08 april 2009

Men när längtan blir till gråt

Nåt klickade till i huvudet och jag har lyssnat på "Tusen dagar härifrån" på youtube fjorton gånger idag. Jag vet att Hagström lyckas vara både Perssons Pack-älskare och hammarbyit på samma gång, men jag erkänner att jag inte får ihop det. Om man älskar det här tonfallet, om man älskar när vemodet får vingar, hur kan man hålla på ett storstadslag? Hur kan man identifiera sig med något annat än det lantliga, det ödsliga, den melankoliska fyllan i skogsbacken där killarna i jeansvästar tiger medan flaskan går från hand till hand? Var finns fotbollsvärldens sista rockkung om inte i Gefle, i Trelleborg, på Rambergsvallen och på Grimsta, var hänger Little Richards porträtt fortfarande kvar på väggen om inte i Kalmar och i Halmstad. Inte på Swedbank Arena; inte på Gamla Ullevi; inte på Söderstadion, vare sig det nya eller gamla; inte på Råsunda. Inte på Stockholms stadion och inte på Olympia.

Sen har jag kanske ett annat skäl att hänga mig kvar just vid minnet av Jakob Hellman. Det är sånt här man inte gärna berättar, men när jag flyttade upp till Stockholm för många år sen sen var det för att jag träffat en tjej som just haft en kort affär med Hellman (som då, 1990, stod på höjden av sin berömmelse). En natt ringde han hem till oss och jag låg där i sängen och lyssnade på när Lena talade med honom. "Nej, Jakob, du kan inte komma hit. Nej, Jakob, jag kan inte komma hem till dig." Min triumf blev kortvarig (några månader senare hade hon dumpat mig också), men jag erkänner att den var stor. Du är 25 år gammal, du ligger i en säng och lyssnar på hur din flickvän nobbar en kändis, du vet att hon kommer att lägga sig bredvid dig när samtalet är avslutat; det är en upplevelse där triumfen är en direkt följd av ett patetiskt själsliv och just därför, inbillar jag mig, är den släkt med att hålla på Trelleborgs FF.

Men när längtan blir till gråt
ber han klockan skynda på
snälla, ta mig tusen dagar härifrån

18 kommentarer:

30+ sa...

Även jag gillar Perssons Pack och bajen samtidigt.

Och det är väl inte så konstigt? Det där utanförskapet, loser-stämpeln, jävlaranamma-attityden oavsett hur tröstlöst allt ser ut - den gäller både för packet och för bajen.

Eller så är det bara alkoholromantiken kanske?

Det var fredagskväll och bandet var bra
Full, fullare, fullast var jag
Men ingen vet att jag såg på, när Hanna gick ner i ån

Jesper sa...

...titta där, ovanför dig, se själv!
Där är gråmånen upphängd igen...

Anonym sa...

Varför inte? Kan man spela i bandet och vara grundande medlem nummer 1 i Black Army så...

Jerk sa...

Måndag är vatten och fredag är vin, så sjung hej å hå för en uslings medicin..

Bajare och Packet-älskare verkar gå hand i hand tycker jag..

pelle sa...

Swedbank Arena är ju en hockeyarena i Örnsköldsvik, alternativt en inte ens påbörjad fotbollsstadion i Råsunda.

På Swedbank Stadion i Malmö är det för all del inte så mycket rock'n'roll heller.

Jesper sa...

Anonym - vem är det du åsyftar?

Malena sa...

Bandets gitarrist är så vitt jag vet född på Östermalm och hans andra band är åtminstone goda Myspace-vänner med Hammarby, får man reda på om man följer den här tråden:

http://dagensskiva.com/2007/11/18/love-antell-ny-gitarrist-i-perssons-pack/

http://www.myspace.com/florencevalentin

Vad det nu spelar för roll.

Hagström sa...

Magnus Lind, dragspelaren i Packet, har medlemsnr 1 i Black Army.
Återkommer kring den andra frågeställningen, huruvida en Persons Pack-vän kan hålla på ett "storstadslag" men redan är ju en del vettiga kommentarer kring detta inlagda.

Weman sa...

På sin topp stod väl Hellman ändå -88 och -89. Dels kom ju albumet - bestämd form singularis - 1987 och els minns jag bestämt hur jag hängde i kollektivet i närheten av Odenplan, där bland annat Persson bodde. Minns en magisk konsert med Hellman, dock inte var. Inte Ritz, kan ha varit Melody, som det hette.

Jag håller ju på Malmö FF men bor och trivs annars i exakt de miljöer som Persson besjunger. När Hanna gick ner i ån och Bröllopsdag är ju moderna skillingtryck av bästa märke.

Mannen är ett geni.

Likväl tycker jag mycket om den nya duetten mellan Persson och Annika Norlin, "Stenad i Stockholm", trots att den inte utspelar sig i Perssons hemtrakter kring Alfta och Bollnäs.

Men jag tycker mig skymta ett bedårande utanförskap i tonfallet, säkert på grund av att Annika, i likhet med Persson, är norrlänning.

Erik Dahlberg sa...

Hammarby och Perssons Pack är en klockren kombination. Och du Jesper; din comeback är stor. E

Hagström sa...

Jag måste givetvis säga något om tanken på att det skulle finnas något ologiskt i att hålla på Bajen - eller som Jesper hellre vill uttrycka det - ett "storstadslag" och digga Perssons Pack.
1) Om det nu skulle finnas en motsättning i att vara bajare och älska Perssons Pack (vilket jag givetvis anser att det inte gör); än sen? tror Jesper att det finns en fullständigt konsekvent människa vars beslut, tankar och känslovärld följer en fastställd mall?
2) Perssons Pack fanns inte när jag började hålla på Bajen. Skulle deras entré på rockscenen varit så storslagen att jag fick en allvarlig tankeställare - och insett att jag egentligen är trelleborgare? Den som tror att supporterskapet är något som byts efter musikpreferenser har inte nån vidare känsla för hur fans funkar.
3) Men Jesper kanske menar tvärtom - att jag som fan till ett av dessa glassiga storstadslag inte skulle ha förmåga att ta till mig Perssons lyrik? Om det kan jag bara säga att idén om att ett liv i Stockholm inte skulle kunna innehålla vemodskänslor, sentimentalitet, alkoholromantik, olycklig kärlek och andra Perssonska ämnen är rätt befängd.
4) Över huvud taget blir jag ofta undrande över den här fixeringen vid stockholmare och Stockholms fotbollslag som Jesper så gärna hänger sig åt. Jag får en känsla av att Jesperbilden av stockholmaren bygger på de kulturmänniskor som finns i hans egen bekantskapskrets - det vill säga innerstadsbor som i själva verket är inflyttade från landsorten. Och att näringen till kategoriserandet av stadens fotbollssupportrar hämtas från några läktarramsor och korkade inlägg på gästböcker.

Jesper sa...

Ah, Magnus, du vet att jag gör det bara för att trigga igång dig. Och det lyckas ju alltid.

Hagström sa...

Jo, jag inser det Jesper. Faktum är att du lyckats få mig att bli Stockholmsförsvarare på allvar.

Jesper sa...

Jag ser det som min uppgift i livet att utså vänskap där det tidigare rått split. Så när jag ser dig, Magnus, nu ta upp vapen för AIK-are och djurgårdare känner jag verkligen att mina mödor har burit frukt.

Ulf sa...

Men främst tror jag att du gör det för att trigga i gång dig själv, Jesper.
Vi är alla lantisar. Jag tror aldrig nånsin jag har träffat den där stockholmaren som du retar dig så på, Jesper. Han är en myt.

Bevisas till exempel genom östermalmslyngeln/söderförortspoeten/packetgitarristen/florence valentin-frontmannen Love Antell, vars namn efterlystes...

Jesper sa...

Äh, egentligen letade jag mest efter en ursäkt att skriva nåt om Perssons Pack. Triggandet av Hagström och mig själv var mest en bieffekt.

Kalle sa...

Weman: skivan kom 1989.
http://www.sr.se/cgi-bin/press/artikel.asp?artikel=2749583

Weman sa...

Kalle: Du har helt rätt. Gick på minnet. Och det ska man ju inte göra. Även om "Tåg", singeln", släpptes i maj 1988. Och hysterin kom igång.
Då måste jag ha sett honom våren 1989, strax innan jag flyttade hem till Skåne igen.