en dansk som erkände att det inte var straff men fick straff ändå, straffen rullade han sen i famnen på målvakten. Får en domare ens döma bort ett mål pga något spelaren säger?
Det ska ju påpekas att detta var en träningsmatch med den danska motsvarigheten till vårat jullandslag.
En annan sak jag funderat på eftersom jag även gillar tennis och kollat lite på Masters slutspelet. Hur kan man ha typ 9 domare i tennis, men bara tre i fotboll? Det hade ju räckt med två domare extra som bara bevakat straffområdena såhade många problem lösts.
Problemet med att utöka antalet domare i fotboll är väl att det stoppar spelet. Fotbollen skiljer sig ju från många sporter genom att man inte har effektiv tid, uppenbarligen har man i fotboll velat behålla det slags flöde i spelet som uppstår när man inte har möjlighet att stoppa tiden och diskutera enskilda domslut.
Skulle vi ha ett antal specialdomare för olika matchsituationer skulle konsekvensen rimligen bli att det är svårt att bibehålla nuvarande tidmätning. Som bygger på ett visst godtycke - en domare bestämmer ju utifrån sin egen åsikt när ett uppehåll är så långt att det ska förlänga matchen.
Det finns i en match massor av situationer som kan diskuteras och bedömas med hjälp av tevekameror och/eller kompletterande domare. När ska man ta till denna hjälp? Vid varje mål och situationer som möjligen kan vara mål? Alltid när spelare faller i straffområdet? För att ta bort mål när det borde varit frispark strax innan? Och så vidare.
I Amerikansk Fotboll (som visserligen aldrig har spel mer än 10-15 sekunder i sträck) kan varje lag 2 gånger per match utmana domaren och få en videogranskning av ett moment. Domaren får sedan 60 sekunder på sig att se en repris av situationen och måste sen komma med sin dom. I förhållande till den sportens tempo fungerar det riktigt bra.
Finns det inte något liknande i Hockey nu?
http://en.wikipedia.org/wiki/Instant_replay_in_American_and_Canadian_football
Jag tycker att amerikansk fotboll-regeln vore jättebra att ha som utgångspunkt för en regeländring iom fotbollen.
Jag fattar verkligen inte alla (Hagström, alla förbund...) som oroas över att en tv-granskning skulle ta tid och bidra til uppehåll i spelet.
Är det inte värt att offra ett par minuter på videotittning för att få ett domslut korekt, jämfört med att en hel värld debatterar ett felaktigt domslut i veckor, månader och år, och att både domare och syndande spelare blir förföljda eller gjorda till åtlöjen?
Domaren får väl lägga till ett par extra minuter, precis som han gör för skador och byten.
Jag menar ingen TV-granskning, bara två linjedomare till som springer på kortsidan. Varför skulle det leda till fler avbrott?
Yogi: Rätt. Den varianten innebär ju bara att fler par ögon tittar.
Det är också den varianten Platini lobbar för (fler domare, inte videotittning).
Om Platini hade frågat mig hade jag svarat: Videotitning!
Fler domare är en bra idé. Men jag förstår inte problemet med videotittning. Och de assisterande (inkl fjärde) MÅSTE fan våga säga ifrån om de ser felaktigheter. Det är deras jobb.
Mats Wilander vägrade ta emot en poäng en gång i Öppna Franska. Ingen matchboll, men ändå.
Om Henry erkänt? Jag har aldrig sett det. En oerhörd tanke. Hade det varit en "vanlig" landskamp hade konsekvenserna blivit att många faktiskt hyllat Henry. Nu med en VM-plats i vågskålen är det knappt man förstår konsekvenserna.
Men det jag tänker först på är följande: Ljubomir Vranjes. Han hade kunnat ge Sverige ett VM-guld om han rivit ner en motståndare. Alltså varit riktigt jävla ful. Men då hade inte friläget kommit. Han gjorde det inte och det hedrar fan honom.
Samme Alpay som så småningom bråkade jäveln med David Beckham och höll på att jagas ut ur England för besväret gjorde n gång amm sak. Mot Kroatien i EM 1996 löpte han en gång bakom Goran Vlaovic över halva plan utan att fälla denne fast det stod 0-0, det vr fyra minuter kvar och kroaten var fri. Vlaovic gjorde mycket riktigt mål och Turkiet förlorade sin första EM-slutspelsmatch någonsin, Alpay fick fair-play-pris av Uefa, men fick fan i hemlandet:
http://www.independent.co.uk/sport/eurospy-turks-veto-crusade-for-fair-play-1337040.html
Vad moralen av detta är vet jag inte.
Yogi: Och jo, domaren hade kunnat ändra sitt domslut om Henry bekänt. Det besynnerliga var att Hansson inte ställde en rak fråga till honom när det nu blev sån palaver. Då hade Henry inte heller kunnat snack bort sakn efteråt, utan hade han nekat hade han varit menedare. När folk protesterar så mycket som irländarna gjorde nu brukar det ju ligga nåt bakom, försåvitt det inte är portugiser som protesterar.
Så nej, jag förstår inte problemet med videotittning heller, inte med dagens teknologi. Föreslår att det sitter två man och granskar videobilder kontinuerligt och hör av sig till domaren via öronsnäcka så fort de märker att ett fel är begånget. Hur enkelt som helst.
Fyra linjedomare (ja,ja, assisterande då) var en bra idé. Tanken på att några sitter och videobevakar och slår larm köper jag också. Antar att man också måste hitta olika sätt att behandla feldomslut. Hur reparerar man till exempel felaktiga offsideavblåsningar? Ex. spelare kommer fri, domaren blåser för offside. Det visar sig felaktigt. Man kan ju inte ge tillbaka bollen till en fri spelare som får fritt fram att fortsätta anfallet.
Man reparerar helt enkelt inte felaktiga offsideavblåsningar. De är helt enkelt inte en lika iriterande och avgörande del av fotbollen som felaktigt dömda straffar. Vare sig man kör videoövervakning och öronsnäcka, eller två extra linjedomare på kortsidorna så är det ju främst filmningar och hands man vill komma åt. Den allra värsta formen av filmningar skulle man faktiskt bli av med helt.
Ulf: "Är det inte värt att offra ett par minuter på videotittning för att få ett domslut korekt, jämfört med att en hel värld debatterar ett felaktigt domslut i veckor, månader och år..."
Är inte det charmen med fotboll, debatten? Hela sporten är en show, finns det verkligen ett egenintresse om att allt måste vara korrekt hela tiden? Skulle det inte bli betydligt tråkigare då?
Bara en tanke.
...Förövrigt vill jag härmed protestera mot ORDVERIFIERINGEN till mitt senaste inlägg. Jag känner mig utpekad.
http://www.postimage.org/image.php?v=Tsb5F49
Det är klart att det hade blivit svårhanterligt om tröjdragningar vid hörnor plötsligt hade börjat resultera i straffar....
Jag tycker det skulle vara toppen om tröjdragningar började leda till åtgärd från domaren.
Nilfons: Nja. Kanske. Men när jag summerar stämningen, irritationen, hatutbrotten, ilskan etc i svallvågorna efter matchen är inte "charm" det första ordet jag kommer att tänka på. Som de andra säger här, med tröjdragningar, filmningar och tveksamma offsider finns det ändå så mycket charm och ovetenskaplighet (eller vad man ska kalla det) kvar i fotbollen. Därför skulle jag gärna se att man använde modern teknik för att få bukt med åtminstone en del feldomslut.
Skicka en kommentar