Fin de siècle.

Det är bara i Sverige riktigt långa män kan utstråla en sån melankoli. Som han som nästan slog huvudet i vagnen där han stod bredvid mig i tunnelbanan igår. Han ruskade olustigt på sig, sa till sin kompis att han hade somnat till på bussen in. Sen skakade han på huvudet och sa:
-Nu är det begravning för Bajen. Det blir ingen fotboll i det här vädret. Lika bra, det passar min sinnesstämning.

Jag var på väg in till Clas Ohlson för att köpa lampkrokar. Jag hade hamnat på samma tunnelbana som folk på väg till Råsunda från Söder. Men det var en besynnerligt lugn och vemodig stämning för att vara ett tåg fullt med fotbollssupportrar. Vi lämnade Slussen och kom ut på bron, fartvinden fick rännilarna att dansa på fönstren, dimman låg över vattnet och Karl Johan stod där och såg suddig ut som i en novell av Hjalmar Söderberg. Det var en dag för att sätta upp innerbelysning snarare än en dag för fotboll.

Den långe killens kompis försökte pigga upp honom genom att säga nåt om sprit.

-Jag hade en öl i kylen, sa den långe. Men jag lämnade den hemma. Jag orkade inte.