Läser Jonathan Wilsons "Inverting the Pyramid" om fotbollstaktikens historia. Rolig intervju med Arrigo Sacchi som angriper tanken på ett rollfördelat fotbollslag. Idén att ha Makelele som sopkvast bakom Zidane, Raúl och Figo, som det blev under hans tid som sportchef i Real Madrid, ser han egentligen som djupt okreativ. "Det är reaktionär fotboll /.../ I min sorts fotboll är den som har bollen som är regista. Men om man har Makelele kan han inte göra så. Han har inte tillräckligt med idéer för det, fast han självklart är bra på att vinna bollen. Allt handlar om specialister. Är fotboll ett kollektivt, harmoniskt spel? Eller handlar det om att ta ut si och så många talangfulla spelare och balansera dem med si och så många specialister?"
Framtiden, menar både Sacchi och Wilson, kommer att springa ifrån specialisterna. Både nickstarka mittbackar, långsamma men passningssäkra mittfältsgenier och otekniska måltjuvar kommer att hamna på historiens soptipp (Wilson pekar särskilt ut Michael Owen som den sortens spelare tiden har sprungit förbi). Frågan är om sådana resonemang har någonting att betyda för den som inte tränar europeiska topplag som har råd att köpa in de elva absolut bästa spelarna. Svenska landslaget ser sig också som en "kollektiv, harmonisk" enhet, men paradoxen när man ska göra ett konkurrenskrafttigt kollektiv av de elva spelare som står till buds för en svensk förbundskapten verkar vara att kollektivets bästa där kräver just specialisering av spelarna... Annars hamnar vi i samma dilemma som i höstas när vi skulle ha ett system som byggde på just sådana snabba och passningssäkra mittbackar som vi inte hade.
04 december 2008
Taktiskt byte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ptja, eller också springer historien ifrån Arrigo Sacchi.
Håller hans resonemang verkligen streck? Visst kommer den tekniska nivån och tempot att höjas, men det gäller ju alla spelare. Några kommer att ha bättre teknik än andra och därmed tilldelas roller där detta är laget till gagn. Några kommer att betraktas som träben (även om 2030 års träben med all säkerhet kommer att göra saker med bollen som Figo bara kan drömma om) och få sina roller utifrån det.
Rollerna kan säkert komma att förändras, utifrån hur lagspelet och taktiken utvecklas, men att det kommer att finnas rollspelare tvivlar jag inte på.
Sacchi talar såklart i egen sak. Hans grej som tränare var väl att skapa ett lag av tio utbytbara spelare plus målvakt - det var väl därför han alltid bytte laguppställning från gång till gång och kände sig så obekväm med Roberto Baggio. Dessutom är han väl i samma situation som alla andra fotbollsideologer, att hans utopiska ideal alltid måste stötas mot verkligheten. Men alla ideal är å andra sidan också nån form av ledstjärna efter vilken verkligheten formas. Jag vet inte om man kan dela upp tränare i pragmatiker som formar system efter det spelarmaterial som står till buds och idealister som letar spelare efter det system de vill spela? Eller om alla tränare helt enkelt är en viss procent pragmatiker och en viss procent idealister, dessutom i olika grad vid olika tillfällen? Och om vissa lag i vissa situationer kräver pragmatiker, medan andra efterfrågar idealister? I vilket fall har ju även jag svårt att se framför mig med tio identiskt multikompetenta spelare som svärmade omkring i någon flytande och perfekt till situationen avpassad uppställning, men Sacchi och Wilson verkar ju anse att det är åt det hållet utvecklingen går...
Så vi som följer en serie som enligt allt och alla är frånsprungen av övriga Europa utom typ Moldavien kan förvänta oss att få se spelare som Owen framöver? Inte mig emot.
Calle: Verkar logiskt. Men eftersom skikten i Europas fotbollsvärld är så många har han än så länge bara hunnit sjunka ner till "sämre Premier League-nivå". Och vi får nöja oss med Patrik Ingelsten.
Jag tycker det här - att kraven på grundkompetens inom elitfotboll exponentiellt ökar - har hänt så länge jag sett fotboll. "Det långsamma mittfältsgeniet" var fortfarande en poppis spelartyp för femton år sen men har ju nu varit princip utdöd i flera år.
En sak jag undrar är detta. Om man nu har elva världsspelare och möter Östanå Bruk, vilket system ska man då ställa upp med för att göra så många mål som möjligt? Det kan knappast vara lönt att placera fyra man som forwards, de trängs ju bara med varandra och med de tio man motståndarna fyllt straffområdet med? Eller formulerat på annat sätt - vilket är egentligen världens mest offensiva system?
Skicka en kommentar