04 november 2008

Memento

"GRATTIS TILL GULDET" löd lokaltidningens rubrik. "Klart? Ja, inte ens de mest försiktiga vill neka nu längre" förklarade tidningens fotbollskrönikör. "Det skulle vara en ren katastrof som hindrade FF från att säkra serien."

Tidningen hette Kvällsposten, krönikören hette Thure Isacson, datum var den 28 september 1964. Malmö FF hade precis vunnit med 3-1 borta mot AIK samtidigt som tvåan Djurgården föll med 2-0 borta mot Örebro. Det betydde sex poängs försprång för Malmö FF med fyra matcher kvar att spela, detta på en tid när man fick två poäng för seger. Isacsons slutsats kändes som den enda vettiga: "Allsvenska guldstriden är slut. Det finns inget farligare än att ta ut segrar i förskott, men den här gången tar jag risken."

Redan i nästa match kärvade det för de redan utnämnda guldmedaljörerna. Det blev 0-0 hemma mot Elfsborg. Sedan 0-1 borta mot Örgryte. Djurgården vann både i de omgångarna och i den näst sista. Då verkade Prawitz Öbergs kvitteringsmål på frispark bara fyra minuter före full tid mot Örebro ändå ha räddat guldet åt ett vid det laget alltmer nervigt MFF. Det betydde nämligen två poängs och fem måls marginal ner till Djurgården inför sista matchen (och om lagen hamnade exakt lika skulle MFF ändå vinna, i kraft av bättre resultat i inbördes möten.)

Utgången har gått till historien. MFF föll med 3-0 borta mot Norrköping. Djurgården ledde med 3-1 hemma mot Göteborg när ordinarie matchtid var slut och blårändernas Leffe Eriksson föll omkull strax utanför straffområdet. Domaren, Evert Johansson från Landskrona, blåste straff. Berndt "Sump-Hugo" Andersson slog in den. "Fel dömd, rätt slagen" konstaterade straffskytten efteråt.

Vad Kalmar FF kan lära av detta behöver kanske inte förtydligas. Men trots allt klarar de ett liknande resultat som i 1964 års slutomgång på söndag. Denna gång är det ytterligare ett par mål som måste plockas in. Ändå inbillar jag mig att Sump-Hugos spöke svävar strax ovanför Nanne Bergstrand på Örjans Vall på söndag och viskar i hans öra, precis som slaven på de romerska fältherrarnas triumfvagn: Se dig om, minns att du är dödlig.

17 kommentarer:

Anonym sa...

Jag var tvungen att googla mig till upplösningen av historien, eftersom jag inte visste vilka klubbar som Sump-Hugo och Leffe spelade för.

Sistaomgångar är underbara, för på något sätt upphör allt man trodde sig veta om fotboll att gälla. Djurgården kunde sålunda slå Elfsborg med 8-0, HIF kunde sumpa guldet mot ett Häcken som borde ha varit håglöst och omotiverat, och Giffarna kunde ifjol med en man utvisad vända 0-2 till 4-2 på en halvlek och knipa en allsvensk plats. Bara i slutomgången.

Detta är också det som håller humöret uppe på en Giffare. Enligt all logik ska vi inte ha en chans, men lyckligtvis gäller den inte längre.

F ö tycker jag att smeknamnen var bättre förr.

/Fredrik I

Jesper sa...

fredrik i: Ja, frågan är om något svenskt lag sumpat ett läge som Kalmar FF:s. MFF:s kollaps -64 är definitivt det värsta jag känner till i svenska sammanhang. Minns att Newcastle kastade bort en rejäl ledning i Premier League 1995 eller 1996, men då var det frågan om en Jörgen Brink-kollaps snarare äm ett sammanbrott på själva mållinjen. Nån annan som minns nåt värre?

Anonym sa...

Minnet svajar allt oftare, men var det inte så att La Coruna tappade titeln i slutminuterna under några säsonger i rad? I mitten på 90-talet kanske? Slika upprepade misslyckanden är ju en alldeles egen gren i avdelningen slutomgångsfiaskon.

/Fredrik I

Hagström sa...

Real Madrid tappade titeln två år i följd i sista omgången, genom att vifd båda tillfällena förlora mot CD Tenerife.
Början/mitten av 90-tal tror jag.

Anonym sa...

På Depors svenskafans-sida kan man läsa att de kom tvåa -94 efter att ha bränt en straff i sista matchens 89:e minut. Ett mål skulle ha givit dem deras första titel. Året efter kom de visserligen tvåa igen, men upplösningen var inte alls lika dramatisk.

I mitt röriga minne verkar detta ha sammanblandats med Reals tapp mot Tenerife.

/Fredrik I

Hagström sa...

Även i Skottland blev det en dramatisk upplösning när Hearts tappade titeln i sista omgången, jag har för mig att Celtic vann med 6-0 och gick förbi. Men det är nog 15 år sen eller nåt sådant.

Jesper sa...

I landslagssammanhang kommer man inte förbi Sveriges miss 1985, "Tårarna i Prag". Men där hade vi ju faktiskt ingen ledning poängmässigt, det var bara att vi hade ett spelprogram som tycktes gynna oss.

Frankrike 1993 däremot - efter att ha slagit Finland borta med 2-0 samma dag som Sverige klarade 1-1 borta mot Bulgarien (om nån minns denna fruktansvärt nervpirrande tillställning där Martin Dahlin som vanligt högg mot en loj bulgarisk back och kvitterade sedan Bulgarien sin vana trogna tillskansat sig straff på hemmaplan) hade fransmännen 13 poäng och 14-5 i mål mot Sveriges 12, 15-7 och Bulgariens 10, 13-8. Och med åtta minuter kvar av den näst sista matchen, mot Israel, ledde de med 2-1. Ändå lyckades de tappa VM-platsen i USA.

entzauberung sa...

Hade inte Frankrike VM-platsen fram till absolut sista minuten, då Kostadinov klämde upp en boll i nättaket?

Tanken svindlar, med Frankrike i VM (och de hade ett helt okej lag då) hade ´94 sett helt annorlunda ut.

Jesper sa...

Jodå. Även i den matchen ledde de f ö med 1-0. Det var David Ginola som tappade bollen före Kostadinovs dräparmål och om jag minns rätt innebar matchen sorti ur landslaget såväl för honom som för Eric Cantona och förbundskapten Gerard Houllier. Nu kom Aimé Jacquet och ungdomarna istället och historien blev, som du så riktigt påpekar, helt annorlunda. Men å andra sidan - de båda lag som slog ut Frankrike spelade match om tredje pris i USA, så man kan inte hävda att de skulle ha varit några sekunda alternativ.

Fredrik I sa...

Har ni börjat skissa på en kontrafaktisk fotbollshistoria? Det låter som ett utmärkt tema till en roman för nördar.

Utgångspunkten kan vara att Kostadinovs skott går i ribban istället för i mål. Med Frankrike kvalificerat blir seedningsgrupperna helt annorlunda, liksom gruppindelningen och resultaten. Sverige når med sin olyckliga lottning inte alls samma framgångar. En ännu inte avstängd Maradona leker i gruppspelet med Ingesson, och Batistuta sprintar ifrån Andersson gång på gång. Rålis ligger öde hela juli månad. Paradoxalt nog är detta gynnsamt för exempelvis Schwarz, vars kontrakt i Arsenal aldrig blir verklighet, varför hans karriär aldrig går i stå. Ett hungrigt Sverige tar under ledning av nye kaptenen Tom Prahl sin revansch i det följande EM-kvalet.

Och förmodligen vinner Tyskland till sist, ty i detta förlopp dyker ingen kal bulgarisk Letjkov-panna plötsligt upp i straffområdet för att bryta den tyska förtrollningen.

Ptja, och så där kan man hålla på. Ad nauseum.

/Fredrik I

Anonym sa...

Jag trodde det skulle betyda att Frankrike vann med mål av Papin och Boli i finalen mot...tja Tyskland.

/Leif E

Anonym sa...

Eller Franck Sauzee...har för mig att han ansågs vara the shit runt 92-93. Sen försvann från jordens yta bara för att dyka upp i Dundee United runt millennieskiftet.

Jesper sa...

Sauzee var väl han som drämde in det mål som verkade ha tagit Frankrike till VM, ett skott på Råsunda som verkade gå rakt genom Ravelli. Sen kvitterade ju Dahlin och på den vägen var det för fransmännen. Minns att de också hade Jocelyn Angloma, samme snubbe som dök upp i Guadeloupes halvofficiella landslag i den sk "Gold Cup" bara häromåret.

Anonym sa...

Funderngar efter en stund framför textteve:
gajs bjuder sparkade Volvo-anställda på gratis fotboll?!
Skall man sparka på någon som redan ligger??

Schibsteda går dåligt tydligen, SvD måsta göra sig av med några i Stockholm...öppnar för fantasier.

/max lindberg

Hermann Dill sa...

Juventus kollaps de sista omgångarna, inklusive den klassiska regnmatchen mot Perugia, säsongen 1999-2000 är ett kärt minne för mig – det ledde ju till att Svennis Lazio tog (köpte) hem scudetton i stället.

Magnus sa...

Depors och Madrids guldsumpande ska inte sammanblandas.

Djuzic, tror jag han som slog Depors straff hette. Han var rumän men hedersneutraliserad jugge i EC-finalen med Röda Stjärnan. Missade en viktig straff i ett annat sammanhang men glömt vilket.

Madrids missar var underbara. Första gången förlorade de på ett självmål av en inkontnent brasse och sedan en bakåtpassning nära kryssset som veteranmålvakten (Bujo?) skulle rädda från hörna men istället tippade bollen rakt in framför målet och till en häpen anfallare.

Tenriffas tränare var Jorge Valdano som därefter värvades till Madrid och misslyckades. En av Jorges många sympatiska drag!

Anonym sa...

Men du kan ju inte skriva sumphugos spöke, han lever o är pigg, ja träffar han ofta då han är min sambos pappa =) han pratar o lever fortfarande på sina fotbollshistorier =)

mvh catjakarlberg@hotmail.com
hör av dig om du undrar något