TRE HÖRNOR STRAFF bjuder på direktsändning från 2008 års Augustprisgala och en intervju med pristagaren, P O Enqvist. Vi går direkt till vår utsände, Peter Jihde.
Ja här står jag på Konserthuset i Stockholm medan årets skönlitterära Augustpristagare Per Olov Enquist hoppar och dansar och sjunger bakom mig med sina supportrar från Hjoggböle som har åkt hit i busslaster och nu har invaderat scenen. Per Olov, får jag säga grattis?
Jag tackar för det!
Om vi skulle prata känslor just nu, vad skulle du vilja säga då?
Ja vad säger man? Det är ju fantastiskt, det här har jag jobbat för så länge nu så det är ju helt fantastiskt.
Hur har det varit att vänta på det här?
Ja, man har ju nog gått igenom alla känslor som finns, så det… Man har ju legat nästan sömnlös i natt så det är bara helt fantastiskt att stå här. Nej, man är i ett tillstånd nu som man är… det går inte att beskriva, det är helt sjukt…
Får jag höra hur det kändes att stå där med statyetten?
Ja, precis när jag höjde den så var det en…. intensiv känsla. Men precis när de ropade ut mitt namn så var man mest tom… det blir ju en sån känsla, man har ju gått och byggt upp den länge och liksom längtat efter den, så då blir det en viss tomhet…
Det såg lite darrigt ut däruppe idag?
Nej, det är klart att det blir darrigt när man är så nära nåt man har kämpat för så länge, men det är som jag brukar säga, det är inte sista dagen på säsongen man vinner Augustpriset utan det är en lång säsong innan och där tycker jag nog att jag har varit bäst räknat över det stora hela. All heder åt Bruno och Katarina och Malte men till sist får jag flest röster och det är det som räknas ändå. För tabellen ljuger aldrig.
Hur skulle du vilja beskriva din säsong?
Nej jag tycker framför allt att jag har hållit en väldigt hög lägstanivå och så har jag en härlig stämning i skrivarlyan, det är en stor del av hemligheten.
Och nu?
Det är enorm glädje, den glädjen som är nu, det är nog den största glädjen på länge… helt enorm, faktiskt. Nu ska jag bara njuta av detta!
Och blir det något litet firande, kanske?
Ja jag tar ju bussen tillbaka till Åkersberga och sen blir det en middag med lite isterband.
Och får August följa med i säng ikväll?
Ah va fan det får vi väl se vad Gunilla säger om den saken…. Och det vet jag man ju inte heller vad Carl Henning har haft för sig med honom under det här året, ha ha…
Ha ha… Grattis om igen, Per Olov Enquist!
Tack ska du ha, Peter! Helt fantastiskt! Waah! Waah!
Ja kom igen och fira nu Per Olov Enquist, Augustpristagare 2008! Och med det säger vi adjö från de sanslösa scenerna här på Konserthuset!
24 november 2008
Enquist: "Fantastiskt!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ibland finner man inga ord, Jesper. Jag kan dock meddela att jag nästan trillade av stolen.
Ja, det där var gement roligt. Och gement elakt.
dagens roligaste helt klart! o då var jag ändå på stå upp tidigare ikväll.
Och hade intervjun fortsatt hade klassikern "...som jag sade tidigare" tagits fram ur Enquists bakficka också! Lysande!
Ha ha... Skickligt, mycket skickligt.
Skicka en kommentar