Så har vi då i realiteten fått en ny svensk mästarklubb. Det händer inte ofta; senast var det 2001 när den där bekanta loserklubben från Stockholms Söder plötsligt fann sig ha vunnit allsvenskt guld. De anrika gamla klubbarna från Stockholm och Göteborg tog sina första SM-tecken långt borta i tidernas gryning och under de senaste 80 åren har de följts av dessa lag:
1929 Helsingborgs IF
1936 Elfsborg
1938 Sleipner
1943 IFK Norrköping
1944 Malmö FF
1968 Öster
1972 Åtvidaberg
1976 Halmstad BK
2001 Hammarby
Det finns en viss historisk periodicitet i utvecklingen - mellan 1936 och 1944 är det de nya stora industristäderna Borås, Norrköping och Malmö som tar över facklan från den gamla fotbollsadeln i Göteborg och Stockholm, mellan 1968 och 1976, när den svenska fotbollen slutligen går in i en modern epok, är det de ännu mindre städerna som börjar kunna hävda sig.
Vad man kan dra för slutsatser av att nu Kalmar FF vinner vet jag inte - kanske bara den som Ulf hävdade nedan, att vem som helst egentligen kan vinna. Förutsatt, naturligtvis, att man vill gå igenom samma långa och tålmodiga process som Kalmar inledde när de vann division I Södra för tio år sen. Vem hade då kunnat tänka sig dem som svenska mästare inom tio år? Och vem följer dem? Det finns fortfarande en hel del lag i Allsvenskan och Superettan som aldrig någonsin blivit svenska mästare - Örebro, Trelleborgs FF, Ljungskile, Gefle, GIF Sundsvall, Häcken, Landskrona, Assyriska, Brommapojkarna, Mjällby, Ängelholm, Falkenberg, Qviding, Väsby, Sirius, Syrianska, Jönköping, Trollhättan. Bäst möjligheter borde Örebro ha, det enda lag av dem som har publikunderlaget, traditionen, ekonomin och allt det andra som ändå krävs. Men Gefle, Sundsvall, Sirius och Jönköping har hyggligt stora städer i ryggen, Landskrona har publiken och anorna, Assyriska har engagemanget. Fan vet, det går kanske till och med att se framför sig hur en vithårig Tom Prahl firar det allsvenska guldet på Duralex Arena i Trelleborg hösten 2018. Om det är någonting Kalmar FF nu har bevisat så är det att ingenting är omöjligt för någon.
P.S. Den besserwisser som tänker påpeka att Helsingborg inte blev svenska mästare förrän 1933 (eftersom den allsvenske segraren formellt sett inte blev "svensk mästare" förrän 1931) kan bespara sig sin möda. Som alla vet har vi inget utrymme för kalenderbiteri på den här bloggen. D.S.
03 november 2008
Örebro nästa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar