Man vill ju starta säsongen som Emil Johansson, med en sträckt vrist rakt upp i krysset. Men som tempot har varit på Tre Hörnor Straff på sistone får man vara glad för en start över huvud taget. Jag känner mig lite som en försenad Vasaloppsåkare som kommer ensam till en övergiven startplats när fältet redan gett sig av. Men säsongen är lång, vi på Tre Hörnor Straff är lättränade, vi är snart i form, i kapp och förbi.
THS är i högsta grad lusttyrd och dessutom, som Jesper påpekade, får den lätt spela andrafiolen när andra projekt - till exempel betalda jobbinsatser eller familj - kräver uppmärkamhet.
Nu har min lust smugit sig tillbaka, jobbläget är annorlunda, barnet sover på nätterna - och fortfarande, trots alla bloggare och krönikörer som befolkar världen, vimlar det av ämnen som bör dryftas på den här platsen. Vissa tecken tyder på att även Jesper kan lockas ut på fältet igen. Och jag tänker att om jag hjälper honom att hålla grytan puttrande här dröjer det inte länge innan han är tillbaka på allvar.
I dag såg jag Elfsborg-Hammarby på halvdana Stars ´n´Bars på Järntorget i Göteborg. Alltså, den här serien är så sjukt jämn att det egentligen bara är truppernas bredd som kommer att bli avgörande för vilka lag som blir topp och botten. Bästa 11 mot bästa 11 känns det som om alla matcher kan sluta som i dag, 1-1.
Annars bekräftade matchen alla försäsongsspekulationer: för både Hammarby och Elfsborg finns frågetecken för hur målen ska komma till. Efter att ha sett en frustande och ensam James Keene och en blixtsnabb men nästan ensam Charlie Davies vågar jag också tro att det som verkar vara dagens smak i Allsvenskan - en ensam anfallare - kommer att vara borta till hösten.
Rolig match var det i alla fall, och nästan roligast var när dundermålskytten Johansson tog udden av eftermatchendebatten genom att säga att Elfsborgs båda (tveksamma) straffar var glasklara.
Ah well... säsongen är här, och om det finns nån kringstrykare som fortfarande irrar sig till det här hörnet av Internet - säg till dina vänner och släktingar, vi är igång igen.
04 april 2009
Årets första spark
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Varmt välkommen tillbaka ut på det gröna bloggosfältet, Ulf. Vi har saknat dig. Och: trots att Davies såg riktigt skarp ut i går var det mer än ofta som Hammarby helt saknade spelare i låddan när det vankades anfall. Jag menar, om Castro-Tello ska ha bollen och Chanko och dansken ska säkra hem och yttrarna är från 50-talet respektive Sylvia och Davis gärna söker en kant, helst vänster vad det verkar, så krävs det en hel del av Emil Johanssons vänster den här säsongen. Glad premiärhelg/Harald
Ja, när Charlie löper ut på ytan på kanten ser det väldigt lovande ut, men det blir ett av de klassiska exemplen på när en spelare skulle behöva slå inlägget till sig själv.
Skicka en kommentar