Elfsborgs lösen

Det var bara en månad sen som Ulf här på bloggen lovprisade Elfsborgs överlägsna stabilitet och rutin efter 2-0-segern över IFK Göteborg. Nu är det Göteborg som leder Allsvenskan och ibland får jag för mig att det är just bristen på stabilitet som är deras trumfkort. Att vinna med 4-0 över Brommapojkarna och åka dit med 1-4 mot Häcken ger nämligen fler poäng än att spela 1-1 mot båda två, som stabila Elfsborg gör. Och så kommer det sig att Göteborg, med noll oavgjorda och tre förluster, leder serien före Elfsborg med sex oavgjorda och noll förluster. Enligt det gamla poängberäkningssystemet med två poäng för seger hade de legat lika med arton poäng var.

Ibland undrar jag om det är något de lägger i sportdrycken på upptaktsträffarna. Minns jag rätt ansågs väl Magnus Haglund som en den nya tidens stormsvala när han kom fram, en tränare som stod för tanken att man måste ha idéer för anfallsspelet och inte bara försvarsspelet? Bara nåt år tog det så basade han för en solid och effektiv maskin som knappt förlorade några matcher men inte vann så särskilt många heller. Vad påminner det om, om inte Lagerbäcks landslag? Och vad har satt Lagerbäcks landslag i det predikament det är i just nu, om inte just denna föregivna effektivitet? Problemet är ju att det kan se pragmatiskt och resultatorienterat ut att tugga i sig det ena krysset efter den andra. Men numera är det mer pålitligt att vara opålitlig.