Skotsk-finländskt postscriptum

Knappt hade jag hunnit bestämma mig för att sluta blogga förrän verkligheten ändå trängde sig på och krävde en kommentar. Den verkligheten består, som alla förstår, av Skottlands oförlikneliga landslag. I vilket annat lag kan man tänka sig att kaptenen, några dagar före en avgörande VM-kvalmatch, super till så ordentligt att han måste skickas hem? Och att man offentliggör beslutet på en presskonferens på morgonen före denna samma match? Jag har som nämnts inte hängt med på sistone, så jag kan inte påstå att jag vet att Barry Fergusons icke-närvaro kommer att påverka skottarnas chanser mot Island ikväll. Allt jag vet är att få andra nordeuropeiska länder skulle ha kunnat råka ut för något liknande.

Men det roliga med skottarna är att de troligen kommer att trixa sig fram till en andraplats i gruppen ändå. En heroisk hemmaseger mot ett redan VM-klart Holland och en annan mot antingen Norge eller Makedonien borde fixa den biffen. Sedan kommer de ändå att bli den sämsta tvåa som inte ens går vidare till play-off, men det är en senare historia. Det enda som kan sägas är att varje skotsk triumf bara är ett sätt att göra det oundvikliga fiasko som väntar desto mer smärtsamt, ett skäl så gott som något för att älska laget.

För övrigt är det samma sak med Finland. Visst är det trevligt med en 2-0-seger borta mot Wales (särskilt när det är veteraner från 1809 års krig som Jari Litmanen och Jonatan Johansson som ordnar till saken), men när nu Tyskland och Ryssland spelar i gruppen blir även detta bara en av de ödets förrädiska finter som bara vill se till att det slutgiltiga nederlaget känns desto mer plågsamt.