Ett öga blekrosa

Det finns vissa uppgifter som känns relevanta på något sätt, fast man inte riktigt kan sätta fingret på hur. Som följande lilla bonusinfo ur Sollentuna bibliotekskatalog, om min bok om fotbolls-VM:s historia:

Låntagare som har lånat denna titel har också lånat:

Harry Potter och fången från Azkaban
Fotbolls-VM genom tiderna : [allt om alla VM 1930-2002]
Harry Potter och Fenixorden [Ljudupptagning]
Saffransmysteriet
Årstamördaren
Invasion! : pjäser, noveller, texter
Häxan och lejonet
Min morbror trollkarlen
Mio, min Mio
Mästaren och Margarita

Det känns ju glasklart till att börja med. Mina läsare i Sollentuna bibliotek är antingen mycket unga eller, ska vi säga, unga i sinnet. Åtminstone visar de en stark förlärlek för att läsa om trollkarlar, häxor, magiska mantlar och oknytt. Men så kommer den där Jonas Hassen Khemiri-boken som en joker i leken. Analys, någon?

P.S. Här är f ö listan över vilka böcker som lånats av de sollentunabor (eller "den sollentunabo") som även lånat min historia över svenska landslaget:

Mitt första liv : den gudarna älskar dör inte
Anhörig - omsorg och stöd
Vi är bara några kompisar som träffas ibland : Rotary som en manlig arena
Det blir lättare när det blir svårare : råd till personal och anhöriga som vårdar demenshandikappade
Förmynderskap
Zlatan är Zlatan
Stundande natten
Dalhalla : kampen för ett brott
Att vara dement : människa instängd i trasig hjärna
Ett himla liv : en självbiografisk berättelse

Som synes en betydande förskjutning på intresseskalan. Från fantasy och barndeckare till ett betydligt mer moget intresse för livets och åldrandets problematik. Självbiografiska berättelser av erfarna människor som Bodil Malmsten, Patricia Tudor-Sandahl och Carl-Henning Wijkmark har ersatt vurmen för dvärgar, fauner och talande bävrar. Glädjedödaren kommer säkert med påståenden om det empiriska underlaget. Själv föredrar jag att tänka att läsekretsens förändring speglar min egen utveckling som författare, från den bekymmerslösa spelevink som skrev VM-boken 2006 till den av hårda erfarenheter luttrade personlighet som två år senare tolkade Laban Arnessons och Olle Nordins lidanden. "A sadder and a wiser man", som Coleridge säger. D.S.