Sommarens fröjder

Eftersom matcher som setts på teve inte räknas i min värld så har sommaren sett ut så här för undertecknad:
6 juni Hammarby DFF-Kristianstads DFF 3-1
17 juni Hammarby TFF-Akropolis IF 2-1
4 juli Hammarby-Trelleborg 2-1
20 juli Hammarby-Örgryte IS 0-1
27 juli Örgryte-Hammarby 0-0
3 augusti Hammarby-Helsingborgs IF 1-2

Jag har förstås varit med om mygg, broms, fästingar och maneter också men jag besparar eventuella läsare redogörelser för dessa upplevelser - även om kampen mot djuren i rent dramatiskt hänseende skulle kunna mäta sig till exempel med matchbilden den 20 juli.

Eftersom det var första gången på ett tag som jag besökte en bortaarena utanför Stor-stockholm är det den som varit den starkaste upplevelsen. "Nya" Gamla Ullevi" - hur skulle den te sig? Som stockholmare måste man ju säga att bygget är imponerande snabbt iscensatt och genomfört. Resultatet då? Formatet är ju uppenbarligen bra - större kapacitet än 18 800 behövs inte för att härbärgera klassiska storlag från rikets andra stad. Men konstruktionen har ett fel: man har valt att bygga läktarna i två etage, där det ena hänger över det andra. Det här ett effektivt sätt att skärma av publiken från varandra. Man har ingen som helst kontakt med dem som befinner sig ovan/nedan en själv. När läktarraderna blir alltför få försvinner känslan av att befinna sig i ett publikhav. Särskilt när den totala kapaciteten är så pass liten blir det förödande för atmosfären. Och med atmosfär menar jag inte enbart den som genereras av hejaklackarna, en engagerad sittplatsläktare skapar också en stämning också är en del av fotbollen.
´
Hammarby har i och med de två matcherna mot ÖIS bjudit in klubben i racet om att klara sig kvar som håller på att utveckla sig till ett riktigt höstdrama. Fyra anrika storstadsklubbar fajtas, tre ska bort (eller hamna i ett läskigt kval). Ett seriescenario att gotta sig åt om det inte vore så att min egen klubb var inblandad.

Efter mötena med Örgryte har det varit svårt att känna någon optimism för Hammarbys del. Laget har helt enkelt inga forwards av anständig klass. Freddy Söderberg är en lång och förmodat kraftfull anfallare men på tok för långsam. Nathan Paulse är en kantig typ som borde kunna vara targetspelare men råkar alltid ut för att bollen hamnar för långt bort. Sebastian Castro-Tello hade man hoppats på men han verkar ha stått still i utvecklingen och är kanske egentligen offensiv mittfältare eller forward i ett 4-3-3-system. Charlie Davies är ju bra, men spelar numera i Sochaux. Nykomlingen Linus Hallenius går inte att säga nånting om ännu.

I min bok går det dock att vinna matcher utan att ha vassa forwards. Målen skulle teoretiskt kunna komma från vilken spelare som helst - om man lyckas etablera ett anfallstryck. De här spelarna har inte den kapaciteten. Återstår att hoppas på ett par silly seasonbrassar och att några lag är lika kassa som oss.

Rolig hejaramsa från ÖIS på Ullevi: "Bajen åker ur i år".