Betraktarens öga

Det är inställningen det handlar om. Det är trevligt med ett lag som Örgryte som jag inte har några känslor för, varken positiva eller negativa. Om de åker ur i höst rör det mig inte i ryggen. Om de klarar sig kvar kommer jag, med en känslomässigt helt neutral lidelse, kunna beundra deras magnifika comeback från en hopplös situation.

Jag kommer att göra mitt bästa för att se med samma ögon på Sverige i höst. Att om det går åt helvete redan imorgon - och riskerna är ju överhängande, har alla begripit att allt annat än seger över Ungern innebär fullbordat fiasko? - kommer jag att ta det med en axelryckning. Att om det ändå på något mirakulöst sett ordnar sig får man se det som en gigantisk bonus. Men det värsta är att jag inte kan låta bli att längta efter Marcus Allbäck på plan i Budapest också.