Givetvis var laddningen enorm under själva matchen – först euforin under IFK:s mangling och ledningsmål, sedan den gastkramande spänningen när AIK kom tillbaka och så sorgen och ångesten när landets mest osympatiska föreningskollektiv faktiskt slog oss på vår egen hemmaplan. Men efteråt, tja, då kändes det helt okej. Jag kunde hålla med dem som unnade Tjernström glädjen att få slå in segermålet. Jag kunde till och med tänka att det på sätt och vis var bra att AIK vann.
Inte emotionellt, förstås – men rationellt.
I IFK Göteborg vet man numera vad man håller på med, och kommer att komma tillbaka igen och igen. Men för AIK, och Stockholmsfotbollen i stort, kommer det att dröja ett tag innan man återigen får saker att fira.
När Hammarby fick koll på exakt hur taskigt det ekonomiska läget var rensade man ut i truppen, sålde det man kunde och ramlade ur serien. När AIK upptäckte samma sak tog man ett kortfristigt lån till hög ränta – och värvade hem psykfallet Dulee Johnson, samt ännu en latinamerikan till anfallet. Sportsligt sätt är det bara att gratulera en minst sagt intressant chansning som gick hem.
Eftersom det handlar om AIK har stockholmstidningarna än så länge varit artigare än när Örebro och Helsingborg befann sig i lindrigare ekonomiska knipor för några år sedan. Nu är det dags för AIK att betala räkningen. Ska vi slå vad om vilken kvällstidning som blir först med rubrikfyndigheten »Luftslottet som sprängdes«?
Jag gissar på Sportbladet, och att vi får läsa den senast i slutet av november.
Nu ska man sälja Obolo. Duktig spelare, trevlig person – men någon på kansliet i Solna måste ha överskattat värdet av icke-målsprutande icke-EU-spelare med ett år kvar på kontraktet (om jag nu inte missminner mig), dessutom till salu under den på senare år så transferdöda vintervilan. Min gissning är att försäljningen av Obolo max täcker årets driftsunderskott, om den över huvud taget blir av. För argentinarens skull hoppas jag att jag har fel – han verkar förtjäna att spela i en sundare omgivning.
Förmodligen väntar alltså fler försäljningar, hårklyverier med Elitlincensnämnden och en spelartrupp som får stå ut med lönesänkningar. Detta alltså enbart för att skotta igen dagens svarta hål – sedan väntar ett stort antal minusmiljoner på grund av nästa års brist på derbymotstånd. Den AIK:are som i dagens DN hoppades på en »fyrdubbel« – SM-guld, cupvinst samt att Djurgården följde med Hammarby ur Allsvenskan – var helt enkelt inte så smart.
Det deprimerande med det här är att det var Stockholmslagens framgångsvåg runt millennieskiftet som drog med sig medierna och publiken och skapade en hype runt sporten i stort. Räkna med motsvarande backlash nu när bistrare tiden väntar för alla 08-lag utom BP.
Det kommer att drabba hela serien och alltså även oss som håller på helt andra lag. Och… vad fasen, nu när jag tänker efter är det nog ändå värt priset.
Kanske är jag inte så vuxen, trots allt.
24 kommentarer:
Lika vanligt korkad och supportermacho som förenklade formuleringen "psykfallet Dulee Johnson" är, lika ovanlig är den på vanligtvis tänkande Tre Hörnor Straff.
Och jag skrider genast till försvar för aikaren som betraktade det som flerdubbel triumf att få ur Bajen o DIF. Jag förstår honom exakt, jag hade känt precis samma sak om jag varit i motsvarande situation. Det må vara korkat ur ett ekonomiskt perspektiv, men jag vågar påstå att ytterst få fotbollssupportrar ägnar sig åt det här för att de vill att sin klubb ska vinna ekonomiligan. Det är känslor som driver oss. Triumf, gemenskap, skadeglädje och i andra änden förlust och förnedring.
Det är klart att jag inte unnar aikaren vare sig glädjen av att vinna eller av att se mitt lag tilltufsat och utskickat ur serien. Men jag fattar vad han snackar om.
Jo... jag vet Magnus, det var där jag med hamnade till slut. Att jag nog innerst inne fungerar som den där AIK:aren, även om det kanske inte uttrycktes så klart i slutklämmen.
Vad gäller vad man ska kalla Dulee Johnson är jag öppen för förslag. I min värld är ordet psykfall ett rent objektivt konstaterande i hans fall.
När jag läser slutklämmen igen förstår jag ju det. Till syvende og sidst (märkligt uttryck, trodde aldrig att jag skulle använda det) är det så att man vill se vissa lag vinna och andra förlora. Det finns de som älskar fotbolli allmänhe. Vi andra drivs av dessa enkla känslor. Vissa lag ska vinna. Andra ska förlora.
IDF Göteborg är ju ett av dessa lag jag vill ska förlora. I dag var det ingen tvekan om att jag gärna skulle sett ett cupguld för Blåvitt.
Mycket stavfel ser jag. Blev nog nån öl för mycket hemma hos polisen och taxichaufförn.
Ibland undrar man hur det står till med självinsikten. Vad jag kan minnas så stod SvFF och blundade när IFK Göteborg fifflade med bokföringen, att tänka på när alla pekar finger mot den korrupta italienska fotbollen, t.o.m. de vågade skicka ner Juventus. Då känns ett påstått blundande från Sportbladets sida som ganska lindrigt i jämförelse.
Lag man vill se förlora är förövrigt, HBK, IFK, TFF och HIF (den skånska varianten)
En fördel med hela denna antipatiska världsbild är att den kan nyanseras på så många sätt. Själv vill jag ju att Assyriska ska pryla Djurgården idag, men om Djurgården vinner är det onekligen en tröst att den där AIK:arens totala tillfredsställelse blir rubbad.
Jag har en kompis som är Bajen-supporter, som ibland funderar på vilket som gör honom gladast: när Bajen vinner eller Djurgården förlorar. Han vet inte säkert och framför är han inte helt övertyga om att denna tveksamhet har en sund botten.
Till skillnad från Yogi (med samma partifärg som jag) så har jag inget emot vare sig HBK eller TFF. Tillsammans med KFF och Elfsborg är det fyra lag som har en sund klubbkultur som jag sympatiserar med.
HIF är komplext. Å ena sida vill jag se dem i division tre. Å andra var det kul när de kom upp 1993, och vi fick ett riktigt derby igen.
Lite samma med Blåvitt. Måtte de förlora så mycket som möjligt. Samtidigt ser man fram emot de matcherna varje säsong. Favoritfienden vill man inte vara utan.
Och där försvann mycket av min respekt för Offsidegänget.. Kasta sten i glashus och dålig förlorare är två uttryck som dyker upp i skallen.
andreas: För min egen del håller jag varken på IFKL Göteborg eller på nåt stockholmslag, så i förhållande till AIK är jag varken dålig förlorare eller lokalrival. Jag vill till och med påstå att jag i framtiden kan tänkas glädjas med deras högt eventuella framgångar, om de nämligen visar sig i stånd att klara av denna triumf utan att slå sig för bröstet, hävda att de vunnit för att de "är AIK", eller annt liknande. Om de nämligen beter sig ödmjukt och lågmält i segerns stund. Består de denna prövning lovar jag att jubla nästa gång de slår ut några islänningar eller vitryssar ur Champions League-kvalet.
Det skull ju vara så enkelt! Det skulle räcka med att säga: vi har underpresterat i ett årtionde nu, för att vi har envisats med att slå oss för bröstet och sätta alldeles för stor press på oss själva. Nu fick vi lyckligtvis ett år där ingen väntade sig någonting av oss, precis som enda gången tidigare det gått bra under det här decenniet, 2006, när vi var nykomlingar. Lärdomen vi har dragit är att sluta påstå att vi är bäst och har någon form av gudomlig rätt att segra, utan att vi i fortsättningen kommr att ligga lågt och hoppas att omgivningen (och våra fans) tillåter oss att göra det.
Jag fick ett erbjudande att prenumerera på Offside för ett bra pris. Efter att ha läst den där fula Göransson finns det bara ett alternativ. Pengarna går till Tatterall.
Det verkar som Offsidegänget börjat spåra ur. Först det fjantiga "Supportrar på gränsen"-numret och nu detta.
Skärpning tack.
I och med att samtliga Tre Hörnor straff-medarbetare vid olika tillfällen occkså (i olika hög grad)är offsideskribenter kanske vi får finna oss i att buntas ihop och sammanknippas med tidskriften. Personligen har jag dock aldrig sett THS som ett offsideprojekt. Vi är några skribenter som förvisso lärt känna varandra via offside, men i detta sammanhang representerar vi enbart oss själva. Vi är rätt olika till karaktär tycker jag själv.
Jag diskuterar gärna offsideartiklar om någon vill det, men ingen ska förvänta sig att man på THS hittar "offsides officiella hållning". Vi har varken vilja eller mandat att ge uttryck för någon sådan, det görs av redaktörerna för tidningen.
Nej nej Mats, jag kan faktiskt omöjligen tänka mig en osundare klubb än TFF, pengar från Rune och spelare från MFF. Hela syftet med föreningen går faktiskt att ifrågasätta. Det finns ingen talagutveckling och ingen publik. Vad ska de då vara bra för?
Vad det gäller HIF så kände jag som dig fram tills de vann SM-guld, och vi åkte ur, och några om än få började hävda att det fanns två stora skåneföreningar.
HBK är för all del en sund klubb på alla sätt och vis, men deras självgodhet är ibland alldeles outhärdlig, och även om de på många sätt på minner om KFF så har KFF spelarna både humor och temprament.
IFK Göteborg säger väl sig själv, Sveriges mest osympatika och oärliga förening, må de gå Malmö Kamraternas öde till mötes.
Ett annat lag som faktiskt dyker upp som bubblare är FCK, synd att man inte möts i några tävlingssammanhang, bortsett från den där RL matchen. Hela polisincidenten säger sig självt, samt att Don Ö är en oerhört enerverande människa.
Jag håller med Hagström. I just det här fallet, skyndar jag mig att säga...
Helt seriöst: dra åt helvete. Ni vet vad jag menar och vad jag syftar på. JAG är en vuxen man som sett HUR många matcher som helst på plats både i klack och i yrkeskostymen.
JAG är vuxen. En del andra är fan inte det. Så jävla dåligt.
Jag tänker fortsätta läsa här. Men jag slutar omgående om folk utan någon som helst koll pissar på andra lag på det viset.
http://studiomannen.wordpress.com/2009/11/08/peter-kan-inte-moderera-pa-andras-bloggar/
Jag har bestämt mig. Med sorg i hjärtat har nu bästa och finaste THS degraderats ner till kloaknivån på vissa forum på Svenskafans. Sorry. Men jag kan inte medverka längre då.
http://studiomannen.wordpress.com/2009/11/09/peter-markerar-vad-som-inte-ar-ok/
En ytterligare förklaring. Jag älskar Tre hörnor straff. Bästa fotbollsbloggen i hela Sverige. Ville bara säga det nu när jag backar bak.
Studiomannen: Tack. Vår policy har alltid varit att folk får skriva vad de vill, vi bryr oss inte om aggrosupportrarna och ointresset har hittills verkat vara ömsesidigt. Vi har aldrig haft någonting emot temperament och antipatier så länge de uttryckts med lite fart, fläkt och spiritualitet. Om vi själva skulle brista på den punkten får folk gärna säga det till oss. Och om det ballar ur på kommentatorsnivå kommer vi att göra nåt åt saken.
Ha ha, det är så underbart att se att denna "fina och trevliga" fotbollsblogg nu fullt ut visar upp sitt fula AIK-hatande tryne. Fortsätt gärna, det är stor humor!
Och som ni såg bad vi signaturen "Dubblish" om en liten demonstration av vad vi menade med aggrosupporterskap. Tack, Dubblish!
Skicka en kommentar