Exakt 18 minuter före slutsignalen slog det ut en fantastisk regnbåge över Swedbank Stadion. Solen sken ner på Övre Östra läktaren; första halvlekens regn, åska och blixtar var förbi. Jag lutade mig mot min 25-åriga dotter, som gjorde mig sällskap den här kvällen, och sa: »Nu ska du se, nu kommer målen också«.
Men så blev det inte. Stackars Jiloan Hamad brände ett hat trick och jag ber till gudarna att någon i föreningen kan hjälpa honom att komma förbi det. Inte lätt att vara 18 år och höra besvikelsen från de egna fansen på ståplats.
Fast. Jag tvivlar. Det är så mycket jag tvivlar på med den här föreningen just nu. VD Pelle Svensson säger att det inte är kris så länge man har en handlingsplan. Men hallå. Malmö FF - MALMÖ FF - ligger på elfte plats, har bara gjort 12 ynkliga mål och är fyra futtiga poäng från kvalplats. Jag minns hur ingen brydde sig 1999 heller, ingen trodde att det som senare hände kunde hända.
Nu tror jag inte heller det kommer att hända med årets MFF. Av den enkla anledningen att laget faktiskt bara släppt in 12 mål. MFF är bra bakåt. Bara Göteborg (10), Elfsborg (10) och AIK (11) har släppt in färre. Men låt mig, för att inte missuppfattas, säga det högt och tydligt: För Malmö FF är det INTE ett tillfyllest facit att undvika nedflyttning från en allsvenska med 16 lag.
Men trots alla dessa dystra siffror man kan grotta ner sig i, så var det inte den klumpen jag hade i magen när jag lämnade Swedbank i måndags kväll.
Jag led med Labinot Harbuzi.
I tidningarna samma dag uttalade sig Malmö FF om att Labbe var uttagen i truppen, eftersom hans kontrakt inte är klart med det turkiska lag (be mig inte stava till det) han sammankopplats med. Därför var han MFF:s spelare. Därför skulle han med i truppen.
Skönt, tänkte jag. Labbe från start. Kanon. Än en gång drömde jag min fåfängda dröm om att Roland Nilsson skulle ställa den ständigt överflödige Robert Åhman-Persson åt sidan och gå över till ett 4-4-2, med Labbe som nummer 10 och Daniel Andersson som defensiv mittfältare.
Men Labbe fick börja på bänken. Och Labbe fick dessutom se hur komplementspelare som Eddie Ofere och Jeffrey Aubynn fick komma in på planen före honom. Först i den 90:e minuten, när Halmstad var det lag som tjänade mest på ett byte (MFF pressade på hårt för ledning) valde Roland Nilsson att plocka in Labinot.
Det gjorde ont i magen att höra fansens bu-rop när Labbe joggade in. Vad har han gjort för att förtjäna detta? Han vill bli proffs, han vill tjäna pengar. Hur konstigt är det? Att han sen omger sig med dåliga rådgivare som skickar honom till Turkiet nu i sommar, istället för att vänta något halvår på bud från typ Sporting Gijon eller Lazio - det är en helt annan historia.
Jag menar: man kan tycka synd om Labbe. Man rentav BÖR tycka synd om Labbe. Man kan ta sig för pannan när man läser att han säger (ungefär): »Min tid i Turkiet ser jag som ett mellanspel, jag siktar på större klubbar«. Hur glad tror han att turkarnas (be mig fortfarande inte stava) fans blir när de läser detta?
Men ändå. Man buar inte åt Labbe. Man buar inte åt en av de största talangerna som vi sett i MFF i modern tid. Man beklagar hans dåliga omdöme, man sörjer att han försvinner, men man buar inte.
Det är alltså samma fans som var så oförblommerat stolta över att de samlades vid lördagsträningen och visade sin stöd för laget. De skröt om hur fantastiskt det var att samtliga fyra supportergrupper gick samman under enad flagga. Och jag kunde inte sluta skratta åt denna självbelåtna, uppblåsta självbild.
Som om de hade lyckats med något jävla saltsjöbadsavtal.
I min värld behövs inte MT96, Supras och Rex Scania. I min värld behöver MFF en stor och stark supporterförening, och den heter MFF Support.
Vem av dessa fraktioner som buade högst när Labbe kom in, låter jag vara osagt. Men sorgligt var det. Än en gång lämnar en spelare Malmö FF med en tagg i hjärtat. Listan börjar bli lång nu. Fansen bär en stor skuld till detta, men klubben kunde naturligtvis ha backat Labinot och påverkat resultatet. De kunde helt enkelt gjort ett val. Antingen ställa honom helt vid sidan av truppen och hänvisa till kontraktsoroligheter - eller låtit honom spela från start.
Men MFF är en klubb med bristande social kompetens. Direkt efter slutsignalen lämnade Labbe planen. Han gick (givetvis) inte med de övriga i laget och tackade fansen på ståplats. Frågan är varför de andra spelarna gjorde det, efter vad Labbe fått utstå. Och frågan är varför Hans Gren klappade om Labbe när han hastigt lämnade planen.
7 kommentarer:
ha ha. tänkte exakt det samma när jag läste att Rex Scania, Ultras och Supras enats under samma flagg. Det kanske finns någon intern konflikt man inte känner till, vad vet jag.
Ursäkta språket, men den delen av ditt blogginlägg som berör supportergrupperingar var ta mig f-n det mest usla jag har läst på bra länge vad gäller texter som rör MFF-supportrar.
Hur vet du att det var individer från Supras, Rex och MT96 som buade ut Labinot?
Supras och Rex Scania är hopräknade någonstans mellan 70 och 120 individer, medan MT96 fungerar som ett nätverk med en liten kärngrupp. Ståplats rymmer 6000 personer och där var säkert 2,500 (förmodligen betydligt fler) supportrar på denna läktare mot HBK. Bland denna stora massa människor kan du alltså peka ut just de någonstans mellan 70 till 120 individerna från dessa grupperingar som - mot Labinot Harbuzi - buande supportrar?
Har du helt otrolig - omänskligt bra - syn och hörsel och har sett och hört dessa individer med egna ögon och öron? Eller drog du den slutsatsen rakt ur tomma intet? Det buades friskt från samtliga läktare. Men du väljer att nämna tre organisationer, till vilka det är allmänt känt att samtliga eller merparten av dess medlemmar huserar på ståplats.
Mig veterligen finns det individer som är (eller åtminstone har varit) verksamma i MT96 som är styrelsemedlemmar och väldigt engagerade i MFF Support. MT96 och MFF Support har alltid haft ett nära samarbete.
Vad gäller Supras så har även de mycket goda relationer med MFF Support och har så haft i några år. Flertalet, kanske merparten, av individerna i Supras är även medlemmar i MFF Support. Flera individer från Supras har på olika sätt engagerat sig i Supports verksamhet. I år till exempel genom att ställa upp och hjälpa till med bland annat försäljning under MFF Supports tågresor.
Det är mer än vad man kan säga om ca 98-99 procent av MFF Supports drygt 2,700 medlemmar då max - absolut max - 50 personer engagerar sig i deras verksamheten.
(Att t.ex. åka med på MFF Supports bortaresor, gå på årsfester eller dyka upp på olika medlemsmöten är inte detsamma som att engageras sig i MFF Support - det är att ta del av verksamheten.)
MT96, Supras Malmö, Rex Scania och MFF Support - fyra organisationer som alltså har goda relationer (mentalitetsskillnader i vissa frågor till trots) - går gemensamt ut och uppmanar MFF:are att sluta upp på ett träningspass; en regning, kall och tidig lördagsmorgon.
Dit lyckas man locka minst, jag upprepar, minst 150-175 personer som möjligen är medlemmar i MFF Support men i övrigt ej grupptillhörande. Detta utfallet av den gemensamma uppmaningen säger man sig sedan vara nöjda med och glada över - och då har du mage att kalla dem för “självbelåtna, med en uppblåsta självbild”.
Lågt, mycket lågt.
Har du i huvudtaget socialiserat med personer från dessa organisationer? Vet du något alls om dessa individer och deras gruppverksamheter?
Du har insett att MFF Support är bra och behövs, kanon. Men kliv ner från dina höga hästar så kanske du även ser och inser hur mycket positivt MFF Tifosi 96, Supras Malmö och Rex Scania (som alla kompletterar varandra ypperligt) har gjort och kommer att göra för Malmö FF:s supporterkultur i allmänhet och läcktarkultur i synnerhet.
@Johan: Jag igonerar dina affekterade påhopp och tackar för ditt engagemang. Fler som du behövs. Men: Allt buande jag hörde kom faktist från ståplats. Bortsett från det: Ge mig ett bra skäl till varför inte en stark supporterklubb skulle vara bättre för MFF. Splittring enar inte.
Mats,
1. Säger LAbinot att MFF är ett helvete förtjänar han inte att respekteras av folk som älskar klubben. Om jag hade sagt att din fru var äcklig, inte fan hade du tyckt om mig då?
2. En enad supportergrupp hade kanske varit bra rent teoretiskt, men knappast i praktiken. När folk tycker olika i frågor är det väldigt svårt att stå under en och samma flagg, men man kan sammarbeta över gränserna vilket grupperna tydligt visat. Kanske tycker du oxå att vi endast bör ha två partier i Sverige, eftersom splittringen V/MP/S inte är bra bättre, elr FP/C/M/KD? De samarbetar i vissa frågor precis som supportergrupperna, fast de finns med i olika partier.
Väl mött
/Emil
Mats,
Angående "affekterade påhopp". Jag kan hålla med dig om att jag överdrev något och höll en tråkig "ton" i min kommentar. Men enligt mitt tycke gjorde du detsamma i ditt blogginlägg. Är allmänt trött på att Malmös ultrasled, i mina ögon, relativt ofta får ta emot oförtjänt kritik. Så fort det händer något så är det per automatik "vårat" fel. Givetvis ingenting jag "belastar" dig för dock, mer än att jag anser att ditt blogginlägg innehåller vissa felaktigheter.
Det är väldigt viktig med en stark supporterförening. Inte minst i år med många viktiga frågor vad gäller bland annat lagändringar som påverkar oss supportrar. Så långt håller jag tveklös med dig.
Jag avstår dock ett längre svar vad gäller en (1) enda enad supporterförening/grupp och nöjer mig med att konstatera att jag helt och hållet instämmer i Emils kommentar ovan rörande ämnet.
Tack själv för ditt eget engagemang. Inte minst den förträffliga boken "När Malmö FF var näst bäst i Europa".
/Johan
Själv tycker jag att problemet med Labinot är att han mer och mer framstår som nån slags billighets-Zlatan. Många har försökt köra den där attityden utan att kunna leva upp till den. I bästa fall går det som för Bojan Djordjic och i sämsta fall som för Bovar Karim
Oavsett Labinots attityd och oavsett antalet supportergrupper - så kvarstår det som var lite av min huvudfråga: Malmö FF:s agerande i Affären Harbuzi. Varför togs han in i truppen igen, om han ändå bara fick hoppa in i den 90:e minuten.
MFF:s agerande ledde till att Harbuzi fick ett onödigt och (faktiskt) oförtjänt taskigt avsked från klubben. Men, som sagt, han är inte den ende som fått gå med "en tagg i hjärtat".
Skicka en kommentar