05 oktober 2009

Vad som är viktigt, och inte

När Hannes Stiller hade tryckt in två bollar på Elfsborg, då när det avgjordes att guldstriden skulle komma att stå mellan IFK och AIK, fick han en mikrofon upptryckt i ansiktet efter matchslutet. Efter lite inledande, glatt nonsens sade han:

– Jag tycker att vi hade bra struktur i vårt spel i dag.
Några matcher – och ytterligare ett antal mål, och ännu fler assists – senare gjorde Sportspegeln ett minireportage om denne otippade poängmaskin. Där sades de numera välkända sakerna om hans ålder och att han fick ta tjänstledigt från lärarjobbet och visste han verkligen att det skulle gå så här bra, och så vidare, men framför allt intervjuades IFK Göteborgs tränare Jonas Olsson. Den bleke och glädjelöse Olsson gjorde som vanligt sitt bästa för att imitera en vampyr, innan han fick frågan om vad han och Stefan Rehn egentligen hade upptäckt när de satt och följde Stiller i Superettan.
– Vi tyckte att Hannes var en spelare som alltid gjorde rätt för sig, sade Olsson.
Som fotbollsspelare vill man förmodligen höra mer lyriska omdömen om den egna förmågan. Men jag tror inte att Hannes Stiller tog illa upp.
Jag minns hur jag och Ulf Roosvald skrattade åt Stillers bollmottagning i den där Elfsborgsmatchen, precis innan han tryckte in det första målet. Bollarna liksom studsar lite mot hans fötter, då och då hamnar de några meter fel. Han är inte särskilt snabb. Att han skulle dribbla av sin back finns inte på kartan. Hannes Stiller är helt enkelt fortfarande en Superettanspelare på de flesta vis. Men han är en Superettanspelare som uppskattar bra struktur.
Att se honom spela är lite som jag tror det är att se in i Lars Lagerbäcks hjärna när han drömmer lyckliga drömmar. Stiller rör sig hela tiden – i trianglar, i kvadrater, på djupet, i halvbågar – och han befinner sig hela tiden exakt där en fotbollstränare vill att en spelare ska befinna sig. Han är en ny Magnus Erlingmark. Sansad, trygg, kan säkert spela var som helst på planen – och platsar förmodligen inte ens på en lista över de tusen största bollbegåvningarna i sin åldersgrupp.
Mot Kalmar senast var det givetvis Stiller som gjorde IFK:s mål. I cupsemin mot Elfsborg stod han för två assists. I kväll mot Gais nickade han ner till 1-0-målet, och var ruskigt nära att avgöra matchen när han missade ett friläge.
Stiller får mig att minnas ett av mitt journalistlivs mest finstämda ögonblick.
Jag satt i Roger Gustafssons arbetsrum uppe på den ombyggda haubitsfabrik i Kortedala som utgör Änglagården, för att researcha en så kallad oral history-bok om IFK Göteborgs moderna historia. Roger berättade för mig om Champions League-hösten 1994, och satt som vanligt med sina gamla matchanteckningar, dagböcker och skisser för att friska upp minnet (han hade förstås sparat varenda liten papperslapp, och förvarade rubbet i ett jalusiförsett skåp på kontoret). Vi kom till bortamatchen mot Galatasaray. Matchen där IFK blev fullständigt utskåpade från den första minuten. Inte hade en målchans. Och fick tjugo hörnor emot sig.
Och så – i slutet av matchen, fick IFK sin första hörna. Turkarna drabbades givetvis av grav ångest och drog hem hela laget. Men IFK kunde sina instruktioner på bortaplan – inget skulle riskeras, bara tre spelare skulle upp i straffområdet och resten stanna hemma.
– Var det inte lite försiktigt att spara sex spelare vid mittlinjen? invände jag.
Roger visade upp sin sparade instruktionsskiss – tre runda ringar för Erlingmark, Lindqvist och Martinsson. Omgivna av en massa turkiska kryss. Och så slog Rehn hörnan mot precis den förväntade punkten, och Erlingmark sprang precis som Rogers lilla pil visade, och nickade in bollen i mål. Roger sade:
– Det viktiga är inte hur många de är. Det viktiga är att de vet hur de ska springa.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Ah, nu är du allt ogin mot den gode Olsson. Karln är bara sansad och nyter! Svenska Autistiska Fotbollsförbundet har många andra framstående företrädare. Finns exempelvis en gammal målvaktshjälte söderöver som vid sina enstaka offentliga framträdanden får Jonas att framstå ungefär som en Cosmo Kramer i svår affekt.

Fin bloggtext i övrigt eftersom den påminner om två saker jag råkar tycka väldigt mycket om:
Exakt hur trivsamt det är med Hannes Stiller, och
Exakt hur förfinat Roger Gustafssons genius var.

Jessica sa...

Antar att detta är skrivet av Mattias Göransson, vars texter jag älskar att läsa. Kommer dock inte ihåg just denna "förklaring" från Gustafsson från "Blåvit gryning". Underbar bok hur som.

Anonym sa...

Det är å ena sidan stor synd och skam att inte Svff har tagit vara på Roger och låtit honom bygga upp ett nationellt träningscenter, ett svenskt Clairfontaine.

Å andra sidan hade vi inte haft vår ungdomsakademi i göteborg, så jag får väl vara glad ändå! Roger är svensk fotbolls största visionär någonsin,

Mattias sa...

Det stämmer att det inte uttrycks exakt så i Blåvit Gryning – eftersom det Roger säger där är en extremt nedbantad version av allt han sade under sammanlagt tre långa dagar på hans arbetsrum.
Bortsett från allt är jag övertygad om att ganska många lag i Allsvenskan skulle må bra mycket bättre om de jagade - och hittade - spelare som Hannes Stiller.

Mattias sa...

En annan parentes: Roger försökte faktiskt sälja in sitt koncept till SvFF 1998. Men han fick svaret att det inte var aktuellt. Anledningen: på de instruktionsfilmer han hade spelat in (till Fotbollens Hemligheter) bar spelarna tröjor av ett annat märke än SvFF:s sponsor.

Jessica sa...

Känns idag som om SvFF kunnat må bra av Rogers idéer för att bygga inför framtiden, se på Blåvitts alla unga, mogna talanger som Rehn har och haft. Det hade ju gått att göra nyinspelningar kan man tycka alt se att innehållet var viktigare än en logga.