Kollektiva yttringar är inte min starka sida. När Stockholms Stadion gjorde "Vågen" i fredags, i hopp om att få in Springsteen snabbare på scenen, satt jag följaktligen stilla, medan hustrun frejdigt deltog. Jag försökte lönlöst argumentera att "Vågen" ju är sååå 90-tal, men det bet inte på henne.
"Det är ju ett sätt att hålla värmen, i alla fall", sa hon.
På söndagens konsert var jag, ur just den aspekten, i mer lojalt sällskap, med kompisen Pelle, som till vardags är något så olyckligt som supporter till Landskrona BoIS.
Strax före åtta satte samma fåniga excess igång. Om och om igen, runt hela Stadion.
Jag och Pelle satt stoiskt kvar på våra platser.
Kände oss stolta, i det att vi var de enda på hela arenan som stod för något, som hade en hållning.
Och till slut slog Pelle fast:
"Vi skulle aldrig göra Vågen på Landskrona IP. Satt röv sitter."
Jag föreslog då att det ju heller inte finns särskilt mycket att göra "Vågen" åt på IP.
Pelle nickade sammanbitet.
"Skulle vara slutsignalen då".
2 kommentarer:
Måste säga att jag ändå tyckte det var lite fint masspsykotiskt med vågen. Hur ett gäng på trettio pers bestämde sig och sedan började "våga" gång på gång tills några följde efter och hur man från innerplan såg att folk plötsligt inte längre vågade sitta ner. Ren rädsla för att sticka ut skapade till slut en rätt mäktig våg.
Det är nog just det jag har lite svårt för. Rädslan att inte sticka ut.
Säger jag, som håller på Malmö FF :-)
Jag borde kanske göra som Jesper, hålla på TFF.
Eller som kompisen Pelle, vika ner mig totalt, och hålla på BoIS.
Om jag nu skulle vara helt konsekvent.
Men, som de säger: Nobody's perfect.
Skicka en kommentar