Jag ser en intervju med Erik Hamrén och drabbas genast av eftertankar. Vad fan, mannen har ju hår som ANDERS FRISK! Vad fan, mannen svarar ju på frågor som en högstadierektor som försöker visa sig ungdomlig (men ändå mysig). "Var det här jobbet min högsta önskan på jorden? Nja, det finns ju trots allt saker på jorden som är viktigare än fotboll. Fast det är svårt att tro det, ha ha."
-Mycket illavarslande, kommenterar Björn Wiman när jag dryftar saken med honom. Precis som de där färggranna halsdukarna han envisas med att bära. Han kan bli svensk fotbolls svar på Thomas Bodström.
05 november 2009
Eftertankens kranka
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Fast å andra sidan sa han någonstans idag att man kan jobba 24 timmar när det är kul.
Det skulle ingen, skolad i bunkern vid Råsunda, inte ens under pistolhot, fått ur sig.
Han är med hos Skavlan i morgon, förresten. Ska bli kul att se.
Vilket ytterligare stärker tesen om likheterna med Thomas Bodström, tycker jag: både tendensen att jobba 24 timmar om dygnet och beredvilligheten att vara med hos Skavlan.
Låt karln göra ett par matcher först, gärna några kvalmatcher. Låt inte redan idag som om det var "bättre förr", utifrån ett par halsdukar och medieträning. Hamrén låter som förändring tycker jag. Iaf lite grann.
Svante Weyler hade också sett intervjun och nämnde ett annat olycksbådande namn i sammanhanget. Olle Nordin.
Håller med Jessica. Han kanske låter som en rektor som försöker poppa till sig, men hans sätt att skämta blir i alla fall en omväxling mot Lagerbäcks.
Så länge han vinner får han ha kvar sin halsduk.
Och så fanns det ju en historia, som någon drog, om hur han, personligen, hade gått upp varje morgon och lagat frukost till Afonso och Paulinho, som inte åt ordentligt. På den tiden. Han har ju cred om sig att vara oerhört bra på att se individen. Ju mer jag läser och mer jag hör (jag missade Skavlan igår) desto mer positiv blir jag.
Snälla Jesica, vi är ju som nydumpade alltid är när de möter nästa stora charmör med färgglada halsdukar - våra ironier är vårt sätt att skydda vårt krossade hjärta mot våra egna förhoppningar.
Jag köper det, Jesper.
Jag inser nu att liknelsen haltar. Vi är ju snarare separerade efter ett långt och stelnat slentrianäktenskap och finer oss nu uppvaktade av en solariebrun tangocharmör. Resultatet blir dock detsamma - enorma förväntingar, som enbart kan hanteras med ironi.
Skicka en kommentar