40 mil för att se mitt lag bli utspelat. Jag är glad.

Påstod för en stund sedan att jag köpt kvällstidningen "för att läsa om vår stora triumf". Så märkligt har det blivit med förväntningarna att när mitt lag spelar bortapremiär mot Elfsborg - ja då känns 1-1 som en seger. Men för mig är det ju också nån slags triumf när mitt lag får visa upp sig inför tre läktare när de tackar den nedresta publiken.
Jag var med och hyllade mitt lag i Borås. Kände den där starka känslan av samhörighet med folket runt omkring mig och med spelare som slet som tigrar för samma klubbmärke som förevigats på min axel.
Efter besöket vill jag också hylla Borås Arena. För 170 miljoner har man skapat en exemplariskt enkel arena med traditionell fotbollskänsla. Lite 80-tals Loftus Road. Finare och enklare sittplatser på långsidorna för dem som vill ha det, två rejäla ståplatskortsidor för oss andra. Ståplatserna i betong och fasta räcken som markerar att ståplatserna är permanenta. Tak i någon slags korrugerad plåt. Jag behöver inte mer än så, och jag misstänker att jag inte kommer att trivas på bättre på tvåmiljardersbygget "Nya Söderstadion".