Den som följer denna blogg vet att jag har svårt för AIK. De personifierar på många sätt den mentalitet jag har svårast för inom fotbollen (och världen), paranoian, drygheten, blandningen av förakt och misstänksamhet mot omvärlden, benägenheten att se folk i de egna leden som förrädare och veklingar om de inte är lika fanatiska som man är själv. De är med andra ord en fotbollsklubbarnas Jan Guillou. Jag antar att det är så alla icke-skåningar (och en hel del skåningar för den delen) ser på Malmö FF.
Det måste dock erkännas att min inställning ibland har ett inslag av motvillig beundran. När det fungerar för AIK - och det är ingen slump, tror jag, att det råkar vara de år när de har minst förväntningar på sig - kan den där "kaxigheten" växlas in i äkta vinnarmentalitet. Jag har inte blivit förvånad någon gång på sistone när jag har följt derm vända 0-1-underlägen på text-tv. Att de nu leder Allsvenskan med 1,0 gjorda mål per match kan ju dessutom bara få en att tänka på de senaste guldmedaljörerna från Solna, Stuart Baxters igelkott till lag. Om det skulle upprepas skulle det förmodligen inte glädja någon annan än de som redan håller på klubben, men jag inbillar mig att det skulle få dem att glädja sig dubbelt så mycket. Det går inte att komma ifrån att en sådan inställning, under somliga omständigheter, kan vara en tillgång i fotboll.
18 augusti 2009
Motvillig tribut
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
1998 blev de mästare genom att göra 25 mål på 26 matcher:
http://www.aik.se/fotboll/aikindex.html?/fotboll/historik/allsvenskan/allsvenskan_matcher_1998.html
Mästarna var det lag som hade svårast att göra mål av alla. För att tala klarspråk: ettan AIK gjorde minst mål av alla lag. Ett mål mindre än jumbon Öster, som snittade 1.0 per match.
Detta är ett facit som skulle vara otroligt i alla ligor överallt på hela jordklotet.
Som AIKare måste jag instämma med din analys av oss. Men det som är mest fascinerande med det är att det uppenbarligen är tilltalande till så många. Högst publiksnitt och massor med medlemmar och bra drag på matcherna.
Årets lag är dock inte särskilt bra men har samma fula kämpa inställning som 1998 och samma förmåga att avgöra på få målchanser. Lovar gott inför slutspurten, även om vi då och då blir helt avklädda som tex mot MFF.
Ffa får man inte glömma att det var samma lag, som året efter borde vunnit SM-guld igen om det inte vore för en av den moderna tidens värsta domartabbar med en klart offsidestående Avril Stavrum.
Dessutom samma lag som sen slog Barcelona på hemmaplan tills ytterligare en domare beslutade sig för att blanda sig in i historieböckerna, och dessutom spelade 2-3 mot Arsenal och 0-0 mot Fiorentina (som då var bra...)
Det är definitivt ingen slump att AIK presterar bra när förväntningarna är lågt ställda. Således blir Stahres nästa utmaning att få spelarna att prestera också när trycker är som seden bjuder - hårdast i Sverige.
Tills dess nöjer vi oss med att årets säsong tycks bli en att minnas. För övrigt: AIK:s lag 98 gjorde väldigt lite mål, men skapade oerhört mycket målchanser. Det sistnämnda en viktig skillnad mot årets upplaga.
98 Hade AIK och Helsingborg flest avslut av alla på mål. Så felet 98 var inte att dom spelade defensivt eller fegt utan dom saknade målskyttar helt enkelt.
Jag var på Örjans vall igår och jobbade och det slår mig varje gång jag träffar AIK att de trevliga och enkla att ha att göra med. För mig är det inte så konstigt. De har en kaxig men aldrig stöddig attityd och jag gillar den. De flesta blåvita tycker att segrar mot AIK smakar bäst. Själv tycker jag att segrar mot vissa andra lag smakar bättre.
Dessutom har AIK-sfären en glädjande egenskap, nämligen att inte förneka att det ibland är jävligt stökigt bland fansen. Rätt många andra lag (och ni kan nog lista ut vilka) kör med VM i strutsmentalitet.
Sportsligt då? Regnet oräknat igår så var det AIK som var starkast.
Men jag tror inte alls att de räcker till för guld. Även om spelschemat i sista omgången ser underbart ut:
IFK Göteborg-AIK
Elfsborg-HIF
DIF-Kalmar FF
De övriga matcherna har inte med medaljer att göra rimligen.
Anonym: ah, men hur var det med det mystiska staget i Växjö som gjorde att Östers målskott studsade ut igen och gav AIK guldet 1992...
Jesper>> äsch, vi kan ju inte rå för att smålänningarna ställer ut reservlagsmålen när bröderna Bild ska lira boll ;)
Skicka en kommentar